JAG ÄR INTE VAN

jag kanske har gjort mycket som förälder,
men jag har inte haft detta att fundera över.

våra barn har fötts tidigt och allt vad det innebär,
även om lilla Tilda inte lyckades kämpa emot RS,
så var hon i prematurfighterna stark som tusan,
hon kallades inte vilda Tilda för inget :)

Milo var också en kämpe,
han slog sig ur CPAPen när han föddes, av med den,
han klättrade ur kuvösen, ut i säng,
han har alltid haft det där prematurtempramentet
- glad och nöjd, men exploderar när det går emot honom.
hade ju till och med affektanfall...
Nova var en rackare att äta och gå upp i vikt hon med.

men Olle är en annan. 
jag tycker väl att de flesta överstimulerar sina bebisar,
nyfödda är känsligare än man kan tro,
till och med små barn har svårare att sortera,
än det som man utsätter de för med tv, framåt i vagnen, osv...

men Olle är extremt känslig.
de andra barnen reagerade så klart om det varit rörigt,
om man gjort något nytt eller haft folk hemma.
men Olle blir trött bara av att ligga i vagnen på promenad.
stackaren har dessutom två syskon med fullt ös hemma.


han dippar fast han är lite för stor för det,
hade en natt med övervakning och vak i fredags.
han vill fortfarande inte ammas ordentligt,
vikten går saaaakta sakta uppåt,
hoppar tillbaka ner en kurva efter turen i Lund.

så nu håller vi oss hemma,
sondar på i lugn och ro för att kicka igång honom.
liten tanig fis vägde 2890g i morse,
några hekton mindre än Milo i samma ålder...
och lång är han dessutom också för sin ålder.
hoppas på en bra viktökning nästa gång!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0