adbro

någon har lagt sig till ro över magen min och kastat in handduken för idag.
jag gör lika så, god natt - vi hörs igen nästa år!
då hoppas vi på ett hjärta med normal puls, en andning som tar andetag,
en liten som klarar mätta sig själv och en skinnton som är rosig.

önskar min finaste lilla Nova och jag henne ❤

varför så sentimental?
vad är det som får folk att tro att just denna natten, av 365 per år,
är natten som kan avgöra de nästkommande 365 dagarna?
varför minns man på just denna dagen och tror man vaknar i en ny värld imorgon?
är det en magisk natt?
i så fall önskar jag mig lite lycka och medgång
- måste glömt av att önska det förra nyår för inte fasen blev detta ett så bra år.
kom magi, ber jag dig inte nu måste jag vänta till 31 december innan jag önskar igen.
så idag bestämmer jag också mig - lycka, lugn och ro i själen. kom till mig.

vill du kunna göra något? vill du göra skillnad?
kompetensen för nyfödda och framför allt prematura barn växer.
kunskapen blir större i takt med att tiden får, men fortfarande fattas mycket.
listan på vad som kan göras bättre är lång, så vi tar RS som exempel.
en spruta med antikroppar mot RS är över 8000kr - och krävs en per månad.
enbart de mest utsatta barnen ges idag denna spruta för att minska risken för RS.
pengar må kännas futtigt i sammanhanget men nödvändigt tyvärr.

gör skillnad! skänk i Tildas namn eller med Tilda i tanke.
hjälp utvecklingen för kunskapen kring små barn drivas på framåt.
hjälp ett barn, avvara några tio om inte annat. gör något.
hjälp en familj att slippa gå genom en förlust av sitt lilla sköra barn.

SKÄNK TILL LILLA BARNETS FOND
där Tilda redan gjort stor skillnad!
http://www.lillabarnet.se

jag misstror inte att det bara är något litet skit han fått i magen,
jag ser inte negativt på att han är så bra att vi kan få komma hem imorgon.
men jag kan inte låta bli att kastas tillbaka och minnas.

jag åkte in med tanken på att hon var bara lite förkyld.
en tung förkylning dock och hon skulle kunna komma att behöva lite hjälp.
dag tre hade hon syrgasgrimma, fick sugas i näsan och sov i stora sängen.
detta var för att komma åt henne och kunna få hög lutning på henne.
allt för att underlätta.
det hette att det värsta som kan hända är cpap, i princip.
hon kunde få apneer men förr eller senare skulle hon ta ett andetag.
"oroa dig inte, det blir bra"
jag oroade mig inte. en av två var rätt.

i samma rum som en uppkopplad äldre man står jag yrvaken en morgon.
min lilla flicka är askgrå i ansiktet och ligger i mitten av en hög läkare.
vi är nere på intensiven på Helsingborgs sjukhus och de frågar hur jag mår.
bra? för jag ska ju inte oroa mig, det blir bra. hon är bara lite förkyld.
så varför intuberades hon? åker hon blåljus till Lund? andas hon inte?
lungorna kollapsar lite, det händer ibland vid RSV-infektion. vi log och tackade.
"den 28 februari tog hon sitt sista andetag" ironiskt skrattretande.
där, på britsen, på IVA i Helsingborg tog hon sitt sista andetag. där.
där som jag stod bredvid och trodde hon bara var svårt förkyld.

så varför vet de inte vad som är fel på Milo? varför orkar han inte?
varför somnar han, tappar han färg, är han ojämn i andning? varför?
varför verkar han lite bättre nu och ger mig hoppet åter om snar förbättring?
det gör så ont, så fruktansvärt ont, att stå där dum och fånig och le.
le och tro att det är tungt, men att det kommer bli bra. det är värt det.
inte en enda tår, ett enda hjärtekross, slitaget mellan hopp och förtvivlan
var värt det för en liten sekund. för vi åkte hem utan vårt barn. hon är död.
hon var så liten, så kall, så mjuk att lyfta upp och hålla om.
och jag trodde det skulle bli bra, dom sa hon skulle bli bra. så hette det.

ja, välkommen tillbaka kära sjukhusmat säger jag.
fantastiskt nyår i år.
jag klagade förra året, då hade jag i alla fall min barn i livet och man bredvid.
nu sitter jag i vårt klaustrofobiska isoleringsrum och tittar ut...

