adbro

jag blir så arg, så himla ledsen.
alla år jag är utan dig på dagen då du dog.

idag för två år sedan gick vi för första gången in genom ytterdörren,

det blir lite uppstyltade inlägg här för tillfället känner jag.
har inte en naturlig del av dagen där jag känner att jag sätter mig vid datorn.
kära lillasyster har flugit ner från Östersund i onsdags och uppehållt oss.
mysigt för henne att knyta an till barnen, och mysigt för oss att ha lillan här.

mostermys ♥

 

TILDA

igår hade vi hemsjukvård. Tilda mådde fint och hade gått upp till 2600g jämt.

går upp och ner med amning, men i stora hela så hoppas vi på sondfri tös om någon vecka.

hon är (peppar peppar) mindre orolig nu och sover på som en liten ofödd ska :)

har varit ute på små turer i både vagn och sjal. även bilstolen fungerar fenomenalt.

 

annars rullar vardagen på. helt otroligt vad man gör inget men konstant i farten.

Nova har även varit hemma nu i två dagar från förskolan, så hon underhåller tiden hon med.

apropå Nova och förskola, påminn mig att dra en liten dänga om det senare här senare...

vi lagar mat, vi busar, vi myser, jag pumpar, vi läser, vi kramas, vi pratar, vi är en familj.

tro sig fan att vi varit, och fortfarande är på resande fot, på en stormig och turbulent väg.

men verkligen, vi klarar oss genom detta och då finns det inte mycket som kan splittra vår familj.

inte ens min värsta fiende önskar jag denna start på livet,

men ljus lyser som starkast när det är mörkt. och vårt ljus består av vår kärlek och vår styrka.

 

nej, om jag skulle lägga från mig datorn och umgås med de andra som sitter med sina iPhones,

och njuta av det sista av denna fredagskväll innan jag beger mig en trappa upp med T och pump.

och förlåt för min bristande närvaro och uppdateringar - men snart är jag hemma själv.

då faller sig det antagligen mer naturlig att ta en del av dagen till datorn.

men nu är det familjetid ett par dagar till ♥ god natt

frågan är om det kanske inte stundtals är bättre att vara på plats när man är inskriven.
skrevs ut för 10 dagar sedan och detta är tredje dagen vi spenderar på Neo.
stackars liten blir ju helt vimsig och trött av turerna fram och tillbaka. behöver rutin.

idag har vi varit på rakit-röntgen; kollat hand-, knä- och fotled.
...så nu har hon slutat meed kalcium, fosfat och folsyra.
hon har bara protovit (multi-vitamin) och niferex (järn) kvar nu, vilket lär bli ett tag.
fick även en extra vaccination idag. får man utöver 3, 6 och 12 månader som prematur.
...därav är vi kvar här nu i 12 timmar för observation.
åter uppkopplad på puls och syresättning, men tittar helst inte på hur det ser ut.
jag vill bara lita på henne nu. och på mig själv. att vi tillsammans ser till att hon andas.

liten med mini i knät ♥ (ursäkta mitt tutte-pump i bakgrunden)

annars går det bra hemma. lite trögt på amningen, vilket nog är tröttheten i allt fläng.
måste lugna ner oss lite, få rutin på litens vardag.
men trots detta har hon gått upp till 2585g och är en riktigt liten tjockis med sina 45,5cm.

i onsdags förra veckan var hon i vecka 35+1 i korrigerad ålder. det var då Nova föddes.
så nu kan man ur tidsaspekten jämföra deras utveckling lite.
Nova var 47cm och vägde 2750g (ner till 2620g) när hon föddes. så hon var lite större.

nu ska Tilda få knorra klart och jag ska sitta på ändan ett tag till.
sen ska vi koppla ur och åka hem till de andra två i vår lilla familj.
tänk vad tacksam man kan vara till en karl. TACK älskling för två fina töser.
& ett vackert liv tillsammans.

jag känner att jag måste få förklara mig och ge alla en större förståelse.
det här med att få komma hem med ett prematurt barn, är inte riktigt som "vanligt".

tro mig, och jag lägger handen på hjärtat,
redan sen Tilda tog sitt första andetag klockan 1:47 på morgonen den 15 december
har jag varit universums stoltaste mamma till denna lilla fina flicka.
redan när hon fortfarande var ett foster i min famn,
då hon såg ut som en blandning av Benjamin Button och ET ville jag visa henne för världen.
hade jag kunnat hade jag spridit henne med vinden så alla fått se denna vackra bebis.
men inte ens ett fullgånget barn fixar all den uppståndelse det kräver.
än mindre ett prematurt barn. än mindre min Tilda.

