adbro

jag är nog universums mest labila människa just nu.
sovit kanske fem timmar inatt och mår allmänt konstigt i kroppen.
jag blir bara så fruktansvärt trött på oförstående människor.
jag jag veeeet, jag ska inte bry mig men hormoner sprutandes ur öronen är man inte tuff.

EN LITEN KLAGAN
jag ska inte ha barn förrän i mitten av mars, jag planerade med det i alla fall.
min studie- och yrkesvägledare tyckte att jag skulle satsa på slut-VFU (v. 3-7 nästa termin)
och därefter, när jag känner att det inte går längre, skicka in om ett studieuppehåll. logiskt!
nu har en annan dam virrat och och frågar varför jag inte lämnat in ex-arbetets planering.
jag förklarar min plan jag hade från början men också dagen situation och läge.
dumhuvudet svarar med "ja, men det är lite stressigt här så du kanske hade kunnat lämna
in en anmälan om studieuppehåll så snabbt du kan så vi inte behöver tänka på det."
jo, men absolut tant jävel, givetvis går min första tanke här till er och vad som är smidigast för er.
för jag har ju absolut inget annat att lägga min tid, ork och energi på, verkligen inte!
jag ber ödmjukast om ursäkt, kärring!

dessutom hade en lärare nog inte huvudet på skaft igår när hon mailade mig.
hon skrev att hemtentamen fanns tillgänglig i expeditionen fr.o.m. onsdag.
jag mailar tillbaka, förklarar läget och frågar snällt om hon kan skicka bedömning via mail även.
där fanns inte så lite som en millimeter för henne att ge vika "den kan du hämta i vår"

tack!

vill bara säga tack!
tack vänner, tack familj
tack okända som stöttar, tack bekanta som bryr sig

jag läser allas kommentarer och alla går rätt in i hjärtat.
att ens ta sig tid att läsa värmer. att dessutom lämna ett litet spår, TACK!
♥

ska inte bli helt blödig nu, men jag tycker det är viktigt att uppskatta och aldrig ta förgivet.
men blir ju faktiskt berör hur mycket kärlek och omtanke man är omringad av, när det väl gäller.
my love goes out to all of you

SKIT! jag här, nova sjuk...med andra ord blir det inget första lussetåg imorgon för skruttan.
kanske inget hon lider av, men jag hade ju sett fram emot detta så mycket!
tur att hon har en mormor som hon kan mysa hos istället!

MKÄD ♥ a

om det beror på att jag har kontrollbehov deluxe,
eller jag bara råkar vara en aktiv och hjälpsam människa (pfft) kan jag inte svara på.
men att ligga här och veta att familj, vänner och personal har att göra för jag ligger här - jag hatar känslan.
jag vet att jag inget kan göra, men jag känner mig så hjälplös, måste tänka på att det är för bebis skull.

VERKLIGHETEN KOM OCH KNACKA PÅ
suttit på lite FB-grupper och forum med andra i liknande situation (som sagt)
även läst lite bloggar och dylikt och när man läser en engagerad mammas erfarenheter kryper det på.
verkligenheten börjar trilla på plats och jag förstår stundtals vad som kan komma att hända.
det behöver inte bli så, jag är inte orolig.
men jag känner hur sårbar man är, vilken emotionell chock det kommer bli att se sin lilla bebis ligga där.
kämpandes för sitt lilla liv.
...men ser det bara som nyttigt att öppna ögonen. inte för att oroa mig, snarare att förbereda mig i fall att.

nu ska jag äta fläskpannkaka...mmm
fia är på väg också, utbyta lite energi! ♥

...jag hatar att behöva bli uppassad!
jag hatar att inte kunna vara hemma, med min familj,
jag blir galen av att inte få göra något, veta något.
motivationen tryter, inte ens roligt att titta på ett 30 minuters TVprogram.
jag är trött på att må bra!

för jag mår bra! jag mår fysiskt hur bra som helst.
ändå får okända människor passa upp på mig som om jag vore 105 år och invalidiserad.
"vad vill du ha till frukost? vill du ha röd eller gul juice? ska jag hämta en kopp kaffe utanför dörren?"
de tre stegen till toaletten är himmelriket, men sen får jag skynda så jag inte är oliggandes för länge...
André har tillräckligt att stå i med jobb, sjuk Nova, hushåll och allt annat praktiskt.
vad kan jag göra? gäspa, gnälla och kanske komma med tips hur jag hade gjort.

bläää morgon var detta! behövde bara gnälla av mig lite.
för jag gör verkligen allt för att lilla bebis ska må bra. fast det är påfrestande.
fast jag saknar Nova och André. fast jag håller på att bli en mentalt rubbad person.
...fast jag måste ta bricanyl som gör mig helt till skit! jag är din mamma, bebis lilla ♥

emelie hade bakat. jensa kom med cola.
fia överraskade och jag fick min dag förgylld!