kopierade din fina status på Facebook min fina make ❤

nu ligger vi nerbäddade i en säng på isoleringsrummet på Neo.
barnavdelningen en trappa ner är fullt.

det hittas inga uppenbara fel på honom. mer än att något är fel.
han skiftar i färg, lättretlig, ont i magen, ulkar, spottar och kräks,
slö, trött, orolig och sen bara slocknar.
de har tagit blodprover, de väntar på att ta urin- och avföringsprov,
ett RS-prov har också tagit. fick kippa efter ett extra andetag.
bara ordet får mig att rysa. det vänder kroppen in och ut.
och så förbannat ironiskt när jag tänker på vår artikel idag...
fattas bara! jag måste sluta tänka på vad som är bra.
säger jag högt att nu känns något gå min väg,
ja då ger livet oss bara en käftsmäll till.
vi får hädanefter ta emot framgångarna i tystnad och bakslagen i skri.

varför åkte vi in?
efter en piggis till pojke i två dygn, som vi givetvis gladde oss åt,
blev han slö, blek och väldigt trött tidigt igår morse.
sedan dess har han inte ätit ett mål själv, ulkat, sovit
- han sov till och med själv hela natten i sin vagga.
han krystar och skriker över magen när han är vaken.
efter en smärre diarré kastadkräkte han och sen satt vi i bilen.
vi ringde in till Neo och det var inga tal om saken, vi skulle in.

så nu går vi i väntans tider, lite sömn hade ju inte skadat.
men Milo ligger här uppkopplad i min famn och sväljer om maten.
han är ju så liten, låt honom bara få vara liten bebis i fred.
låt mig vara i fred, kan jag inte bara få lov att vara?
bara existera och vara så tacksam för livet och mina barn?
kräver jag för mycket?

dom hittar inget men något är fel.
vi är tillbaka på Neo.
observation och tester väntar.

lille plyre, jag älskar dig så innerligt!
Tilda finns hos dig ❤

...Milo är inpackad i bilen, igen. vi är på väg till sjukhuset i natten, igen.
säg att vi målar fan på väggen nu, snälla.

nu får det vara nog.
sista natten, till sista dagen på detta förbannade skitår!
hej 2013!

satt på Neonatal på nyårsafton förra året med ett annat par.
våra barn låg i sina kuvöser bredvid varandra.
vi åt hemlagad trerätters och drack coca cola.
jag och André lovade varandra att äntligen ta ett lugnt år,
vi skulle gifta oss möjligen, annars var det fötterna högt med våra barn.
negativt.
istället blev det motsatsen.

men nu välkomnar jag 2013. kan inte bli värre, då ger jag upp.
i lugn och ro ska vi ge fingret åt 2012, tacka för vår Milo och blicka framåt.
med Tilda i tanke, med Tilda i hjärta ❤

http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article16000734.ab

tack Josefin för en otroligt fin och välskriven bild av vår familj

vet inte om, eller hur, det kommer publiceras.
men känner en viss oro och delvis förundran smyga sig på.
om jag knappt kan förmedla känslor, tankar och upplevelser själv,
och då bloggar jag i genomsnitt två inlägg om dagen,
hur ska då en timmes samtal och en artikel kunna vara rättvis?
lite skrämmande och lite spännande. en främling ska skriva om det käraste.

så hittar man hit från tidningen av någon anledning
(eller till artikeln från bloggen, ägget versus hönan symptomet...)
inga tankar är för dumma, inga frågor är för korkade.
jag vet det berör, jag vet man ställs med massa frågor och tankar.
shoot - jag svarar, förklarar och berättar gärna.
annars säger jag ifrån.
jag kan bli arg, sårad och ledsen av frågor och tankar.
men aldrig personligen, så länge det är av omtanke och vänlighet.
jag blir arg för att jag kan svara på frågor och tankar kring att förlora ett barn.
det är det som gör mig arg. som får mig att se svart och vråla till.
det är inte på dig, det är på situationen.
så fråga på, fundera och bearbeta sorgen med mig.

