EN FJÄRILS VINGSLAG

när vi låg på neo med Tilda, den tiden innan helvetet bröt loss,
då nämner en av föräldrarna i kuvösrummet sitt barn som ängel.
vår vackraste barnskötare och varmaste människa reagerar.
hon säger att vi inte får nämna våra barn som änglar.
trots ett fantastiskt jobb har hon sett för många föräldrar mista sina barn.
hon fick inte att förmå sig att se barn i livet som änglar.

samma dag som Tilda dör framför mina ögon.
samma stund som jag inser att jag kommer vara en av de föräldrarna.
då tänker jag på hennes ord.
jag vägrade tro på Gud, den jäveln ska dö en långsam död om han funnits.
jag vägrade ta in faktumet att hon dog - jag ville inte ha en ängel.
jag varken tror på änglar eller förstår hur mitt barn kan dö.
jag tittar på min nyss så friska och livsglada bebis och tänker
"du är för liten för att bli en ängel, så du får bli vår lilla fjäril"

och du ska inte lida för att mamma har svårt att förstå att du är borta.
du ska inte ha ont för att mamma inte vill släppa taget om son bebis.
du ska inte kämpa för att din mamma gav upp sitt liv för dig.
flyg lilla fjäril, flyg.











Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0