SMÄRTAN ATT BLI FÖRÄLDER

livet blev livsfarligt i samma stund jag blev mamma.
allt blev farligt.
aldrig förr har jag levt med så mycket känslor.
oro, rädsla, ångest, stress...

för där låg hon ju - helt hjälplös.
fullkomligt inkompetent att klara sig själv.
går jag nu kommer du att dö.
men där låg hon ju - mitt barn.
livs levande på mitt bröst.
nu är jag mamma!
och hand i hand med all obeskrivlig lycka och kärlek,
så kom andra spektrat av känslor och tankar också.

Nova 2750g stor och nykläckt

liten novafis med sin snutte och sond

för varje tår som fälls längs mina barns kinder,
gråter mitt hjärta det dubbla,
för varje skrapsår som gör ont på deras knä,
smärtar det i djupet av min själ.
ett ständigt tänk plågar mig alltid
"mår mina barn bra?"
och tusen följdfrågor på det...
har dom varit trygga? har de fått känna sig speciella?
har de varit involverade? har dom vänner?
är dom omtyckta? fick dom tröst idag? 
har de fått äta sig mätta? har de ont? sover de gott?

man är inte mer än människa,
jag är bara mamma.
jag har ångest för igår och oroar mig för imorgon. 
men måste aktivt stanna upp och andas.
här, nu och inget annat ögonblick är vad jag har.
jag kan bara njuta av nuet och göra något av det.
det som komma skall imorgon kan jag inte styra idag.
det som hände igår har redan hänt.

en dag i taget. en stund åt gången.
jag vill inte ångra något imorgon som jag gjorde idag.
tänk vad kärlek till ett litet liv kan göra frågor stora.
jag älskar ju bara mina barn,
och hade jag kunnat hade jag skyddat de mot världen.
men verkligheten är närmre än så.
jag måste rusta dom att klara livet och världen.
lära dom hantera hinder, lösa problem,
och framför allt - njuta av kärlek och lycka här och nu.



PREMATURKLÄDER

det finns en hel del vanliga klädesaffärer som har små kläder,
lindex, hm, newbie och även åhléns har ner till stl 44.
problemet med det?
det är bara en proportionerligt krympt storlek.
den är gjord i proportioner till en fullgången knubbis bebis.
fast bara lite mindre.

så i Olles fall idag som är 45cm lång och  väger 1870g,
så passar den perfekt på längden, kanon.
men hade på brädden kunnat få i ett par Olle till...

trots svullen nymatad mage,
så är det inte mycket som fyller ut på brädden.

prematurkläder är snordyrt.
och i mina barns fall har de behövts några veckor,
sen har det provisoriskt fungerat bra med vanliga kläder.
med andra ord - dåligt investerade pengar.
men så finns det ju vänliga människor som bryr sig.
som ideellt fixar och donar till andra med behov.
här på Neo fick Olle en pyjamas och mössa.

pyjamasen som faktiskt passar i stl 44
från Prematurbarn (finns på Facebook)

så med sykunskaper och en tygbit över
- just saying,
det finns goda anledningar att investera lite tid om du har :)
finns alltid någon som du kan göra överlycklig på Neo.

SEGFISEN


liten fis är hängig idag.
dippar mycket i både syresättning och puls.
dessutom tappar han färg och behöver stimulans.
så om det är ett väntat "två steg fram och ett steg bak"
som man får räkna med så här små barn,
om det är något skit han dragit på sig,
om det är extra proteinet som stör magen så mycket,
eller vad fasen det är som spökar vet vi inte.

får hålla koll helt enkelt!
tog HB i morse bland annat och det var fint.
så tröttheten är inte relaterat till det.
odlingar tas var vecka men inte crp...

ja, vi får se...
andre sover som en stock här bredvid i alla fall.
Olle sover han också. på mig medan jag sonsar.

härliga tider såhär framåt natten...

klockan är ställd så jag kan pumpa inna var mål.
älskar nätterna med pump och sond...
men har tagit blodprov och annat idag,
så innan helgen bör jag veta om jag godkänns som donator.
då gör jag detta gladeligen för Olle och alla andra små.

god natt...