sedan Tilda dog, att det var ett faktum, bestämde jag mig.
mitt barn får inte dö förgäves.
om det så bara kan rädda ett barn, en familj från smärta och sorg,
då är det värt att kämpa i min döda dotters namn.
sprider vår historia, delar med av vår berättelse. med en öppen dörr.
med Tilda, för Tilda ❤

hittade mitt konto på Instagram (eadbro)... kul att pilla med bilder,
men kom på att hur skoj och intressant är det egentligen?

tidig morgon för fröken Nova men liten Milo har sovit i egen säng hela natten.
om det är en merit vet jag inte eftersom han inte är sig själv än och därför sover.
han får fortsätta sondas idag också, vila och förhoppningsvis få tillbaka sin färg.
för Nova är ju på strålande humör idag, inte alls lättretlig och med kort stubin :)
nu blir det på med kläder och ut för att trotsa vädret.

han må ha rundat till sig men om han är så fasligt rund vetitusan :) tight body...
dessutom är liten kråka nog inte kry. till och med fått sätta sond och han tappar i färg...

liten syster får man nog acceptera är rätt stor och vuxen nu :)

http://www.youtube.com/watch?v=VxJnk5t6o84&sns=em

T ❤

tar han nappen? är det botemedel för att kunna sova själv?
är det? är det?

i så fall tackar jag någon från förr som uppfann tröstnapp.
lade oss för en timme sedan bara och han är redan äten och nerbäddad.
god natt? ja, jag tackar för sömn såhär två månader senare...

andre ute med brorsan,
då blir det Novas kväll här hemma.
favvismat på menyn med bebissked :)

har flertal nätter drömt om samma märkliga saker i olika skeden.
gemensam nämnare är väntan i bilköer, bilar och krockar.

senast i natt drömde jag att jag körde på motorvägen,
det blev tätare med bilar, tempot saktades ner avsevärt för att sedan stanna.
jag ser en slingrande väg full med stillastående bilar,
kilometervis med bilar väntandes och fast.
jag lyckas kliva ur situationen och ser en stor kaos.
några bilar i kön har krockats för att de inte sett bilen framför stanna.
huller om buller med bilar fram till trafikstockningens orsak.
där är en stor hög av bilar i en brutal krock.

jag tror inte riktigt på drömtydningen med läste om det ändå.
att drömma om bilar betyder att du har något i det förflutna,
något som du vill ändras på men det hela styrs av yttre påverkan.
bilkrock betyder att mista en vän.

kan inte nog skrämmas av sådana "tillfälligheter" runt mig.
kan inte nog analysera och sätta i parallell till mitt liv idag.
märkligt.

kan tyckas futtigt och helt taget ut sitt sammanhang att tänka på kroppen min.
men nej, och jag tänker såhär...
majoriteten av mammor funderar väl någon gång på sin kropp,
hur ska man nu hålla den i trim och vara nöjd över den?
jag bloggar som en mamma, med en mammas kropp.
jag har alltid håller igång, fram till knappt tre år sedan.
där pausade jag och lånade ut min kropp till bebisverkstaden.
nu tänker jag ta tillbaka den.
rätta mig om jag har fel, men ett välmående ligger i en sund kropp.
jag pratar om kroppen inifrån och ut.
emotionellt, psykiskt, fysiskt - utseende och styrka.

jag väljer att dels lägga min tid och prioritet till träning och kost.
dels väljer jag att dela med mig av detta från början till mål (förhoppningsvis!?)
varför?
för jag tror att jag kan kombinera sund kost, vardagsmotion och enklare styrketräning
med att vara världens bästa mamma och ändå vara nöjd och välmående.

man kan gömma sig bakom sin graviditet, sin sorg eller annat.
och det är väl okej kan jag tycka - ett tag.
sen må det låta krasst men det ligger i sitt eget fat att ta sig i kragen.
för sin kropp, för sig själv, för ork och sundhet för sina barn.
så här är jag, tre år senare av lathet och utan varken kondis eller muskler.
det kliar i fingrarna i att börja se resultat och ta tag i saker.
men jag har gett mig själv tre månader att "få ha varit gravid" så det blir februari.
men magen har tagit stryk och mina veckor har gått efter snittet,
så i januari blir det invägning, foto, efter-graviditetsträning och kostdokumentation.
jag lovar att i små doser bjuda in er på mitt tillbakatagande av min kropp,
tips och idéer är välkomnat liksom att slå följe för pepp - blink blink.
jadu, vi får se hur detta kan arta sig på bloggen...

kuponger börjar gå ut i årsskiftet så det gäller att ta tillvara på dom.
så här är vi, beredda på vilken brak som helst :)
någon gång kommer de ju gå åt
så varför inte handla när det är rabatter och erbjudanden?

