VÄNTANS TIDER

det var lättare andra gången.
det är en vanlig operation...
men det är fortfarande en operation.
jag sitter fortfarande hjälplös på ett sjukhus,
jag har fortfarande mitt barns liv i en främmande människas händer,
jag sitter fortfarande och väntar på svar att det gått bra.

nej, det här är fan inget för mig.
det hittar känslor och tankar.
fina ungar små. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0