JOBBHELG
finns så mkt mer att tillägga och delge
men denna helg får all ork och all energi läggas på jobb.
bröllop hela helgen på Klitterhus...
återkommer med krafter och tankar imorgon, troligen.
22 bitar hopknycklat hushållspapper fyllda av tårar och snor... belamrar bordet runtom min dator... Jag gjorde det precis... det tog ett par timmar... men jag har läst vartenda ord du skrivit här och jag kan inte med ord beskriva den medkänsla jag känner... och som neomamma vågar jag vara brutalt ärlig... otroligt tacksam över att jag fortfarande kan snusa på min lilla Dogge... Vad säger man då för att det inte ska låta lökigt... Jag beklagar sorgen... ja, det gör jag så otroligt mycket!! Fy fan! Som du skriver så finns det inga ord...
Jag födde själv en son i v27 den 21/9 2011, tre veckor i Lund, ytterligare skitlänge i Hbg, tror det blev 64 dagar, men vi kom hem, hemsjukvård och blev utskrivna den 10/1... sedan en vecka inlagd med lunginflammation och några akutbesök för andningsproblem vid förkylning... men... nu är vår Douglas 7 månader men 5 kilo lätt... Jag vet inte varför jag skriver så här till dig... det måste ju göra ännu ondare tänker jag men... tror att det kanske inte kan bli värre... Förlåt i så fall.
Jag känner igen allt du skriver om när det gäller neovård och ivavård, kuratorsamtal och förbannade försäkringskassan... men efter det delar vår historia på sig...
Jag önskar av hela mitt hjärta att du också ska få ro, du verkar vara en helt underbar människa och att denna tragedi drabbat dig är fan inte rättvist... ingen ska bli drabbad av sån här skit! Jag trodde att jag var med om det värsta som kunde hända när vi fick veta att vår lille hade haft två hjärnblödningar... men det värsta var inte det värsta... det fattar jag ju så klart...
Du skriver så bra och lilla Tilda är helt klart en stolt ängel över att ha dig som mamma!
Det första jag såg när jag läste bloggen var att jag för ett par veckor sedan bad om författarens namn till "Välkommen till Holland". Den berörde mig också djupt och jag kände att det är precis så här det känns!! ...undrar vilket land du hamnat i nu...??
Jag försöker skicka lite energi och lycka till dig och din familj och hoppas på att du åter får bli lycklig och sprallig tjej som du verkat vara innan så snart som möjligt!
Och Eva Li... all kärlek till henne! Finns det någon underbarare människa...? Undrar om hon blivit mormor än...?
Stor styrkekram!! Du kommer att finnas i mina tankar...
(Och jag har funderat på att starta en egen fond som ska gå till föräldrarna till extremt prematura barn. Är du intresserad av att medverka så hör av dig när du orkar.)
//Nina E