- vad gjorde Emelie?
- tjena penis!
- tjenis penis?
- mm, mamma åsså.

man kan ju ifrågasätta sin roll som förälder och förebild,
eller vad säger du kära tant E?

dom spontana små uttrycken får man nog lägga band på :)

jag och Milo har varit här nu i två timmar och sitter på ett rum och ugglar.
slö, kräk, magont, buller i magen, skrikig, trött, ulkig...
men nu piggade han på sig så klart när vi tog oss hit.
blodprover tagna och vi sitter här och fördriver tiden när vi bara skulle sovit hemma...

i ordning hemma, Kalles jul, tomte, klappar, glögg, julmat
Nova somnar, julklappsspel, julgotte och vi trodde vi kunde andas ut
- KRÄK!
fick en smärre panikartad halvtimme där tills hon var tvättad och sängen rensad.
då insåg vi att tösen ätit knappt en macka, ett ägg och lite godis på hela dagen.
så pigg som en nötkärna slog hon upp ögonen i morse aningen hungrig.

pust säger jag - nu får vi snart städa ut julen!
och därmed allt gotte som hör julen till.
nu räcker det för familjen Adbro :)

idag för tre år sedan visste jag inte vad som livet hade att erbjuda.
sisådär fyra imorgon bitti för tre år sedan uppenbarades en vinglandes karl på gatan
denna man som kom att ha gett mig allt det fina jag har idag.
älskar dig min bästaste make ❤

visserligen har jag missat en månad i min pre-Christmas planering.
lade in en liten växel, drog ner på onödiga saker och satte igång.
nu är jag i godan ro klar med "allt som hör julen till"
blir fasiken superstressad av allas bök, stök och stress.
är jag så här lugn och i fas trots en månads kallebakom måste jag glömt nåt!
eller?
julljus, julgran, fint hoa Tilda, pepparkakshus, julbak, klappar - check.
julstämning, nej - men imorgon drar firandet igång. ho ho ho...

nu sprängde han den - 3 tusen gram bebis!
efter en veckas knapp viktuppgång slog han på stora 200g på fem dagar.
min stora lilla fina bebis.

nu vågar vi låta honom klara sig utan sond mer och mer.
om han bara kunde se till att vända dygnet till mänskliga vanor...

2,6 kilo bebis och jag inbillar mig att detta kommer gå bra

funderar seriöst på om det var lite tidigt att lämna prematurblöjorna :)
här är en vanlig, hederlig pampers 1

liten fis ville vara vaken halva natten,
stor fis tar sovmorgon och vaknar med huvudvärk.
resultat : två mysbarn i bingen!

började morgonen med djurprogram på TVn - där klarade vi av första sexuallektionen.
"va gör 'fanten? va e den?"

sista jobbedagen för pappa i familjen idag. sen är det julledigt.
då kan vi vara hemma hela familjen tillsammans!

jag kommer på mig själv att skylla på fysisk trötthet,
förlorad tid under sjukhusvistelsen...
verkligen?
jag tror bara det beror på att jag inte orkar.
för att vara ärlig.

jag vill inte. jag låtsas om som om det inte finns.
försöker intala mig att denna julen kommer bli bra.
förra året slutade i katastrof. i år ska det bli bra, det är vi värda.

men hur kan julen bli bra utan mitt barn?
hur kan jag fira jul med glädje när jag fattas min dotter?
julen i år skulle bli bra för att vi skulle vara tillsammans.
inte döda. inte separerade. inte utan mitt barn.

jag vill inte slå in fina och önskade julklappar.
jag vill inte känna julstämning.
jag vill inte äta julmat, känna granen dofta och höra julmusik.
jag vill inte le, skratta och se så förbannat glad och tacksam ut.
jag vill bara känna det jag känner. sakna. hata. älska. sluta.

