INSIKT

igår fick jag utkastet från artikeln som blev efter intervjun i måndags.
fyra livstider, en livskris och en helomvändning på livet sammanfattades i några tecken.
kändes futtigt men Tove gjorde en väldigt fin och positiv skildring på det, så jag är mer än nöjd att låta er alla läsa när Hallå! kommer ut.

det som kom att hamna i fokus vad framför allt alla drastiska livssituationsförändringar och hur jag tagit mig genom det. tar mig genom det.
i mitt huvud och i min själ just nu så sker en omvälvande förändring. stora bitar har redan fallit på plats, medan andra fortfarande behöver läggas eller hitta sin plats i livskaoset.

förståelse tillsammans med det tidigare nämnda acceptans är väl de grundstenar jag vilar på idag.
det är stora ord och en otrolig tyngd i den filosofin som jag arbetar fram med mig själv. jag hör mig prata om det och känner att detta kan teoretiskt komma att bli mitt nirvana. i praktiken står jag kvar vid startlinjen och ser en lång väg framför mig.

men det som inger lugn och faktiskt en tilltro att klara av det är att jag accepterar att livet är inte perfekt. har antagligen aldrig varit det heller och kommer definitivt aldrig att bli.
och jag börjar förstå mig själv. förstår att jag ser världen på ett visst sätt och det enda som kan göra något vettigt med det är jag och mitt sätt att hantera det på. 
det är skitsvårt. men världen kommer inte att ändra på sig för min skull så jag får helt enkelt sortera och gallra det som kan inbringa någon form av positivitet. 

jag har svårt att sätta ord på saker och ting just nu, vilket gör mig frustrerad och därav färre inlägg på senare tid.
men jag ska försöka komma igång igen.

bara så

och från det ena till det andra - snö!
det enda negativa är att det är svårt med förflyttningar med barn, vagn och cykel. men det är ju ljust och fint. barnen börjar varje dag i pulkabacken och kan vara ute hela dagarna, framför allt Nova som nog hade kunnat leva utomhus om hon fick. ser fram emot en sommar med tält, triangakök och skogen.

för någon dag sedan innan mer snö fallit

lillefisen sover som godast ute i vagnen


SMÅBARNSKAOS OCH LYCKA

"jag ska aldrig tappa bort mig själv bara för att jag blivit mamma, egentid är viktigt och det är lika viktigt att bry sig om sig själv som om sina barn."
sa en barnlös Emma någon gång runt 22 års ålder...


omatchande tröjor, fluffigt hår, osminkad, påsar under ögonen...
"hej" säger en mer erfaren och realistisk morsa på 28.

men vet ni vad? aldrig förr har jag varit så harmonisk.
för första gången på länge länge kan jag uppleva tillstånd av lycka. inte bara glädje och vara glad, utan tillfredställelse med livet.
hemlighet? tiden.
tiden av erfarenheter, av lärdom, av mognad, av ålder, av arbete med vad JAG behöver.
och jag trodde förr, där bortom Tilda och pojkarna, att lycka var inför andra.
att tillfredsställa mina själsliga behov var utseende, sociala tillställningar, fasaden.

men nu har jag ödmjukt skrattat åt mig själv där innan jag fick barn, tänka sig att jag tror mig veta livskvalitet där och då.
så sent som i höstas, när jag var tvungen att lämna barnen på förskolan för Olles skull, att "bra, nu kan jag vara effektiv när de är där och njuta när de kommer hem" resultat? stress.

Nu! först nu kan jag känna att det är lugnt hos mig.
ja, det är fullt ös och jag är slut i huvudet när klockan blir kväll. men hjärtat och själen är laddat med kärlek och kvalitet.
jag steker ibland köpeköttbullar till lunch, jag skriker ibland helt opedagogiskt på barnen när känslorna tar över, jag låter de troligen se alldeles för mycket tv vissa dagar, jag ser dom ibland gå och sucka av tristess en hel dag.
men vet ni vad? acceptans. jag har accepterat att man kan inte vara en supermslimmad supermorsa med hög pedagogik och massa tid över för lattesnack och powerwalks.
jag accepterar att nu är livet här som småbarnsmorsa, med massa innehåll som jag egentligen inte alls står bakom.

