adbro

ett plus ett blir fem & ett halvt ♥
en öppen dörr till världen.

...att leva i sorgen och glädjen med barn och änglabarn

KONTROLL

jag är en människa i behov av kontroll.

det finns mycket positivt att hämta i det,

det ger mig struktur och håller minnet skärpt.

det gör mig plikttrogen och ambitiös.

sen finns det ju den andra aspekten på behovet...

det är stress och ångest.

min strategi när behovet känt sig klämt

har många gånger legat till grund för svackor och depression.

jag flyr.

kan jag inte kontrollera så lämnar jag det helt.

och fly från något och inte ta ansvar för en situation

när man har ett behov av kontroll, ja du ser...

den sidan av mig är inte något att djupgå i nu,

mer än att den blir påtaglig i sådana här situationer.

man envisas med att berömma folk som anses "starka".

- kämpa på, du är stark, du fixar detta!

det är i all välmening och man behöver pepp.

och jag är väl stark - jag kämpar till jag faller.

sen reser jag mig och fortsätter kriga.

utåt sett är det väl en enorm styrka,

men innanför det fysiska är det kaos.

min kropp är i uppror och huvudet är tumult.

ständig panik, ångest och oro över Olle.

minnen, tankar, känslor väller fram.

får panik när känslor tar över och jag inte kan stänga av.

jag samlar mig och letar frenetiskt efter fokus igen.

jag är en jävel på att sålla information,

allt som sägs till mig sorteras direkt.

många ser det som en styrka och många gånger är det,

men den nakna sanningen är 

att jag vet inte hur man hanterar känslorna.

jag fixar inte att agera i känslotillstånd,

jag tappar kontrollen och väljer att fly.

jag har stängt in mig i ett hörn bakom kuvösen.

salen är full av små, små sjuka barn.

det är konstant rörelse av människor jag inte känner.

dom känner inte mig.

jag vill inte vara här, jag vill inte vara i Lund.

jag vill tillbaka till vår trygghet, tillbaka till vårt neo.

Ronald McDonalds i all ära och fantastisk personal,

det bästa stället att vara och grym kompetens.

men det stressar mig.

men började morgonen här med ett välbekant ansikte,

läkaren som kom in hade hand om Tilda i Helsingborg.

märkligt hur något så lite kan inge en trygghet.

nu väntar vi på analysen från barnkulturen på morgonens röntgen.

 

Hej
Kom åter från semestern idag och till min fasa såg jag att ni var i Lund. Har fått en bild av vad som hänt från mina kolleger och valde att gå in på bloggen och läsa.
Jag håller mina tummar att han kan klara av detta utan Op . Förstår att du/ni håller på att gå upp i atomer av oro och ångest . Han kämpar och har den bästa mamma och pappa i världen som vet vad han behöver utav er. Kämpa på och försök hålla huvudet ovan vatten ytan. Bamse kram till er båda.
Eva W BSK / Hemsjukvården Neo HBG