ÄNGLABARN

jag tror inte på Gud, kan inte tro på honom.
jag bönade och bad - lovade att för evigt vara honom trogen.
svor på att gå till kyrkan och allt därtill.
bara jag fick tillbaka mitt barn. bara hon överlevde.
hon dog.

skulle Gud mot förmodan existera gör han det i eviga helvetet.
du är han ett vidrigt svin. ett äckel som förtjänar plågor i evighet.
han omfamnar inte Tilda. han har inte Tilda hos sig.
han vakar fan inte över barnen. rör inte mina barn!! 

så om jag tror på änglar? verkligen inte.
mitt barn är ingen ängel. mitt barn är död.
hon flyger inte med vingar av silke och gloria av ädlaste guld.
hon är död.
jag finner ro i att säga att hon är en fjäril.
jag kan bara inte ta in att hon bara är borta, hon är ju mitt barn.
jag kan inte vara logisk, för då hade jag haft mitt barn i min famn.
jag kan inte tro på något för nu är tron på allt borta.
men jag finner lugn i att säga att hon är min fjäril, utan att komplicera.

så jag tror inte på änglabarn i termer om att mitt barn blev en ängel.
jag använder ordet utan något tanke, tro eller tyngd i det.
jag använder det för att folk förstår vad jag menar.
varken mer, varken mindre.
bara ett futtigt jävla ord att förklara att mitt barn är död.
 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0