adbro

jag har en vän, en vän jag egentligen inte visste fanns.
jag visste att vi kände varandra och hade lite gemensamt men inte mer än det.
jag behöver inte berätta vem hon är, för hon vet och det är det som räknas.
hon har aldrig mist ett barn, och det tackar jag universum för.
men hon har förlorat någon som betydde allt. förlorat någon i helt fel tid.

hon vet vad det innebär att mista, att sakna, förlora och känna att livet är skit.
vi delar sorgen. sorgen för oss samman.
men hon behöver inte berätta om det. hon behöver inte jämföra - för vi vet.
hon vet. och hon har aldrig lovat att hon finns eller ställer upp. hon gör.
hon körde land och rike runt för mig, till mig.
när hon klev in på begravningen höll hon min hand och jag kände att jag orkade.

jag visste inte att du fanns, men jag älskar att du finns.
ibland när det är jobbigt så kramar jag om din hand och känner din styrka.
du klarade. jag klarar det. det går.
hon ger mig inte min anledning till att leva, men hon hjälper mig se vad jag har.
när jag famlar hittar hon rätt, när jag villar i blindo öppnar hon mina ögon.
finns där och får mig att le mellan mina tårar.
tack.