DET HETER FÖR MYCKET

jag misstror inte att det bara är något litet skit han fått i magen,
jag ser inte negativt på att han är så bra att vi kan få komma hem imorgon.
men jag kan inte låta bli att kastas tillbaka och minnas.

jag åkte in med tanken på att hon var bara lite förkyld.
en tung förkylning dock och hon skulle kunna komma att behöva lite hjälp.
dag tre hade hon syrgasgrimma, fick sugas i näsan och sov i stora sängen.
detta var för att komma åt henne och kunna få hög lutning på henne.
allt för att underlätta.
det hette att det värsta som kan hända är cpap, i princip.
hon kunde få apneer men förr eller senare skulle hon ta ett andetag.
"oroa dig inte, det blir bra"
jag oroade mig inte. en av två var rätt.

i samma rum som en uppkopplad äldre man står jag yrvaken en morgon.
min lilla flicka är askgrå i ansiktet och ligger i mitten av en hög läkare.
vi är nere på intensiven på Helsingborgs sjukhus och de frågar hur jag mår.
bra? för jag ska ju inte oroa mig, det blir bra. hon är bara lite förkyld.
så varför intuberades hon? åker hon blåljus till Lund? andas hon inte?
lungorna kollapsar lite, det händer ibland vid RSV-infektion. vi log och tackade.
"den 28 februari tog hon sitt sista andetag" ironiskt skrattretande.
där, på britsen, på IVA i Helsingborg tog hon sitt sista andetag. där.
där som jag stod bredvid och trodde hon bara var svårt förkyld.

så varför vet de inte vad som är fel på Milo? varför orkar han inte?
varför somnar han, tappar han färg, är han ojämn i andning? varför?
varför verkar han lite bättre nu och ger mig hoppet åter om snar förbättring?
det gör så ont, så fruktansvärt ont, att stå där dum och fånig och le.
le och tro att det är tungt, men att det kommer bli bra. det är värt det.
inte en enda tår, ett enda hjärtekross, slitaget mellan hopp och förtvivlan
var värt det för en liten sekund. för vi åkte hem utan vårt barn. hon är död.
hon var så liten, så kall, så mjuk att lyfta upp och hålla om.
och jag trodde det skulle bli bra, dom sa hon skulle bli bra. så hette det.


Kommentarer
Postat av: Katarina åkesson

Hoppas innerligt att ni snart är hemma igen med en frisk Milo! Hälsar Katarina o Magnus nejlikev 66

2012-12-31 @ 16:19:11
Postat av: Marie

Så oerhört starkt skrivet och mina tårar rinner.
Jag önskar er ett välsignat nytt år med ljusglimtar och hopp! <3

Åå vad jag önskar att Milo får bli frisk snart!

2012-12-31 @ 21:12:36
URL: http://mariesappeltrad.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0