adbro

har suttit klistrad nu, efter ett par timmars tentaskrivande, på familjelivs forum.
lärt mig att sålla, men det är en otrolig styrka rent själsligt att höra andras historier.
se att det går bra, det finns hopp, man klarar av det!

UPDATE
blovproverna visade förbättrade resultat på vita blodkroppar och annat.
så igår togs kanylen och jag går nu på antibiotika i piller och inte intravärt längre.
fick bricanyl ett par gånger igår, då SD kom och gick.
fruktansvärt mådde jag av sprutorna men SD lugnade sig. dock höll tryck om smärta i sig.
så idag har jag fått avstå från bricanylen så länge SD inte blir mer regelbundna eller mer intensiva.
SD kommer cirka 3-4 gånger i timmen med olika intensitet,
kommer släng av förvärkar men trots det så kan vi avvakta ett tag till.
...detta är väl vad man kan kalla en "utdragen latensfas" :)

USK (undersköterskan) på kvällarna är en go jämnårig tjej som lättar upp stämningen lite.
träffat en ny BM nu som inte daltar men är så himla förstående och gullig. kollar till mig och peppar.
känns tryggt att vara på sveriges bästa ställe för prematura födslar.
de är så duktiga och goa här allesammans!

DELA MED SIG
inte för att förstora och göra något värre än vad det är.
men att dela tankar och funderingar med andra som varit eller är i samma situation är guldvärt.
man förstår varandra och kan även vidda perspektivet.
placerar sanningen i knät men håller en i handen och berättar att det kommer bli bra.