STOR LITEN GRODA

fått in Olle på rummet nu dygnet runt.
trots att vi inte gör något så rullar tiden på i galet tempo.
gäller att njuta här och nu av liten bebis.

nestet med värmebädd i vår säng

Olle har kommit upp i över 1800g - hela 1805g!!
även om han gör försök att ammas 
och han tuttar runt när det är dags för mat,
så är det nog ett tag kvar innan han kommer KMC-ammas.

mjölkvärdet var som sagt bra,
men Olle har större behov av protein som prematur,
så han får lite proteinpulver i vart mål.
alla för att ge förutsättningar till kloka barn! :)
han får multivitaminer en gång om dagen,
och en dos koffein för han dimper fortfarande i hjärtpuls.
de kommer från ytlig andning för apneer har han inte.
syresättningen håller han också på bra nivå mestadels.

pumpandet går bra,
får dryga litern över var dag - som ska direkt till donation.
får donera drygt två månader till,
så hoopas kunna ge många små barn en god start.

kråkan i första klädesplagget
-nybadad och go

tack älskade kollegor för mysigt sällskap till Olle

myspojken






LILLA TUTTAREN

värmebädden är nu en halv grad ifrån ett minne blott.
Olle är nu officiellt förbi Milos lägstavikt på 1715g
Olle är nu ståtliga 1735g stor :)

imorgon blir det bad igen.
nu ska Olle få äta och fortsätta KMC-amma...

 


 

BRÖSTMJÖLKSANALYS

när man ger sin nyfödda prematur sin egen bröstmjölk,
så kan det finnas risk för näringsbrist.
ett prematurt barn har lite andra behov än fullgångna,
och det är inte säkert att modern kan hänga med...

så efter två veckor ungefär får man skicka iväg sin mjölk,
de samlar under ett dygn här på Neo och skickar iväg en del.
fick tillbaka näringsinnehållet på min mjölk idag.
det har väl inte analyserats än för Olles behov,
men har tydligen mer än goda värden. 

den övre är något mellanvärde på näringsinnehåll.
den undre är Olles - proteinet sägs klassas som väldigt bra :)
vet inte om fetthalten är för låg, men kolhydraterna låg ju bra.



ÅLDERSPERSPEKTIV

något hände efter jag fick barn.
jag tittar på Nova ibland och tänker 
"är du inte äldre tös?"

jag var 23 år när Nova föddes.
ung, men inte barnet själv.
tänkte rätt så annorlunda då, jämfört med idag.
hade ibland lite svårt att se nuet och var tre steg före.
stressande ibland, men var bara oerfaren av föräldrarollen,
ville ge mitt barn det bästa och planerade framåt.

jag var definitivt redo för livsomväxlingen,
fast jag stod i baren om nätterna och restaurangen övrig tid.
fast jag fram till plusset festa torsdag, fredag, lördag.
jag gjorde det för att jag kunde.
jag hade levt snabbt sen studenten och gjort allt,
allt jag behövde testa på som "ung och dum"
ibland kanske lite mer.
jag förstår folk tvivlade, och resten tycker jag är tråkig idag.

man förändras med föräldrarollen,
annars har man nog större problem...
och fem år senare är ju fem år till av erfarenhet.

men största delen som funderar på om Nova verkligen bara är fyra,
den grundar sig i sorgen.
förlust och sorg föråldrar oss.
att förlora sitt liv, sitt eget barn åldrar en med en livslängd.
perspektivet må ändras när man får barn,
prioriteringar blir nya och man ser på livet annorlunda.
men att förlora det liv, det barn man burit och fött fram,
gör perspektivet förbannat snävt och från nya vinklar,
gör prioriteringarna få men livsnödvändiga.

därför kan jag ibland titta på Nova och tänka
"fyller du verkligen bara fem? var är de andra åren?"
min själ är tung som en hundraårings.
jag har upplevt tankar och känslor fler än många gör efter ett helt liv.
men jag är faktiskt bara på mitt 28e år.
jag är inte äldre.
och jag har ett helt långt liv kvar framför mig,
ett långt liv att få se mina tre barn här och nu få växa upp.
jag ska vara med i varje steg de tar för att erövra livet,
utforska världen och andas vart andetag älskade och lyckliga.

ni är helt underbara ❤️





DIY BABY NEST

finns sjukt många fina baby nest att både köpa och sy.
här på Neo byter man sängkläder var dag för hygienen.
här snurrar man dina egna baby nest.
detta tog jag med hem och hade i sängen, vagnen, vaggan...
nu har jag sjukhusets saker här,
men hemma använde jag filtar, babylakarn och handdukar.
 



