LIVETS TANKAR
det kanske är så att ljuset lyser som starkast i totalt mörker.
vad vet jag.
det är väl också så att man ska lära sig vara tacksam.
att inte ta saker för givet och uppskatta sitt liv.
inte för att leva i fullkomlig skräck och med dödsångest,
men för att kanske ta tillvara på de dagar och saker man får.
ironiskt nog hade jag för drygt en vecka sedan börjat på just ett sånt inlägg.
inte i syfte att uppskatta mina barn, för tro mig
det behöver jag inga högre makter som hjälper mig göra.
det var snarare för att jag ville hedra minnet av mina saknade.
min morfar gick bort i ålder, en av mina närmsta vänner tog sitt liv
och en kompis dog i en hemsk bilolycka - allt inom ett halvår.
det tog på krafterna. jag sörjer fortfarande mina saknade.
mina änglar som jag vet gör vad som står i sin makt för att vaka över oss.
detta halvår fick mig att uppskatta livet här och nu.
att stundtals faktiskt stanna upp och titta mig omkring.
man behöver inte längta var dag. endast se morgondagen.
man kan ibland titta omkring sig och se,
om allt jag har idag togs ifrån mig, vad skulle jag sakna mest?
som människa är vi så enspåriga och vill alltid ha lite till,
så det krävs ögonöppnande händelser för att inse,
jag har det egentligen rätt så jävla bra just nu, trots allt.
jag fick min dos för tre år sedan. livet är kort, livet är skört.
tack, jag vet.
så trots att jag letar i mina djupaste fantasier
kan jag inte förmå mig att förstå vad det är jag ska lära mig.
vad är det som är så viktigt att vi tvingas gå genom denna tragedi?
jag avundas människor som tror på Gud eller annat motsvarande.
jag vill också förlita och finna tröst i att det sker av en mening.
men just nu har jag svårt att kunna förstå att någon Gud finns.
för gör han det har han nog fått sin huvuduppgift om bakfoten,
eller fullkomligt slagit i huvudet.
ni som tror, fortsätt be! be Honom släppa flaskan och vakna.
ni som är andliga, skicka hit styrka, kraft och alla vänliga själar.
jag försöker vakna om morgonen och förstå - varför?
jag lovar från djupet av mitt hjärta,
jag älskar min familj, min släkt och alla mina fina vänner.
jag uppskattar var minut jag får, jag älskar mitt liv.
låt denna mardröm bli över, för jag förstår inte...
Smärtsamt att det inte finns ett svar på frågan "Varför?"
Smärtsamt att inte se någon mening - finns det någon mening i allt? Tror vi att det finns en mening i allt, eller är det "lättare" att leva, att ta sig igenom krissituationer om det finns en mening?
Smärtsamt att leva i ovisshet.
Smärtsamt att ha fler frågor än svar.
Vi är många som känner din smärta och som bär den med oss - så som vi kan, vi som är bredvid.
Beundrar din kraft att skriva och önskar och inbillar mig att det på något vis hjälper dig i krisprocessen.
Kram
Jag ber och sänder dig och din familj styrka!
Avundas din styrka och hoppas att allt ordnar sig, livet som är så skört finner sin styrka, den styrka din lilla dotter redan har.
Styrkan och viljan om liv är det som får oss att leva och din dotter kämpar för att leva någonting som allt för många omkring oss tar för givet. Din dotter fick en tuff start på livet, född kämpe!
"Tilda, en kortform av Matilda och betyder stark stridskämpe!"
All styrka till er!
När jag inom loppet på tre år miste sex personer varav de två närmsta va min pappa och min son, så miste jag nog tron på allt... Där finns ingen mening att ta en förälder från sina barn eller ett barn från sina föräldrar. Alla synder i världen kan inte ge orsak till något så orättvist. Man letar efter orsaker, anledningar men finner inga.
Inget oskyldigt barn förtjänar att bli dåligt och ingen förälder förtjänar på ngt sätt att behöva uppleva det. Det enda man kan göra är att, ta vara på varje minut...<3 För där finns tyvärr inga svar på hur eller varför. Och ingen Gud eller andlighet, som kan ge tröst nog att förklara varför man utsetts för sånt här. Tänker på er <3 och skickar massor med styrkekramar <3
Känner så igen mig i det du skriver.. Förlorade både mamma och pappa inom loppet av 7 veckor för exakt ett år sedan.. Man uppskattar verkligen allt man har idag och nej, bara att konstatera, det finns ingen Gud.. Inte i min värld i alla fall!! Fortsätt kämpa, vi är många som tänker på er och skänker er styrka!!! Stor kram
Kramar till dig och din familj!