nu har jag fått lyssna på lille bebis pickande hjärta.
ska bädda ner mig gott i sängen och somna fort så jag får hit mina hjärtan imorgon.
god natt älskade lilla familj där hemma ♥

jag tänkte ju lite härligt att jag skulle ladda in lite bilder här.
vara lite kreativ och piffa upp blogg samt försköna med lite talande bilder.
...ni får helt enkelt stå ut med text ett tag till.
internet här har lite svårt med att ladda upp, ladda ner och ladda över - eller så.

ville kasta upp massa fina bilder på lilla Nova.
hon har varit hos farbror doktorn idag och tagit stick i fingret.
hennes brutala knock out till förkylning vägrar att släppa så nu fick vi nog.
hon var så duktig hos doktorn, men jag vill ju vara där med henne.
André MMSa precis över en liten film där hon sjunger och klappar händerna.
hela modershjärtat smälter...

sitter hög som ett hus och hela kroppen flimmrar.
Bricanyl och jag går inte hand i hand genom livet, men är detta det värsta som händer så bring it on.
får oroa mig och klaga över det som händer, om det händer och när det händer.
nu ska jag vara en lugn och fin bebiskammare så bebis växer sig stark!
...tänk så fint den dagen man får se sina två älskade barn visa varandra kärlek, åh så vackert!! ♥

och min älskade själavän och livkamrat.
aldrig kunnat gissa eller förstå hur fantastisk lyckligt lottad jag är, du är mitt allt!
utan dig ingen fin liten familj med massor av kärlek. och nu om något får jag bekräftat gång på gång.
MKÄD!

...nu ska jag fortsätta dö av tristess - tack för alla vackra omtankar!
SATAN vad gnällig och blödig man kan vara då! haha.

som sagt, jag mår rätt så bra.
kan inget göra, och finns inget på världskartan som gör att stress eller oro skulle hjälpa.
och just nu så ser saker och ting, så att säga, inte så mörka ut...

det som dock är jobbigt, får mitt hjärta att brista och tårar att glittra mina ögon.
det är mina älskade hjärtan hemma ♥

jag saknar alla minuter från Nova.
att nu inte veta hur länge jag kommer vara ifrån henne kan få en att promenera till psyket.
det tär så det gör ont!
jag vill alltid vara henne nära, pussa henne när hon är sjuk och se alla hennes småegenheter utvecklas.
jag får träffa henne nu någon timme per dag, och hela situationen är så märklig för henne.
varför är mamma här? varför är mamma klädd så? varför kan mamma inte busa?
jag vill bara krama henne, lägga mig ner med henne i min famn och känna henne andas tätt intill.

ett modershjärta(/faderhjärta) vet vad jag menar.
hade nog dock lite väl hybris när jag kände att vara ifrån André är okej.
han är så stark och är familjens stora stödpelare i dagens läge.
medan han själv har sina känslomässiga oroligheter och tankar att kämpa med,
har han Nova, huset, jobbet och allt annat praktiskt att ta hand om.
han är en klippa och en helt fantasiskt underbar man att dela mitt liv med, kan inte önska mer.
jag och bebis må vara här, men mer än så kan jag inte göra.
resten av tyngden liggen på min vackra själs axlar...
jag känner mig så ensam och vill bara ha hans trygga, varma armar runt mig.
♥

och åter igen, tack för allas tankar.
och världens största TACK till familj och släkt som ställer upp så oerhört mkt för oss!

idag kommer mamma&pappa hit, min mamma och pappa...
(& GRATTIS kära storasyster på din stora 30årsdag!!)

jag kommer för nu att göra en liten omformatering av innehåll och syfte med min blogg.
jag kommer vara personlig, dock måna om min integritet.
jag kommer att vara djup, tragglande och utgå från olika aspekter i livet.

just nu mår jag bra, mentalt!
men jag är en människa i behov av att få kommunicera om känslor och tankar.
denna blogg är för min skull, just nu i alla fall! :)
kommer till att, framför allt komma, dagar då jag behöver öppna hjärta och själ.

DU SOM LÄSER!
läs gärna. läs för att läsa om någons resa och kamper.
läs för att du bryr dig om mig.
lämna gärna stöd, frågor eller bara lite kärlek till mig.
läs för att du snokar och är nyfiken.
men kritisera inte, suckar du över inläggen lägg då ner.
MIN blogg och mina krav.
så just nu är bloggen öppen men kan komma att sätta lösen så att rätt människor läser av rätt anledning.

ALL KÄRLEK till er alla.
min fantastiska sambo, far till mitt underbara lilla barn!! ♥
ditt stöd och din kärlek förgyller var minut av dagarna jag lever tillsammans med dig!
mina vänner som är mina stödpelare och otroliga familj.
och givetvis är mitt modershjärta i full blom, älskade unge!
...riktigt uppdatering är på ingång snart!