simple as that!
nu har Olle värmesäng och har sitt nest där i.
när han ska samsova med oss bäddar vi upp ett nest mellan oss också.

ett nest har man, framför allt till premarurer,
för att bona om dom och ge dom trygghet.
mororeflexen (fallreflexen) slår till konstant på premarurer.
dom är väldigt flaxiga och spretar med ben och armar.
de ska ju ligga inbäddade i livmoderns trygghet.
så därför är det viktigt att de har något som tar emot fötterna.
det är viktigt att armarna inte kan vifta okontrollerat.
de behöver något att kunna greppa och hitta trygghet i.
det är med andra ord jätte skrämmande upplevelse för dom att flaxa.

detta är behov som även en fullgången bebis har.
tänk dig själv att kastas ut i denna oändligt stora, livsfarliga värld!
men givetvis är en fullgången mer mogen för nya världen.
men det är inte fel att anamma lite av Neos kunskap...

så när Olle bäddas ner får han en tunn filt först,
den ger värme, närhet och något att hålla i (och bläckfisken).
sen får han något som spänner åt honom, räcker med tygremsa.
överst får han ett lite större tjockare täcke som behåller värme.
så de få stunder han inte ligger KMC hos mig,
så ligger han nerbäddad tryggt i sin värmebädd.
(även om han inte är speciellt förtjust i den, ska vara mamma...)

dageb tips och trix :) en uttråkad midsommardag.
nu ska jag dusch och vänta in mormor och morfar.

VÅRT FREDAGSMYS

mina finingar 🌸

alla andra gjorde sin fina,
stressade iväg någonstans, handla det sista innan kvällen.
jag tänkte att jag är inte sämre...
så jag duschade, tog på nåt som inte  luktade varken svett eller mjölk.
knatade bort till Hemköp och införskaffade helgens kit.

sill, potatis, jordgubbar, fläder...
det blev iaf en påse godis också :)

nu hämta jag in min Olle igen.
tycker det är så kul att vi får deja vu och kallar honom för milo,
och det får personalen här också - 2,5 år senare :)
då känner man sig hemma!
knöt sjalen idag - snälla Sara fick med den hemifrån.
van vid lite större barn så den blev lite slapp,
men premiäråket uppskattades kan jag säg.
tar vi närheten ett steg längre :)
 
sondning och Kangaroo Mother Care (KMC)
enligt läkaren en stor anledning till Olles framsteg


GLAD MIDSOMMAR

eller nåt :)

Olles lilla, lilla smultronmärke

nu har vi hittat litet smultronmärke :)
kändes som om han borde ha ett och nu dök det upp.
känns okej att ha det på magen,
även om det bleknar så syns det ändå.
det blir liksom Olles trademark, hans egengrej.
Tilda hade sin mitt i hårbotten och Milo har sin på rumpan.
Nova har inget smultronmärke men söta leverfläckar.
både hon och milo har bland annat en på sidan av en tå,
lite gulligt det också :)
vet att hon har ett födelsemärke också, tror på sidan
(bra mamma som har koll...)

har Olle i famnen nu efter en liten pump.
hämtade honom fem i morse och sov till nio.
sover galet bra med honom på bröstkorgen.
liten människa.

väntar på uppehåll så jag kan ta mig en promenad.
behöver både frisk luft och få handlat lite.
ensamma två dagar till - sen kommer resten av familjen!!!

sussar gott när mamma pumpar


HELA SVERIGE REGNAR

- så klart!
det är ju midsommar.

Novas första midsommar firande hon hos mormor och morfar.
men vi band kransar och hade midsommarmys ändå.
andra året firade vi hos Emelie lite grann och även dagen efter.
de två kommande åren hade vi midsommarfest hemma,
ett gäng goa människor och alla barn var med.

vi har plockat blommor varje år och bundit.
förra året plockade vi i regn tillsammans med vänner från London.
sen band vi.
jag gillar midsommar - det är härligt firande och för barnen med.


men i år sitter jag här bakom persienner i tysthet.
jag njuter av att ha Olle på rummet och få mysa med honom.
men jag hade verkligen ställt in mig på att åka hem en sväng.
träffa lite vänner på middag och framför allt
- få träffa barnen! och Andre. 

men med magsjuka som lurat av jävulskap i veckan,
så vågar jag inte ta mig hem och träffa någon.
det faktiskt suger...
men söndag - tack gode någon om jag kan träffa barnen då.
åh, jag har sån abstinens efter dom 💔

på söndag tar vi sikte och laddar upp med godis och mys.
ska bara krama krama krama alla mina barn.
och jag ska få sova nära min man igen.

nu har jag ätit lite och ska hämta tillbaka Olle igen.
hoppas han sovit gott nu efter bad och mat.
 