MEN! när jag slutar behöva lägga all energi och all den tid jag gjorde på att fundera över att hinna, att orka, att göra - så har jag helt plötsligt en massa energi och en massa tid över att faktiskt prata med mina barn, umgås med mina barn, spela spel, läsa, vara ute, lära känna dom och visa dom varje dag hur mycket jag älskar dom. också.
och då är det värt att ha okammat hår och omatchande kläder, att steka garants köttbullar och äta lunch i soffan framför tvn fast solen lyser klart på himlen. också.

det är liksom okej - och förbannat jävla underbart.



28 ÅR GAMMAL

idag kom jag till världen för 28 år sedan,
fem veckor tidig, dålig och lungorna fulla med vatten.
så jag startade också mitt liv i kuvös...

jag tog sikte på först 18 så klart,
men sen - the big 21! 
där efter spelade det inget större roll...

28 idag.
jag har en konstig åldersångest,
över livet kanske snarare än siffran.
28 är ingen ålder, fortfarande två år till 30 liksom.
men själen känns som 74 år gammal,
och har fler saker i bagaget än man någonsin bör ha.

därför känns varje år som jobbiga...
jag har levt fort, ångrar inget och njuter av vad jag har.
men har spenderat många dagar i sorg och smärta.
förlorat vänner och en bit av mig själv till döden.

jag har förhoppningsvis många år kvar i livet,
men 28 har trots allt gått. 
och dom har svischat förbi men väger ton.
nu önskar jag att kommande år bringar lugn,
ger mig ork, glädje och kärlek med barnen som arbete.

grattis till mig ✌🏽️

KOMPETENSUTVECKLINGSDAGAR

efter en av två långa, men givande dagar,
ligger jag i mitt rum på Hotel Tylösand och laddar om.
mina kollegor är och badar och glider på spa.
jag är jag, i lugn och ro.
 




EN RESANDES DAG


obligatorisk öl innan flyget 
- lyckligt ovetandes om cancellerat flyg som "bara" blev försenat.


och tröttfisen på väg till München 
- ja, vi sprang där, men vi hann med flyget till JFK

nu är vi incheckade och klara med en fantastisk utsikt!
vårt kreditkort la av, för någon glömde aktivera USA.
problem solved! efter smärre stress.
nu ska vi träffa mamma och pappa gör kvällsmat.


ÄPPLE

då var dagen kommen - den som kändes som en evighet.
väskorna står packade, hjärtat är lite brustet,
barnen är lagda och jag är redo att somna för...
imorgon bär det av till NEW YORK CITY.

ursäkta dålig uppdatering idag,
men jag har arbetat hel dagen, kom hem sju,
fick packa och samtidigt njuta av sista tiden med barnen.
ska bli så skönt att komma iväg 
- men hjärtat brister av att vara utan barnen i fyra dygn.

mot NYC, mot Saddle River och mot pappas 60årsdag.
kommer mer när vi får tag i wi-fi på plats.
god natt.

SÅ VAR DET HELGEN

nu har helgen gått, vilket innebär jobb.
var länge sedan jag jobbade nu så på så sätt så var det briljant.
har dock haft sådan fruktansvärd ångest för att komma tillbaka...

sist jag jobbade var det inbrott.
det hände inget med mig - förutom ren och skär panik.
den skräcken när jag inser att det har brutit sig in någon,
springer ut och allt som omger mig är mörker, hav, skog...
fullkomlig panik!

det kanske inte hände något egentligen,
men den fullkomliga skräcken jag kände gav mig ångest och panik.
men idag på jobbet släppte känslorna som rörde det huset.
så nu kan jag slappna av och gilla mitt arbete igen.

imorgon är det praktik igen.
ligger back en vecka eftersom barnen varit sjuk.
känner lite stress och panik över det,
men jag kan inte ändra faktum och får försöka ta en dag i taget.
när jag väl är klar så är jag klar, med hela utbildningen.

