BEARBETA
kommer på mig själv att stundtals bearbeta Neo-tiden.
att befinna sig på Neo i veckovis är surrealistiskt.
att leva instutionaliserat och under dessa omständigheter,
det är liksom bara inte av denna värld. var det verkligen jag?
men det är ju inte konstigt jag bearbetar det, om och om igen.
för jag saknar Tilda. jag saknar henne så oerhört mycket.
men vem var hon?
jo, hon var min lilla, lilla bebis som hade på tok för snabbt ut.
min lilla kämpe som växte sig stor och stark - på Neo.
förutom två veckor hemma var min tid med min dotter på Neo.
det var absurt och surrealistiskt - självklart måste det bearbetas.
jag vill förstå, vill känna - det var jag och Tilda. mamma dotter.
och jag älskar henne precis lika mycket nu som jag gjorde då.
Kommentarer
Trackback