över 1600g igen :)



POJKAR PÅ RUMMET

titta vem jag fick med mig på mitt rum idag
31+1 idag och vi tar sikte på vecka 35 nu.
maten som ska igång bara, och tiden ska mogna.
 
kuvösrummet - ett minne blott 


lillkillen i stor säng 

NYTT ULTRALJUD

hade nytt ultraljud idag för Olle liten.
fick veta att svaret skulle diskuteras imorgon på läkarmötet.
ångest.
jag fick sån fruktansvärd ångest för beskedet.
hur fan ska jag kunna ta det?
i eftermiddags kom läkaren fram till mig
"vi har Olles provsvar från ultraljudet"
160 i puls..
"det finns inget, överhuvudtaget, onormalt alls i hans huvud" 
Olle är friskt! helt frisk. det var bara en skugga.
så förbannat lättad - lilla Olle, som du skrämdes.
 
liten groda

skulle badat idag - men hände mycket på Neo idag.
vi får ta det imorgon när vår Eva Li är tillbaka igen.
fantastiska människa som förgyller så många familjers tid här.

hade lite klurigt att få igång mjölken 
(för att vara jag - allt är relativt)
jag är så otroligt tacksam för min mjölkproduktion.
och trots att jag fick upp Olle på bröstet när han föddes,
jag kände hur hormonerna landade på rätt plats,
hela livets existens sattes tillrätta i det ögonblicket.
nyfödd bebis och mamma - det starkaste band som finns.
fick varken känna det med Tilda eller Milo
- jag kände mig inte komplett förrän jag fick dom nära.
men nu fick jag upp Olle,
en liten Olle som skrek och var så fin.
och direkt spände brösten och produktionen tog fart.
men långsamt...

och nu är mjölkproduktionen i alla fall igång,
jag ger mitt barn det bästa för att växa.
jag är så tacksam att jag kan ge mitt barn detta.
det är så många barn som inte får modersmjölk.
och för en prematur är det livsnödvändigt.
men i chock, trauma och andra faktorer som hör prematura födslar till,
finns det många, många mammor som inte kan producera.
därför pumpar jag för allt vad jag är värd för att ge liv,
för att donera mjölk och ge barnen den bästa början i livet.
 
pumpar var tredje timme





DENNA EGENTID

jag måste bara få klargöra min åsikt i frågan,
jag vet inte om vår resa bidragit till att jag provoceras,
men i ärlighetens namn - egentid...

och såhär menar jag,
nej, du kan inte skaffa barn för att du vill ha egentid.
egentid existerar inte - eller borde inte få existera.
det är inte en film du går och hyr när du väljer skaffa barn.
det är du i andra hand i samma stund som den blir till, 
för alltid.
du kommer leva och dö med detta barnet.
detta är inte ett livslångt åtagande så som en tatuering.
detta är på riktigt. detta är ett liv. din människa du skapat.
ett privilegie, ett mirakel, en gåva, du ska vara tacksam.

med det sagt menar jag inte att du inte är viktig för det.
för det är du. du är ditt barns viktigaste människa.
ingen kan ersätta dig.
du ska må bra, du ska ta hand om dig själv.
du ska se till dina behov och inte glömma bort dig själv,
för att du valt att skaffa ett barn till världen.
det är ditt ansvar som förälder, punkt.

jag säger inte att jag är en verklighetsvriden mamma,
hade jag fått välja ett ord att beskriva mitt liv som förälder,
då hade det definitivt inte varit "roligt".
för det är det inte. det är skitjobbigt!
det är okej att tycka det.
det är logistik, det är förmaningar, det är skrik,
det är mat, blöjor, bråk, städning, kostsamt...
men det hänger liksom med på köpet att skaffa barn.
och lika många gånger jag dragit lättnadens suck,
när barnen äääntligen somnat och jag kan andas ut.
lika många gånger och fler därtill, så vägs det upp.
det vägs upp av kärleken. 
av belöningen att se sina älskade små växa sig stora.
se hur de utvecklas att bli sina bästa små jag.