KALV PÅ GRÖNBETE

så mycket spritter det i kroppen.
förra veckan blev det bara ett pass och  denna vecka,
ja, ni förstår själva hur dåligt det blev med det än så länge...

det kanske blir långsökt för en del varför jag tjatar om fysik här,
i min blogg om mina barn, min sorg, min Tilda och vår Neo-tid.
men för mig är träning mitt liv, en drog, en medicin, ett sätt att skapa kontroll.
givetvis gör jag det också för självkänslan,
men främst för att komma i form efter graviditeter och amning.
jag, liksom alla, alla, behöver jag träna och hålla igång.
men det fungerar bara som något positivt om det är en inre motivation.
det får inte vara ett tvång, en press eller på annat sätt stressa mig.
min tid, för mig själv. för att orka, för att bygga psykiskt och fysiskt.

och jag började träna i augusti efter ett totalt mörker i tre år drygt.
jag gick från 6 dagar i veckan till inget och nu tillbaka. 
hade väl storhetsvansinne och hade en förhoppning om resultat,
både i att ha tiden, orken och kunna se fysiskt resultat.
nope....

tiden ges två gånger i veckan, ibland fler om jag har tur. 
styrkan är som bortblåst och min kropp totalrenoverades efter barnafödande.
det tog ett par månader att knata iväg utan att det var mitt egna tvång.
jag la av i två veckors tid för att inse att jag saknade det.
och där någonstans hade ändå ett ytte pytte resultat börjat skådas och kännas.
detta resulterade i nya krafter och bättre motivation.
så nu kör vi - bättre en dålig gång än ingen får bli nytt motto.
man ska inte gömma sig bakom barn och graviditeter,
men jag måste ha i åtanke att åren gått och livet vänds upp och ner.
låta processen vara vägen och inte målet.

fitness 24 seven - nu kör vi!






TERAPI

jag fördriver tiden,
med pyssel.
kreativitet förgyller stunden.
tårtor är mitt nya nu...

sugen? säg till.
 




DU MÅSYE BÖRJA TÄNKA PÅ DIG SJÄLV

du måste börja sätta dig själv i förstarum,
se till dina egna behov och känslor!

...varför det?
varför ska jag behöva göra det när ingen annan gör det?

MIN DROG

kan tyckas futtigt och osammanhängande med min träning.
vad har det att göra i en blogg om barn prematura födslar och dödsfall?
svar: allt.

jag har triggat igång något under hela denna process efter Tilda.
vad det är, är just nu helt orelevant i sammanhanget.
men jag vill slippa medicin. vill inte bli fast i det.
om det är vettigt eller ej, jag bryr mig inte.
det som får mig att fokusera, känna kontroll är min fysiska kropp.
psyket och min mentala jag är kaos och borta.
men jag kan fortfarande styra min kropp, ha mål och kamper.

att använda mina muskler, se de smyga fram där bakom,
känna en fysisk energi spira ut i kroppen, klara av och uppnå.
makt.
det är en fullkomligt galen känsla av kontroll.
hade jag haft orken kraften och möjligheten hade jag bott där.
men idag är jg begränsad till två gånger i veckan. tiden är min.

så ja, taget ur sitt sammanhang är det helt snedvridet att bry sig om utseende.
i det faktiska är det det enda ställe jag klarar av att ta kontroll.
att tanka upp en liten liten gnutta energi.
att känna att jag kanske orkar lite lite mer än vara bara mamma.
kanske rent av känna mig som någon, vara någon.

min oas i mitt kaoset.