min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk

hon vägrar stå still för en pose,
men här är hon i kockmössa, med gåvagn och kökssaker.
vad hon gör är att köra mellan rummen för hon nattar farmor och farfar...
(!)
det är numera hennes rollek att de är hennes två som bebisar som ska nattas.

nu ska jag inte bara gå ich lägga mig, jag ska SOVA!
om det stämmer att man kan sova ifatt så är det lika bra att sova dubbla timmar.
André tar första nattpasset inatt, så jag sover i gästrummet och pojkarna där uppe.
jag hoppas de överlever och framför allt - att jag kan sova.
insåg att sedan vi fick in han på rummet på Neo är 2,5h det mesta i sträck jag sovit.
konstigt man börjar bli sne i huvudet och på efterkälke mentalt.
nu är tuttarna tömda, Milo hos pappa och jag i egen säng.
god natt.

jobbar effektivt idag - mat och sömn at once

...skulle göra vanlig, hederlig chokladkola...!?

så fint där är på din dag min älskade lilla flicka <3
så mycket värme och kärlek. så mycket kyla och sorg.
bara så fel alltihop.

...finns något sötare?

http://www.lillabarnet.se/site/gavogivare/minnesgava/

låt inte min lilla flickas död vara förjäves.
alla har råd att göra skillnad för ett litet litet barns liv.

jag önskar så att jag gick och la mig nu med spänning inför morgondagen.
att jag i flera dagars tid flängt runt för att fixa och planera.
att huset skulle fyllas av glada människor i morgon,
att vi skulle ha paket i mängder och ha en liten ettåring i centrum.
istället är huset tystare och ensammare än någonsin.
här finns ingen liten ettåring. hon ligger under en sten ute i kylan. död.

jag Nova och Milo var och handlade paket till Tilda idag.
hur då?
jag gick bara och funderade på alla leksaker jag såg.
hade Tilda gillat detta? hade Tilda velat leka med det här? om hon levt.
jag vet inte.
jag kan inte svara vad min lilla ettåring gillar mest att leka med.
för hon lever inte.

för ett år sedan drog dom det värkstillande droppet och lät det ske.
om några timmar var det ett år sedan min fina lilla Tilda tog sitt första andetag.
min fina lilla Tilda.

eftersom att natten inte passade unge herr adbro att sova på,
och Nova tyckte att en tidig morgon satt på sin plats
- är detta nu resultatet.
en slocknad på köksgolvet och en sovandes med välling i näven.
jaha - då var det städtid för mig med andra ord och en kopp java eller tre
handla pepparkaksingredienser till helgen sen - julen trillar på!

skulle funnits pepparkaksdräkter eller tomtenissedräkter i prematur.
Nova får stå för utklädningen i år :)
Glad Lucia och grattis till 121212-bebisen Elsa! och hennes fina föräldrar.

spenderade halva morgonen i sängen med barnen för massa kvalitetstid.
Nova gled galant in hos mormor och morfar, sa nonchalant hej då.
så jag och Milo begav oss i dimman ner till Helsingborg.

tog HB-värde, droppar i ögonen, ögonkontroll,
sondsättning som tog 30 minuter och tre personer,
läkarkontroll och blöjbyte...
efter det och en vaken förmiddag kräver han nu mörker och sömn.
så trött att apnélarmet redan pipit tre gånger... liten!

så här ligger vi med släckta lampor och låter tiden gå.
har en liten sms-konversation med vännerna på förlossningen.
får vi se om det blir gemensam frukost imorgon :) heja heja

det var inte lätt för familjen adbro att ta sig ur bingen idag.
Andre stängde klockan och somnade om, en klassiker.
Nova ligger fortfarande och sjunger i sin säng med gosedjuren.
Milo har försökt vakna några timmar nu och fick äntligen i sig ett helt mål.
jag är väl i samma trötta bubbla som vanligt, ser kaffekokaren locka där nere.

idag ska Nova till mormor och morfar, hoppas på pulkaåkning.
mormor och morfar ska med på lussetåg på dagis imorgon bitti.
Milo ska på ögonkontroll på sjukhuset idag,
vilket kan vara påfrestande så det blir apnélarm ock övernattning.
fast det är lite mysigt för en natt kan jag tycka.
dessutom ligger en kär vän på igångsättning på förlossningen,
så blir väl frukost imorgon med en 121212-bebis :)