tiden går så vansinnigt fort, Nova är redan på sitt femte år.
femte!
fatta att snart kommer hon bli en egoistisk tonåring.
då kommer jag all tid i världens till egentid,
och kommer antagligen inte att vilja ha den alls.

jag njuter av mina barn, trots allt kaos de innebär var dag.
jag älskar varje sekund sen Nova föddes,
fast att jag ibland blir gråhårig på barnens envishet och trots.
men jag älskar ju dom, mer än något någonsin går att förklara.
jag vet att jag är villig att dö för mina barn,
jag har varit där.
jag upplever inget som kvalitetstid,
så som jag gör när jag får spendera den med mina barn.
ingen middag, ingen träning, inget socialt umgänge
kan väga upp kvaliteten som tiden med dom ger.

ta dig tid till dig själv, vårda ditt välmående.
men aldrig på bekostnad av dina barn.
plågas du av dåligt samvete konstant?
stanna då upp och prioritera om,
ditt barn har aldrig bett om mer än din kärlek och din tid.
livet är här och nu, barnen är här och nu.
njut av dom, du har skapat dom själv.
skaffa inte barn för egentid,
det finns där gott om innan du tar dig an det åtagandet.


HORMONÖVERFLÖD

snacka om labil...
nu har hormonerna tagit över min kropp.
allt (allt!) som går att relatera till ett barn hör mig svag.
tror jag samtidigt lider av abstinens efter Nova och Milo.
gått mer än fyra dagar nu sedan jag hade dom nära...

tankar kärlek av en pigg Olle så länge 

god natt alla trogna, tappra läsare.


RO

var i ett sånt euroforiskt tillstånd igår under förmiddagen.
jag njöt.

har lite svårt att ta mig ur smällen igår.
jag fick veta att jag lever kan jag lugnt säga...

fick gå ut nu.
duschat, ätit och sagt hej då till lille O.
så det är med gott samvete jag sitter i parken, 
med en delicato och insuper solens energi i vinden.


saknar mina andra barn och hade behövt Andre här nu.
men de hjälps åt hemma och organiserar om sig till varandra.
Nova är så otroligt stark och tapper liten stor tjej.
hon kommer komma långt med sin empati och styrka.


Olle...
han har verkligen sansat sig efter två första dygnen,
magen strulade och han var både sprittig och väldigt ledsen.
nu samlar han sig själv, njuter, söker sin tumme.
han till och med tar tutten och klockar fast.
han agerar så moget så läkaren blir förvånad med hans ynka 30v+4.
men det är så mina barn är.
starka, krigare och världens bästa små människor.

på torsdag får vi nytt ultraljud på hans huvud.
då kan det säg om det varit en blödning de såg,
eller rent av vätska som skuggat konstigt.
men Olle mår bra.
det visste jag, och förstod jag igår också.
men även om det aldrig kommer visa sig att det varit en blödning,
hade vilka termer och bakslag som helst kunnat levereras,
men just det där förbannade ordet ströp all tilltro till godhet.
så med en hel dag KMC igår, med honom nära, nära,
kan jag andas lite idag.och faktiskt se honom må bra.
 
1580g stannade lägstavikten på,
denna gång vägdes han utan katetrar och slangar.

TACK för allt stöd och kärlek som visats.
ni ger syre och skapar energi.


NÄR ORD BLIR FYSISKA

när allt går bra.
när jag ser hinder som är för att ta sig genom,
problem för att de ska lösas.
när jag sållar och sorterar i vad som händer.
jag tar bara in det som går framåt, ser bortom det som krävs.
vet att det är tid och närhet som löser allt.

då.
då kommer läkaren in och säger en massa saker.
innan jag hinner sortera orden och samla känslor,
HJÄRNBLÖDNING!

det var en käftsmäll utan dess like.
någon fysisk svingade tillbaka mig tre år i tiden.
det bara rusade i huvudet och allt försvann.
hela världen rasade samman.

otydliga svar, oförklarliga provsvar, läkaren imorgon,
ultraljudet gjordes igår och behöver inte betyda något.
jag tog inte in mer än hjärnblödning - stopp.

han har ju fina prover, han ser ju ut att må bra,
det behöver inte betyda något, onödigt att berätta...
trösten är stor hos personalen.
men jag behöver veta, allt.
vad är det, vad innebär det, vad görs åt det?

senaste gången jag fick ordet hjärnblödning placerat i knät,
då höll jag mitt barn nästa gång hon var död.
Olle han lever, och jag släpper honom fan inte.
 





