LABILA GÄNGET

jag må överreagera och förstora något som inte är ens hälften så stort.
men som nybliven mamma, inlagd på neonatal och har ett extremt prematurt barn
- då är man labil! man behöver en extra försäkran om att allt är bra, att allt är normalt.
(väljer att generalisera med "man" istället för "jag" för jag tror jag pratar för marijoteten)

när man hör surret från andra inlagda på avdelningen om farliga bakterier och smittor,
då vaknar man till liv och börjar ifrågasätta sitt barns status.
- framför allt när ens barn är involverat i snacket som går.

för att göra en lång historia kort, så har väl alla hört om smittorna som snurrat sedan sommaren,
skriverierna om dödsfall och de strikta restrektionerna om smittoskydd, etcetera.
ens sunda förnuft vet att media förstorar upp och det alltid finns bakomliggande fakta,
med det är min sköra lilla, lilla bebis som ligger där i kuvösen och överlever.
jag må tänka positivt och klarar det väl,
men för att vara brutal så är vi här för att Tilda inte ska dö. man agerar inte är stabilt alltid.
man tänker inte logiskt och strategiskt då man handlar med hjärtat för sina barn.

när flertal familjer får olika information om samma sak, framför allt en sådan smitta,
då blir man misstänksam. man blir orolig och ifrågasättande.
någon fick svar som "vi trodde ni blivit informerade" och "ert barn barriärvårdas"
och i samma fråga fick andra svaren "vi valde att hålla tyst eftersom det inte är någon fara"
vidare tittas det på varandra, tisslas och tasslas, ett hemlighetsmakeri och prover tas.
vi (föräldrar) må misstolka, förstora och göra oss sårbarare än vi är.
- men det är ändå upp till personalen att se till att kommunikationen fungerar.
åter igen, man är så psykiskt svag för allt utanför ramen av att barnet går åt rätt håll.
borde man som professionell person här veta, ingen överraskning att ens barn är ens allt heller?
man borde göra allt som står i sin makt för att förklara och räta ut frågetecken.

den informationen vi fått, att det bara är rutinkontroller som inte påvisat något
- jag hoppas fan ta mig att det är den som stämmer.
för har saker tystats ner och nu kommit fram genom andra inlagda,
då kan jag lova att djävulen i Emma Adbro kommer att träda fram.
en moders kärlek till sitt barn är inget att underskatta.

Kommentarer
Postat av: M1980

Kikar in ibland och jag måste säga att ni är otroligt starka allihop. Kram

2012-01-16 @ 19:18:50
Postat av: Ditte

Hej !!

Fick tips av din Mamma attj jag kunde läsa om er fina familj här på din blogg. Har nu läst om lilla T och hur det går för er, du skriver på ett bra sätt jag kan förstå din oror om information och allt runtomkring, men du Emma allt kommer bli så bra och snart är ni hemma och hela familjen är samlad;) kämpa på...

Helt underbart fina bilder på Tilda och på lilla storasyster Nova. Jag kommer fortsätta läsa här och följa er resa. Så behöver jag kanske inte fråga ut Mormor varje dag;) njut och ha det så bra.... Hälsa till din fina familj, många kramar Ditte

2012-01-16 @ 19:24:58
Postat av: Tant E

Du är så duktig och stark! Tänker på dig <3

2012-01-16 @ 19:36:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0