VILL INTE BEHÖVA

självklart njuter jag och är tacksam över att vi är här, som familj.
men bortsett från det och allt annat självklart
- så vill jag hem!

jag vill inte vara här. inte behöva vara här. vill inte njuta här.
jag ska inte vara här med ett barn, jag ska vara hemma med två.
jag ska inte njuta i solen, tanka energi i värmen, bada i havet.
jag ska sitta hemma i sunkiga kläder, gå i regn, vara vaken på natten.
jag vill inte behöva vara här, för jag är här för att jag inte har min Tilda.
mitt barn, min bebis är borta.

inte heller vill jag komma hem, urnsätta Tilda och ha en grav
jag vill inte behöva glädjas av att äntligen ha en grav att gå till.
jag ska vara glad över att ha henne i min famn och se henne växa.
pussa på henne, krama, gosa och leva tillsammans.
jag vill inte tänka på att hon är borta,
det är ju så olidligt sjukt och gör så ont när jag tänker på vad som hände,
att det kan ju inte ha hänt. jag kan ju inte gått genom det.
man klarar inte av att överleva smärtan av att överleva sina barn.
sitta och vyssja sitt barn lugn när den möter döden.
det kan inte varit jag som suttit där. jag som är här nu.

jag går bara på ren vana och fungerar hjälp att genom rutin.
det rör mig inte, jag bryr mig inte.
jag vill varken gråta eller skrika.
vill bara bädda ner mig, stirra in i väggen och ligga där.
jag vill inte skratta, för det känns inte på riktigt. inget känns på riktigt.
jag äter, jag sover, betalar räkningar och tänker framåt,
för om och när det kommer en dag jag skulle hitta en anledning,
en anledning att skratta av glädje och leva av vilja,
då ska inte praktiska problem ställa till det för mig.
jag orkar Nova, hjälpligt. jag fortsätter nu för hennes skull.
tillåter jag mig att sjunka in i sorgen, in i en dimma av apati,
då försvinner meningen med allt - till och med att orka Nova.
jag vaknar, går genom dagen, finns för Nova, pratar och lever.
men själen är tom. meningen är borta. och leenden är bara en fet fasad.

jag gör för att jag ska - men jag bryr mig inte.


Kommentarer
Postat av: Pernilla.R

"själen är tom. meningen är borta. och leenden är bara en fet fasad"

Jag kan inget annat än citera dig.

Mvh

Pernilla, Samuels och Änglen Villes mamma

2012-03-24 @ 17:57:30
Postat av: Tilda

Det tar tid innan man kommer i kontakt med sina känslor igen. Innan man verkligen känner det man visar och gör. Det är en tjock dimma, svår att se varken början eller slut på.. men det kommer...<3 Det enda man kan göra är att ta en dag i taget. Kram

2012-03-24 @ 18:06:13
Postat av: Jennie W

Usch, det är så hemskt det som hänt att jag bara gråter när jag går in på din blogg. Jag känner inte ens er men jag vill ändå understryka att jag känner med er! Jag hoppas ni hinner landa lite nu och sen kommer hem och får massor av stöd av nära och kära! Det kommer ta lång tid att komma in i någon form av vardag igen, ta hand om er!

2012-03-24 @ 19:57:43
Postat av: Mia

Har försökt hitta någon mailadress till dig men misslyckas. Vi var i Lund samtidigt som er. Vi satt i fikarummet när hela familjen kom ner för att säga farväl. Jag vet inte hur jag hamnade här men jag känner så med er. Känns fel att prata såhär öppet, vill du får du gärna maila mig så jag får din mail. Hälsningar Mia

2012-03-25 @ 19:33:07
URL: http://detarvimotvarlden.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0