VEM ÄR DU, OLLE?



där är iaf havsutsikt eller vad säger man.
blir lite snurrigt att vara tillbaka nu...
han ser ut som en Milo med drag från Nova.
han ligger på ungefär samma storlek som Milo,
på samma plats, samma lukt och samma känsla.
men det är Olle. Olle?

jag har varit här en gång och drömt om att få ha två barn hemma.
hur ska det bli? vem blir du? hur ska Nova bli som storasyster?
tankarna slogs i kras.
livet började om och här var jag en andra gång,
hur ska det bli? vem är du? hur ska Nova bli som storasyster?

med Olle liten så blir det en deja vu - igen.
fast ändå inte.
var kom du ifrån? jag har ju två barn hemma...
vem är du? vad gör du här? är du verkligen min?
ska jag få behålla dig? få ha tre barn hemma hos mig?
samtidigt? 
milo ska få uppleva att båda vara liten och  stor. 
jag ska få ha alla tre och se dom växa upp...

ja, det är många tankar som snurrar.
det är lite läskigt, omtumlande, underbart, oövervinnerligt.
det är ju galet så mycket kärlek två människor kan skapa.

 
idag blir han av med katetrarna i naveln.
41cm lång, 1654g stor. 29,5cm runt huvudet.





DELAR UR ETT SJUKINTYG

såhär ser det ut, läkarens version av situationen.
men säger inte jag att han mår bra? att han är stor och har fina värden?
jo, för han är stor, har fina värden, mår jättebra
- för att vara född i vecka 30!
 

han är ett 30 veckor gammalt foster utanför magen.
han skulle haft en fjärdedel kvar att skapas i magen.
och alla ni med ett fullgånget barn,
ni ver ju hur små, ynkliga och hjälplösa bara ett fullgånget barn är.

så han har kuvös, för att stabilisera värmen.
han hade cpap med syrgas ett tag för han flåsade.
han har katetrar för att där ska finnas in- och utportar.
av dom behöver han antibiotika för att undvika smittorisk.
han får plasma, salt och socker i dropp.
han solar för han har gränsvärde till gulsot.
hans mage kommer inte igång så de hjälper med tarmsond.
han får impugan för att han höll på att börja samla vätska.
han får koffein för att kicka igång och undvika apneer. 

men liten Olle mår bra.
där är inget konstigt med honom. 
han är stor, frisk och kry liten bebis.
för att vara v30.
så vi fortsätter vara i vår bubbla veckor till...
 


PAPPAS POJKE



första myset med paps.
och lite solning på det... 
 



LITEN NÅGON



visst är där likheter med syskonen, och man tittar efter i detalj.
liten, liten människa.
du ligger där och är född.
och du är någon, en individ.
det är ett mirakel, ett stort mirakel i pyttelitet format.

du är alldeles speciell.
du är inte lik något av dina syskon i din personlighet.
tänk er, 1630g stor, inte ens 24h gammal
- och redan ser jag att du är du.
vem kommer du att bli? spelar ingen aning.
för du är du, här och nu hos mig.

vackra lilla varelse, 
tack älskade Olle för att du förgyller vågat liv.
jag älskar dig redan som om du varit med mig för alltid.
 
liten novahand håller sin lilla lillebror 


LILLE OLLE

06.04 den 10 juni kom du - 1630g kärlek.
min lilla Olle.
vackraste bebis någonsin.




30+0 veckor i magen och redo att se världen.
du ligger där så fin i din kuvös,
snart får jag plocka upp dig och ha dig nära.
hud mot hud.
 



NEJ MEN DÅ...

