LITEN TILDA
jag är så trött, så fruktansvärt trött på livet.
jag vill inte låta gnällig och otacksam, men jag är trött.
dagen man får barn förflyttas ens mittpunkt i universum.
livet och världen kretsen nu kring denna nya, egna, lilla individ.
mitt hjärta delades upp två och livets center fanns med två barn.
en försvann och halva jag med den. mitt barn är död.
hur hade du gjort?
hade inte halva jag delats upp, hade hela jag försvunnit dagen Tilda dog.
men leva ett helt liv med en halv själ, jag orkar inte mer.
vissa dagar fungerar, vissa dagar går bra.
andra dagar trampar jag vatten med näsan snuddandes vid ytan.
testa själv sitta bredvid ditt barn när dennes hjärta slår ett sista slag.
försök själv resa dig upp, borsta av knäna och se en mening med morgondagen.
det bara spelar ingen roll, finns ingen mening.
en liten Nova må ligga och snusa i rummet bredvid.
men Nova är Nova och varken kan eller ska vara mer än sig själv.
och jag älskar henne för det.
men mamma saknar dig Tilda, du saknas mig.
i hjärta och tanke finna du kvar, men i famnen är du borta.
för alltid.
Jag kikar in här ibland och läser hur ni har det (vän med Sophie). Alla som har barn kan förstå vad ni går igenom, det är det värsta tänkbara som kan hända och det hugger till i hjärtat bara man tänker tanken. Jag tycker du kämpar på oerhört bra och ska vara stolt över att du orkar vara så fin mamma tillNova.
<3
Styrkekramar i mängder !
<3 <3 <3 alla tankar och styrka till dig!
Det gör mig så ont att läsa Emma. Mina ord känns så jävla små och obetydliga men det enda jag kan säga är att jag lider med dig. Tänker på er varje dag, önskar dig verkligen all styrka och kärlek i hela världen. Kram
