DENNA EGENTID
Jag har följt din blogg ett atg och jag beklaagar djupt det ni gått igenom. Ingen människa bör någonsin uppleva det ni tyvärr gått igenom och jag lider med er. Du vet inte vem jag är men vi har mötts vid ett par tillfällen och du hqr på förhand dömt mig via din blogg. Visar jag att jag bryr mig genom att försöka fråga om er resa har du påtalat att människor är dumma, tröga och ska hålla käften. Frågar man inte är man okänslig. Jag är inget av det, men dina ord i din blogg har skrämt mig därför är jag tyst. Det är inte för att jag inte vill men jag vet inte hur. I detta inlägg dömer du andra människor igen Emma. Ingen dömer dig så varför dömer du andra? Jag dömer inte dig för dina ord i din blogg som gör att jag inte vågar närma mig dig, jag förstår att det kan vara lätt att inte kunna hantera alla känslor och ilska man måste känna. Det är okej. Jag kanske inte vågar prata med dig men det är okej. Men Emma, du vet inte vad andra har för bagage. Vi alla är olika och alla har vi issues. De må kanske inte vara samma issues som era, men de finns där, tro mig. Vissa mammor måste kanske bara få andas. De är inte sämre mammor för det. De älskar sina barn precis lika mycket som du, det vill jag lova. Vissa kanske kallar det egentid utan att det är ett nödvändigt behov i den meningen du hör det. Jag säger bla att jag fick egentid hos frisören. Klipper aldrig du dig? Åker du aldrig och handlar utan dina barn och faktiskt kan känna en uns av space? Att det rent av är lätt? Ingen att hålla koll på. En uns egentid. Well, egentid behöver inte bli på bekostnad av barnens välmående. Oftast, om inte alltid, gör de ju då något roligt eller är hos någon annan som också älskar dem under tiden. Och oftast handlar dessa egentider, eller vad man nu välj
Er att kalla dem, omväldigt korta stunder i ett stort sammanhang. Men jag lovar attvi "egentidsmammo " älskar våra barn precis lika mycket och vill dem lika väl....
Tack för du tog dig tid att svara. Jag kände när jag skickade iväg att jag kanske lät för hård och det var inte meningen. Bara min sanning men inte sur eller vill hoppa på någon/dig för det. Sån är inte jag och fick en uns tvekan när jag hade tryckt på skicka.
Jag förstår hur du menar. Men jag vill nog tro att majoriteten som säger så menar det inte på det sätt du hör det. Ja det är jätteskönt att komma iväg, så laddar jag mitt batteri, och många andra. Men om jag hade varit tvungen hade jag självklart valt mina barn alla dagar i veckan! Mitt behov är också att få vara med mina barn! 99.9% av tiden! Jag älskar det! Jag må vilja ha öronproppar och ibland blir jag skitförbannad på gråt, skrik och tjafs men jag älskar det. Mitt i allt gråt, skrik och tjafs kanske jag häver ur mig "fasen vad jag behöver få vara för mig själv en stund!" Men inte fåglarna menar man så som jag läser att du tror det är. Alla som skaffar barn älskar dem, mest i hela världen. För majoriteten är det så åtminstone även om rötägg finns. Jag är en av dem som slutade amma tidigt för jag mådde inte bra. Andra ser det som en gåva. Inget är rätt och inget är fel. Alla människor har olika behov och det är okej. Alla ska må bra. Och mammor måste sluta skuldbelägga sig själva för jag skulle vilja se en pappa sitta och resonera på samma sätt? (Majoriteten tänker nog inte så här). En pappa som åker bort en natt när barnet är en månad gammal skulle ingen tycka något konstigt om men om en mamma gör det? Hu! Det är lätt att ta illa vid sig när man sitter på så otroligt starka känslor för sina barn men blir dömd. Tycker man som du säger ska se till alla i familjen. Småsyskon kanske mår bättre av att storasyskon är en stund på dagis. Storasyskonet mår kanske rent av bättre av att vara där en stund. Och mamman med? När storasyskon är på dagis kanske lillasyskon är en stund hos farmor och får en fin relation där och vips under tiden blir mamman fin och känner sig piggare efter ett frisörbesök. Eller vad de nu må vara. Och jisses vad härligt det är att komma hem efter en hotellnatt någon/några nätter om året som äkta makar utan barn. Den relationen måste också vårdas för att barnen ska må bra. Vilken energi man har! Istället för att 365 dagar om året totalt slita ut sig för att här kan ju jag ifrågasätta om det inte är det dåliga samvetet som gnager om man skulle lämna bort dem någon natt....?
Vad fint skrivet Emma! Tyvärr finns det en hel del som inte sätter sina barn främst och det är hemskt att se. Det gäller verkligen att ta till vara på alla små stunder man har med sina små älskade och se dem som de gåvor dem verkligen är!
Du skriver så fantastiskt bra!!!!
Det gäller att ge sina barn viktig och närvarande tid!
Detta är ett viktigt inlägg och jag håller med dig helt och fullt!! Kram