...kör vi kanske igen? vem vet om Salsa-Conny behagar?
ses snart min make och lillasyster ✌🏽️

VATTENAVGÅNG 29+3

hann förbi Tilda, hann förbi v28, men sen hann vi inte till v30.
men ingen stress, ingen panik hjälper mig. 
får bara köpa läget, ligga som sängslav,
och hoppas dagarna blir till veckor och bebis mår bra.

i fredags så fick jag universums huvudvärk, igen.
en förkylning från en man och somnade överallt.
hade tydligen sovit 10 timmar medan jag hyoerventilerade,
hade hög puls och mitt sjukdomsröda kinder...

mådde bra nästa morgon.
var med på Novas fotboll, handlade, planterade lite blommor hemma.
sen sipprade det.
ingen fors, det bara droppade.
kunde inte stimulera mer men det droppade.
så med ett samtal med FL och ett förflutet som vi har,
så packade vi in oss som familjens annorlunda och åkte in.
klockan var strax efter ett på dagen.

något var det ju - men kunde inte bekräfta vattenavgång.
så jag skrevs in för observation men utan medicinering.
mitt i natten fick jag bli kikade av jouren som bekräftade.
det blev blodprov, odling, crp, kortison och antibiotika.
sov fyra timmar natten mellan lördag och söndag.





sedan dess har vattnet ökat och nu är det en forsande vattenavgång.
dock inga utmärkande SD, bebis värden är bra, jag mår bra.
så med kortison som påskyndat bebis lungor,
med antibiotika i 14 dagar för att förebygga infektion,
är jag sängliggandes så när som på toalettbesök,
ctg tre gånger om dagen,
bebis hjärta sjönk lite under en SD så vill ha koll,
eftersom Milo fick togs ut akut pga av det...

blir läget inte förändrat fortsätter vi såhär ett tag till,
just nu når bebis bäst i magen för att få mogna.
så trots uttråkad mamma och högvarv på telefon och jobbdatorn,
så samarbetar vi just nu :) 

http://adbro.blogg.se/category/forklaringarforkortningar.html 
för förkortningar och förklaring

CRP


även om jag till synes har världens högsta vilopuls,
så samarbetar vi iaf i dagsläget :) 
 


HORMONSTRÄNG

jag har inte haft så extremt mycket till hormonrand,
men visst har där funnits antydan till ett streck över magen.
läste när jag väntade Nova att barnet kan få det under amning.
sagt och gjort, Nova fick en liten rand från naveln och ner.
det roliga är att 4,5 år senare är den fortfarande kvar.
och ingen är så stolt som lilla loppan över detta.
men hur vanligt är det tänker jag :)
 
liten rand och en klösmärke från milo,
hans grej är att tuta på bebis i naveln varje morgon,
och så råkade han riva mig när han klappade den sparkade liten.


VARFÖR ÄNDRA KONCEPT? V29+4




SNYGGVE



"Åh mamma, du ser precis ut som Jasmine i Aladdin, saknas bara det blåa."
smickrande - känner mig verkligen spot on 😂🐷

2009

för sex år sedan inföll 1 juni också en måndag.
den 21 juni är i år en söndag igen.

fick notis om sådana återblicksminnen på Facebook idag.
jag hade skrivit om min morfar som somnat in under natten.
jag hade också en kommentar från Juan.
som jag saknar dig!

vi träffades på gymet under några år.
januari 2009 flyttade jag hem från Saddle River, NJ
- och hade så klart vikten därefter, plus size Emma.
återupptog gymet hemma och massa dötid att spendera.
jag fastnade, på allvar!
fem-sex dagar i veckar, successivt utvecklande.
där fanns Juan - han tog sig an mig av goodwill först,
men det slutade med att vi umgicks 6 dagar i veckan,
vi träna ihop, motionerade ihop, la kostschema ihop,
motiverade varandra och pushade till nya nivåer.

han var så sur på mig för att jag aldrig gav honom cred i bloggen.
det blev en kul grej och jag nämnde honom vid J bara.
till en dag i juni.
då la jag in en bild, och jag hyllade honom för vårt senaste halvår.
min fina vän! han jag kunde prata om allt med.
alla råd var goda, och jag trodde det var ömsesidigt.

så det gjorde så ont, några dagar efter blogginlägget.
söndagen den 21 juni - och jag får aldrig mer krama dig.
hur kan man ha så ont? må så dåligt?
och ändå låta människan bredvid stå i blindo?
jag såg inget! chock.

jag saknar dina jobbiga sms,
saknar din brist av social förmåga,
saknar ditt okontrollerade temperament,
saknar dina tjuretier och vredesutbrott 
- jag saknar dig!
 



RSS 2.0