adbro

liksom Nova inte kan ta Tildas plats,
kan inte heller mina vänner göra det.
de kan inte lyfta bort sorgen från mina axlar,
eller plocka bort smärtan och göra det hela ogjort.

men från några närmaste vänner, de flesta jag vetat skulle finnas där.
från människor jag knappt trodde jag kände,
som helst plötsligt är de som kommit mig närmast och gett mig mest,
har jag någonstans givits ett ljus i tunneln,
en anledning och ett hopp.

det blir aldrig som förr, men det kanske kan gå ändå.
mitt ärrade hjärta kan komma att bäras med stolthet.
vem vet. men en liten gnutta hopp och tro på framtiden långt där framme,
det har Nova och mina vänner hällt levande när dagen är som mörkast.