KREATIV PÅSK

lättare att förtränga när jag håller mig sysselsatt...
så jag tänker framåt till Milos namngivning i maj.
vill göra egen tårta men inte gjort det med sugar paste förr...
så jag gick all in med egengjord sådan och en rejäl tårta,
och gjorde en påsktårta till mamma och pappa på måndag.
min paste blev så smulig så det blev lite gladd med fyllningen,
men förutom det och misslyckad kräm för tårtans stabilitet
så är jag nöjd! det jag inte är nöjd med kan jag ändra på.
 
scrapbook med mat ska bli min nya grej att lära mig...
glad påsk eller något.
 
 

SÖMNBRIST

nu ska jag inte bara gå ich lägga mig, jag ska SOVA!
om det stämmer att man kan sova ifatt så är det lika bra att sova dubbla timmar.
André tar första nattpasset inatt, så jag sover i gästrummet och pojkarna där uppe.
jag hoppas de överlever och framför allt - att jag kan sova.
insåg att sedan vi fick in han på rummet på Neo är 2,5h det mesta i sträck jag sovit.
konstigt man börjar bli sne i huvudet och på efterkälke mentalt.
nu är tuttarna tömda, Milo hos pappa och jag i egen säng.
god natt.


SJÄLVKÄNSLA & HYBRIS

att läsa 3,5 år på högskola är nog krävande.
jag har läst, snart, tre av dom under tre graviditeter,
jag hade hade Nova på armen ett år innan förskolan,
jag var inlagd i två månader och jag förlorade mitt barn.
ändå står jag här idag och är klar med alla tidigare kursen,
jag är mer än väl i fas med kursen jag läser idag och har motivation kvar.
jag må ha storhetsvansinne idag, men fan vad jag är bra!
ska samla kraft och klappa mig stolt på axeln
- det kommer nog bli en pedagog och förskollärare av mig trots allt.

...ska bara ta ett års paus sen och bara få vara mamma!


SYSKON

sprang på min kära lillasyster på stan, som gladde Nova med sitt sällskap :)
hon kom precis från frisören och var härligt fräsch i håret
- komplex?
jag är så lat med mitt hår men vill bara ha en snygg frisyr. feg dessutom...
så med lite jävlar anamma från Lina kom jag på att ja, mörkt ska det bli igen.
vill inte ha grönt hår så mellanfärgar nu med rött och varför då inte testa RÖTT
...alltid velat men inte vågat - så nu blev lite syskonrivalitet tokrött hår på vänt...


SOLSTING

råkade sola i kjol hos mina kära föräldrar...visst


NYYYY DAG

...och den startade Nova runt klockan sex i morse. du ska till förskolan klockan 10, give me a break? stationerad framför datorn idag och en sväng om med dammsugaren. sen ska det Nova-mysas. och ikväll blir det kvalitetstid. ...för Nova & André och för mig & Cissi :) tänkte i allra kortaste drag, vidareutvecklar mer sedan när tid och motivation ges. ha en härlig lill-lördag!


NY VECKA

ny vecka och vad som känns (utan större hybris) laddad energi. mitten av förra veckan var katastrof, alla muskler tappade styrka :) idag ska det jobbas "panna". hoppas på lugn lunch - fast kom gärna och ät. kycklingschnitzel eller lax idag :) kan bli en "lång" dag (i en gravids ögon är mer än 4h långt) men vad gör man inte för att öka på inkomsten och kunna gotta sig sen!! men lugnt och fint tar vi det, här ska inga bebisar komma för tidigt :) kommer bättre sen... KRAM!


GOD MORGON

en dag som innehåll väckning (!) av barn (snart...)
plugg, tandläkare, utomhuslek efter dagis, datorhämning...

har något att delge och berätta, men tar det senare.
insuper värme och solljuset idag!

DRIFTSTÖRNING

vi är mitt uppe i en flytt,
André har sina lediga dagar nu i helgen,
och vi har en miljon saker att ta itu med innan flytten bär av!

jag har inte glömt dagarna och inläggen,
men kommer avvakta ett tag till
- resten kommer imorgon när jag ska tvätta :)

CIAO!


RSS 2.0