...Milos ögonkontroll är för att kolla ROP (http://sv.m.wikipedia.org/wiki/ROP)
men han har ju fötts i vecka 31 och har inte syrgasbehandlats,
så jag är inte speciellt orolig även om det är skönt att utesluta.
återkommer ifrån vår bubbla...

mitt i natten och jag sätter om en sond.
hinner bokstavligen inte mer än att lägga mig ifrån honom,
så är sonden dragen!
inte för att jag vill att han ska nödvändigtvis ha den
- men det vore ju bra om han klarade av att äta själv först :)

honest to God I'll break your heart
tear you to pieces and rip you apart

jag fick höra att hon inte lyssnade på musik längre, just nu.
slog mig då att jag har inte heller letat tröst i musiken.
visst har jag lyssnat lite och läst en och en annan text.
men från att ha funnit en låt till var situation jag tagit mig genom,
har jag nu bara funnit två låtar sedan Tilda försvann ur min famn.
...och det var två framtvingade låtar till hennes begravning.

senaste gången en låt talade till mig var Foo Fighters - These Days
jag kör ut från parkeringen på sjukhuset när vi låg inlagda med Tilda.
sista refrängen drar igång, trött och sliten psykiskt sjunger jag med
"but it's all right
yet it's all right
i said it's all right...
EASY FOR YOU TO SAY"

och den ekade i huvudet hela vägen hem från Lund kvällen hon dog...
den tommaste, ensammaste och mest snopna kväll i en hel livstid.
det ekar fortfarande; det kommer bli bra, det kommer bli bra, det kommer bli bra...
till jag översköljs av ilska, saknad, tomhet, kärlek, sorg, smärta.
och jag skriker ut "DET ÄR VÄL SÅ JÄVLA LÄTT FÖR DIG ATT SÄGA!"

men jag finner ingen tröst i musiken, hur mycket jag än önskar.
har inte längre behov av att stänga in mig i musiken,
det finns inga ord som kam tala för den saknad och tomhet jag bär. borta.
finns inte en enda tröst, en enda identifiering med ett enda skrivet ord.

jag slås än en gång av att en del av mig försvann den dagen, jag dog.
jag saknar mig och musiken.

jag vet att det är ett never ending project,
men vi drog ändå igång projekt storstädning.
tur man har städhjälpen nakenfis! :)

"Ja ha många tutta (visar två med fingrarna) tåå tutta. Sitta dä (pekar på mig) Mino nåna, ja ha dom sen"

översättning

"Jag har många tuttar, två tuttar. Dom sitter där. Milo låna dom, men jag ska ha dom sen."

sjyst :)

fem dagar efter hemkomst och invigning för liten av hemsjukvården.
plus 80g ska vi väl vara nöjda med, med så pass mycket amning.
så länge han går upp så är det på rätt håll :)

julpyssel med tånissar, första frissanbesöket, premiäråket, mys...
bilder i all enkelhet sedan helgen :)

och mitt barn är död

man tager vad man haver - korggossen :)

...och vi har fortfarande inte satt någon sond.
med andra ord ätit själv sedan sju igår morse :)
det ni - personalen på Neo! han fick växa sig stor och stark hos er, tack.
tack alla, framför allt fina Eva Li (och Kent Bajskorv om Nova får bestämma)

jag tackar någon övermäktig för kaffet.
två barn i ett hus första natten :)
så här sitter vi och målar med vattenfärg...

super excited :)

ja, det råder inga tvivel om att han växer som han ska.
vi får hem en nästan ett kilo större pojke 💚

vi tittar på varandra och världens stannar.
tiden står still och det är bara vi.
vi lovar varandra att det är vi mot världen.

sista natten jag och Milo kryper ensamma till sängs här på Neo.
vi ska hem, visserligen på hemsjukvård, men vi ska vara hemma. alla.
kan ju inte neka till att det finns en liten uns av att våndas.
just nu inte för oron, utan för att lämna denna bubbla vi har här på sjukhuset.
jag trivs här, Neonatal ger mig lugn och ro i kroppen.
här kan jag fokusera på Milo, att vara hans mamma och bara låta honom växa.
men vist längtar jag efter huset, sängen och framför allt familjen.
lådan med saker är packad, men jag kommer sakna fina Eva Li här.
och jag kommer sakna min och Milos alldeles egna bubbla.

