STORASYSTER VAKAR
när Tilda blev sjuk kliade sig läkarna i huvudet.
finns det någon balans i livet är det bevisat nu.
ingen förstod.
organ efter annat slutade fungera.
hon svarade inte på någonting.
ingen hann med när hon skenade mot döden.
obduktionen gav inga svar.
det bara var så - hon var död och ingen riktigt förstod.
nu när Olle är sjuk kliar sig läkarna i huvudet.
ingen förstår någonting.
enligt röntgen var han oroväckande sjuk.
operation var i princip oundviklig.
hela tarmen var helt övertagen av NEC.
prognosen var mörk för Olle,
vi var tillsagda att förbereda oss på en lång resa.
men någonstans märktes det knappt på Olle.
lite tagen, lite blod - inte ont och syntes inget utanpå.
två dagar och sen vände det.
vi pratar Helsingborg inom dygn
- och ingen förstår någonting.
ingen läker detta själv på så kort tid utan ingrepp.
men så är det - Olle verkar snart bli frisk.
finns det någon balans i livet är det bevisat nu.
Tildas jävulskap vägde upp Olles kamp.
vi hade fjäril närvarande på Tildas begravning,
i mars månad.
på Tristans begravning kom en fjäril också flygandes.
idag, inne på NIVA, sitter en liten fjäril under Olles kuvös.
hon finns med dig Olle, storasyster vakar över dig
KAN INTE
minnet är inte med mig.
full fokus nu.
vill inte minnas.
vill inte glömma.
vill inte. kan inte. orkar inte.
stress press stress press...
nära till tårar och ständig ångest.
men är tom på tankar.
idag för två (TVÅ!!) år sedan...
då låg du i min famn, i vår säng.
sista natten.
imorgon åkte vi in, för att aldrig komma hem.
någonsin.
DEL 2
två dagar efter midsommar och Nova är 7,5 månad.
plus på stickan och faktum är - vi ska bli en hel familj,
Nova ska bli storasyster och vi ska ha barn i plural.
klart att tanken slog oss att vi inte fullgör denna graviditet heller.
beräknad i mars, planerar i februari och hoppas på april...
så skämtade vi till det för att vara beredda på allt - trodde vi.
jag mådde inte bra. hela sommaren var katastrof.
precis slutat amma Nova, inte återhämtad sen jag väntat henne,
tidigt i graviditeten och slutkörd med lilla Nova och jobb.
25% sjukskrivning innan skolan drog igång.
vecka 24 mådde jag kass rent fysiskt.
åkte in och fick en dunk i ryggen - normalt att oroa sig.
"normalt" up yours men jag åkte snällt hem.
två veckor senare gick vattnet och en vecka till så kom hon,
för att jag hade en sån brutal infektion som inte gick att få bukt på.
godtroget och snällt ifrågasatte jag aldrig.
ångrar bittert? fundera på det...
men jag trodde att alla läkare som sa samma sak visste och kunde.
jag trodde jag var orolig med överbeskyddande mammahormoner.
tänk så fel de hade och så rätt hela min kropp och magkänsla skrek.
jag var påläst när Tilda föddes.
forum, bloggar, besök på Neo/IVA, faktasidor...
jag var inställd på under kilot, dödskamper och respirator.
men hon skrek. om än så tyst så skrek hon när hon kom ut.
inplastad i kuvösen förde de bort henne.
jag var chockad med så otroligt lättad att det inte var som jag trodde.
läkarna kunde inget lova de första dagarna, men oddsen var med oss.
dagen vi lämnade IVA var hon 4 dagar gammal och exakt 1000g stor.
hon åkte iväg med ambulansen till Helsingborg där andre väntade,
och mig skrev dom ut och drämde igen dörren för.
då, glad och oförstående, tog jag mig till station och tåg tåget hem.
hem till Helsingborg och vårt hem på Neo de kommande månaderna.
idag vet jag bättre.
fullkomligt förstörd av chocken och alla osorterade känslor.
rädslan och paniken av mitt kontrollösa utsatthet.
hur fan släpper man bara iväg en nyförlöst mamma i vecka 24??
"ja men du får köra efter ambulansen"
"ja fast nu var det ju så att jag åkte ambulans i ilfart hit för en vecka sen"
"ja, men det går ju tåg"
idioter.
man föder ett barn för att ha det barnen nära sig.
för att lära känna denna krabat och bilda ett band tillsammans.
inte se sin bebis som ett foster, uppkopplad och inlagd på sjukhus.
men vi hade inget val - för det var så den graviditeten slutade.
och jag bara följde med och lät allt rulla på - vad visste jag??
sen kom vi till Helsingborg.
vårt hem och vår trygghet.
IDAG...
skulle det vara en dag som jag skulle vara pirrig inför,
en dag som planerats i detalj och detta fram emot med förväntan.
istället vaknar jag in i ångesten.
vill inte.
allt gör så ont, vill inte ens känna efter hur det egentligen känns.
trycker bort.
men jag vill inte trycka bort mitt barn, inte en sekund av henne.
men jag orkar inte...
en evig kamp mellan hjärta och sinne bygger upp för ångest.
hela dagen.
när allt jag skulle göra var att ge min stora tvååring frukost på sängen,
en hög med efterlängtade paket och bara få minnas natten för två år sen.
men jag minns den än idag, i detalj.
det var magiskt att få föda en skrikandes 1125g bebis.
hon var så liten, och hon rörde på sig och hon grät.
tyst tyst lät det där inifrån kuvösen.
jag fick klappa på henne med ett finger och ta ett kort.
sen rullades hon iväg inplastad till Neo IVA och vi åt förlossningsmackor.
min lilla, lilla bebis. helt ofattbart när vi kom in till henne på Neo timme senare.
men hon var så fin och alldeles perfekt, min lilla bebis.
min bebis som skulle fylla två år idag ❤️
BILDOMANIA - från Neo i Lund
TUMMAR OCH TÅR
Nu håller vi allt vi kan för allt vad vi är värda!!
Imorgon förmiddag är siktet inställt på flytt norröver :)
En sådan milstolpe att läkarna diagnosticerar henne frisk nog.
Kan aldrig vara för säker, men nu glädjs vi bara åt vad som faktiskt är bra!
Otrolig lättnad att få komma ett steg närmre hem, både fysiskt och metaforiskt.
Jag har fyllts upp av energi i helgen.
Underbart att få två hela dagar, inte bara med André utan Nova med!
Men lilla jäkla skitunge, så go hon är!
Var ett förjävla bra jobb vi gjort med henne :)
Nu ska jag äta och förbereda mig för en känguruvårdstund med lilla T.
Helt otroligt vad hennes närhet stimulerar mjölkproduceringen.
...inte mänskligt att som nyförlöst mamma, inte få ha sitt lilla barn nära!
God natt kära läsare! <3
TILDA ADBRO
kl 01.47 inatt kom en liten, liten tjej till världen.
1125g kärlek och det var en livsglad liten gråtande kämpe som kom ut.
1125g kärlek och det var en livsglad liten gråtande kämpe som kom ut.
