ALLERS

imorgon kommer allers.
jag är inte förberedd, alls.
inte på något stressande, negativt sett.
bara ointresserad.

men det är jag inte. 
jag ska än en gång ge mig fan på att hon inte dog förjäves.
tänk om det bara hade kunnat göra skillnad för en.
att hennes historia får en människa att tänka om.

min Tilda, min lilla bebis.
jag glömmer att du dog, raderar vad som hände.
du fanns. jag födde dig mitt barn och höll dig i min famn.
jag älskade dig, pussade på dig, höll dig när.
jag var din mamma.

jag är din mamma. 
du är mitt barn och kommer alltid att vara.
och man kan inte överleva sitt barn, kan inte överleva sitt barn.
det går bara inte.
så dagen du dog slutade jag att leva,
så jag minns bara att du fanns hos mig.
jag lever med att jag höll dig nära och kände din goa lukt.

så det ska bli intressant hur morgondagen skrider.
få prata om mitt vackra barn inför världen igen




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0