han må ha längden för stl44 men vetitusan om bredden stämmer :) haha

man ska ju inte läsa om det, men på samma gång är det ju fakta.
RSviruset hade ett lugnt år förra året, därför blir detta motsatt.
ju kallare det är, desto lättare överförs smittorna.
det gäller även för influensa och vinterkräksjukan.

visserligen fick lilleman synagisspruta igår, vilket är antikroppar.
det är så nära en vaccination man kan komma RSviruset.
man kan inte bli immun mot RSV nämligen.
men Milo får antikroppar mot det en gång i månaden.
inte för att han löper större risk att få det eller inte klara av det.
det är mestadels för att lugna föräldrarnas nerver med vårt bagage.
jag är otroligt tacksam att det var en självklarhet att erbjudas detta.

suck. vi kommer inte våga oss ut på hela vintern.
kommer isolera oss och bli folkskygga. vill ha kvar mitt barn i livet.

och man ska inte måla fan på väggen för andra,
men de facto så är det så att RSV är ett farligt virus.
det är ingen myt och den kan hända dig.
så ha inte så förbannat bråttom ut till väla och öppna förskolan.
njut av ditt barn och du må vara stolt och vill visa upp för världen.
men världen kan vänta, ta hand om din bebis.
i smittotider, var försiktiga med att utsättas för risker, snälla.

och jag borde sova.
men jag kan inte titta mig mätt på denna lilla varelse.
han är så fin. så, så fin.

...såhär på kvällskvisten så de får stillas utan socker idag.
fryst mango och klyftat äpple, skål!
det är vi och en familj till här på Neo just för tillfället.
så vi varvar ensamhet på rummen med sociala timmen i föräldraköket.
tur att det även denna Neo-resa var ett trevligt par - synd det inte är nyår!

gör skillnad! för 50kr kan man få detta fina lilla band.
en symbolisk liten gåva som kan göra skillnad för något litet, litet barn.

http://www.pytteliten.net/sv/preterm-birth-awareness-ribbon/prematurbandet.html

...även den är tagen, hörseltestet avklarat, godkänd läkarkontroll.
nu ska bara "vaccinationen" mot RS ges och sen tar vi med sonden hem.
lille Milo är fit for fight för att se dahliavägen :)
hej julpyssel säger jag - bak, pynt, pyssel och julklappar!

julen ska vara en rolig tid, december en händelserik månad.
jag har en vän som summerade den väldigt bra häromdagen i sin blogg.
skit.

hennes lilla pojk fyller fyra år på lördag. men han får aldrig lov att fira den.
min lilla flicka fyller ett om tolv dagar. men jag går aldrig ge henne sin första födelsedag.
lussetåg, julpyssel, klappar, tomten, maten, spänningen. borta.

första gången jag träffade Tristan med Nova smälte mitt hjärta.
jag vet att jag sa - han! han ska min flicka en dag gifta sig med.
Tristan var fylld av livsglädje och kärlek. alla som träffat honom minns det.
han gör avtryck.

jag tackar var dag för ett löjligt idolkort jag hade upplagt på Facebook.
där, från ingenstans, fann jag en vän. och jag kände det från första sekund.
Sophie är en klok kvinna med ett fantastiskt stort och varmt hjärta.
hon hade redan då varit med om för mycket, men hon stod med Tristan i handen.
jag har alltid sett upp till henne, som medmänniska, som vän, som mamma.
jag minns en dag efter Tilda hade dött och jag fick ett sms av Sophie.
hon skrev att idag struntade hon i att tänka på huset och fixa vad som skulle.
idag tänkte hon älska sina barn lite mer än vanligt och ge dom allt dom behövde.
jag blev nästan lite arg, hur kan hon bli mer för sina barn än hon redan är?
världens bästa mamma. som jag lovordat dig till nära och kära.
hon är en fantastisk människa och jag är så glad för att hon är min vän.
min stöttepelare, min vägledare och den jag håller i handen genom livet.

jag hoppas att Tilda och Tristan en dag gifter sig. dom är nog kära i varandra nu.
jag önskar av hela mitt hjärta att jag slapp dela vetskapen med min vän.
vetskapen av att leva död och alltid fattas något.
men här är vi. tillsammans.

