FUNDERINGAR
gick upp för trappan för, vad jag hoppas, sista gången och natta om Nova.
hon behöver sin lilla lur innan vi ska iväg till förskolan.
jag ska jobba kväll ikväll men ska också trycka in ett besök hos läkaren.
får väl min så kallade dom idag i huruvida kroppen faktiskt mår och orkar med.
det sätter ändå en del griller i huvudet - vilket kanske inte är så konstigt.
känner jag efter och känner mer för att oron tar ut sin rätt?
eller är det så att oron är befogad för även denna graviditeten?
jag kan inte mer än att relatera till mig själv och mina tidigare erfarenheter.
med båda barnen kände jag som jag gör nu, och mår därefter.
med båda barnen åkte jag in till förlossningen någon vecka senare.
båda gångerna fick jag en klapp i ryggen och sagt till mig att
"det är normalt, du är precis som alla andra, alla kommer in för detta"
och lik fullt tog det någon vecka till med båda och vattnet gick...
med Nova gick det bra. med Tilda också. men konsekvenserna inte lika bra.
att orka en gång gör man med allt. man har kraft och ork att ta sig genom det värsta.
jag vet, för jag har gjort det.
men jag vet också vilken kraftansträngning det innebär och hur mycket det tär.
och idag fungerar jag på sparlåga och har noll energi att förlita mig på.
jag kan inte riskera att behöva utsätta mig själv, min familj och våra familjer igen.
vi har inte råd att gå genom detta en gång till.
en fis på tvären tjatar jag gärna om och tycker synd om mig själv.
ju ondare det gör och ju större det tynger, desto mer kapabel är jag att bita ihop.
jag är stolt över mig själv att erkänna min smärta och arbeta med sorgen.
men jag kommer på mig själv att bita ihop och vara stark i denna graviditet.
och ja, är detta vad som är det värsta som händer med att bita ihop - so be it.
men som sagt, det är nog det lindrigaste som kan hända.
jag måste tänka på bebis, måste ha min familj i åtanke och ge efter.
det värsta som händer är att jag får sitta på ändan sommaren ut. sen är det plugg.
så vi får se vad läkaren säger, jag är ju bara jag själv :)
Kommentarer
Postat av: Anna
Hoppas verkligen att allt får gå bra för er denna gången! Läkarna får du bara deala med, de ska ta din oro på allvar!!
Trackback