http://med-barnen-i-handen.blogspot.se

"du är så stark!"
jag har hört det dagligen i snart ett år.
vad menar du?
för att jag andas varje dag? för att jag fortfarande står?
jag förstår inte.
vilka andra valmöjligheter har jag?
jag har satt Nova till världen, min lilla fina Nova.
vem är jag som mamma om jag skulle beröva henne sin mamma?
jag kan inte kollapsa, jag kan inte ge upp.
jag har ett ansvar som mamma gentemot Nova.

jag tackar Nova. jag tackar graviditeten, jag tackar Milo.
de är inte anledningen till att kämpa, med det ger mig en anledning.
det spelar ingen roll hur ont det gör. hur mycket jag inte vill.
mitt hjärta pulserar för att ge mina barn allt de är värda.

jag har slutat känna. jag bryr mig inte.
omotiverad.
det enda som ger mig känslor och liv är att se mina barn.
det skapar mening och det kan jag leva på.
resten gör jag för att jag måste, av artighet.
man ska ha vänner så då vårdar jag dom.
man ska ta hand om sig själv och hushåll så då gör jag det.
man ska le, man ska skratta, bjuda till och bry sig. så jag låtsas.
för att man ska. det ser bra ut.

jag ler för mina barn.
resten är bara mekaniskt för att det ska se bra ut.
le och visa lite hjärta.

jag dog samma dag som Tilda. allt som var jag försvann.
det som lever kvar är det hjärta och den själ som tillhör Novas mamma.
jag stärkte den levande biten genom Milo.
han gav mig ännu en anledning att orka.
men mer än så finns inte kvar. jag dog samma dag som Tilda.

idag har Nova sysselsatt sin far med pulkaåkning innan julskyltning :)

vaknade nu och ska mata Milo.
han har varit vaken och tittat med sina stora ögon hela eftermiddagen,
så nu blev han så trött att han sover så gott.

jag vänder mig om och ser hans bädd.
hand lilla handled och hand sticker ut ur sin pyjamasärm.
täcket täcker en liten bit av huvudet och man ser hans lilla sovandes ansikte.
hans lilla lilla runda ansikte, liten spetsig haka och en näpen liten näsa.
hans ögon är slutna och jag ser hur han njuter av att sova så gott.
hans mun smackar lite nöjt och ett litet knorrande ljud letar sig ur.

åh, han är ju så vacker det lilla gossebarnet!
och tänk, han är min alldeles egna lilla pojke som jag skapat.
jag och André.
åh, ljuvliga lilla knytt! jag älskar dig.

jag ammade Nova fullt i tre månader, sedan valde jag att amma morgon och kväll.
med Tilda, där vet ni, jag pumpade två liter dagligen de sista två månaderna.
det rann aldrig hormonellt till, det var bara den mekaniska utdragningen.
nu pumpar jag 4-5 gånger dagligen i all försiktighet för att inte överstimulera.
han suger fint och bra, hormonerna triggas igång för allt och det rinner till.
ändå - det är denna gång som jag minst en gång i veckan får mjölkstockning.
just nu har jag en i båda bröst. en sedan i morse och en sedan i eftermiddag.
jag knådar, drar, sliter, masserar, ammar, pumpar, duschar...
men inte fan släpper fanskapet! varför? kan någon förklara detta?
det enda jag inte gjort som rekommenderas är att vila,
så over and out och god natt!

och vi var sjuka förra året?
inte detsamma i år, kan knappt kalla sig förkyld i förhållande till Nova förra året.
men en liten gul kråka kikade ut ur näsan så hon fick åka hem med pappa.
så här ligger jag en lördagskväll, själv med Milo sussandes på bröstet.
känns så tråkigt och ensamt, men vi ska hem om fem dagar.
då klarar jag mig. om det ger mig en frisk lillebror att ta med hem.

var en liten tur till Sofie och Tobbe nu ikväll först och åt lite pizza.
Nova var speedad och dessutom helt besatt av Viggo liten. till han vaknade.
...då var det inte lika intressant att titta på honom längre.
så eftersom hon inte alls är van att stå i centrum så såg hon till att göra det...
...hon vet inte hur man gör för att charma sin omgivning ;)