en EPT-prematurbebis klarar av vissa saker bättre i vecka 35 än en bebis född i vecka 35.
andra saker fungerar inte riktigt lika bra.
Tilda är en kämpe, en otroligt viljestark och livsglad liten tjeja som kan så mycket.
men att födas, i hennes fall, i vecka 27 är energikrävande.
hon måste snabbutveckla vissa vitala etapper snabbare än i magen. och det är jobbigt.
att dessutom behöva sekund efter annan hantera alla intryck som inte krävs i magen,
alla ljud, alla ljus, alla moment att förflyttas, bytas på, matas, petas på, undersökas,
alla de intryck kräver en oerhörd energi för dessa små knytena. för min Tilda.

därav är det så otroligt viktigt att minimera alla onödiga intryck så mycket så möjligt.
all den energi Tilda har och har haft måste prioriteras rätt så hon kan bli frisk och hel.
och som sagt så många gånger, hon är en stark och duktig, växande tjej.
men resan är inte över.

vi må vara hemma och hon må vara frånkopplad. men hon är fortfarande inskriven.
hon är fortfarande inte född. och hon är bara en liten, liten bebis som vill bli stor.
det handlar inte om att få eller inte få, Tilda är vårt barn och vårt ansvar.
att bara komma hem; nya ljud, nya lukter, intryck, säng, allt det innebär att byta miljö,
bara det är en enorm process att ta till sig för Tilda.
att på detta då involvera fler röster, fler människor, fler famnar - det blir för mycket.
DÄRFÖR har vi bestämt att så länge hon kämpar sig stark så är det VI.
familjen och närmsta familjerna får givetvis vara en del i hela denna bit i hemvården.
men kära vänner, det har redan gått 8 veckor, håll ut lite, lite till så ska ni få snusa bebis.
tänk att hon är inte född än, ni har inte missat något.
Tilda är inte hemlig, vi är inte lata, vi ignorerar inte era gulliga tankar
- vi väljer bara att se till Tildas bästa och det hon behöver just nu!

tack för er fina kärlek och vad jag hoppas, även förståelse. snart, snart...
♥

kom hem i fredags förra veckan.
igår, onsdag, när vi skulle åka tillbaka hade jag med lite mjölk till mjölkbanken.
frysen full :)

got milk? got milk!

jag ber om ursäkt mer för sakens skull, är inte speciellt ledsen
men ursäkta att det dröjt snart en vecka mellan mina uppdateringar
- men det kanske finns en liten förståelse i att jag haft liiiite annat att göra :)
men uppdaterar lite i korta drag nu så kommer det mer och mer med tiden!

där är en bebis i högen :) ...följ sladden från apnélarmet

Nova, jag och André plockade ihop det sista i fredags eftermiddag - inklusive Tilda.
den enda gången Nova tittade lite märkligt på Tilda var när hon satt i bilen bredvid.
annars är hon en stjärna lilla N. så nyfiken och stolt över Tilda lilla.
klart att den oron har funnits; hur ska Nova ta detta nu när vi kommer hem?
...tror i och för sig inte att Nova fattat att "det där är samma sak som henne",
hon busar på och har massa skoj och skit för sig som vanligt!
har nog inte förstått att det är en ny människa som ska ta hennes tid.
nu mest letar hon upp Tilda var morgon, "klappar fint", visar alla var Tilda är...
syskonkärlek är rätt vackert, särskilt när man själv skapat den ♥


Tilda verkar ha tagit lilla flytten rätt så bra, lite trött men annars lugn och fin.
sov i kängurubo mellan oss de två första nätterna, och nu i vagga bredvid mig.
hon myser hos oss eller i (vagn)insatsen på dagarna.
hon har lite svårt att hålla värmen så hon är påbylsad med mössa, strumpor och filtar.
jag som suktat efter långa promenader...vädret är rätt fint genom fönstrena... :)
Tilda har mest sondats sen vi kom hem, ett par mål har hon klarat själv.
men det går åt rätt håll, orkar mer nu - och igår vägde hon hela 2420g, liten tjockis.

kaffe har dessutom blivit min nya, bästa vän :)
...näst efter pumpen som tömmer mig på liter efter annan.
har haft huset fyllt med gåvogodis, så just där har inte självdiciplinen legat på topp.
annars har det varit helt fantasiskt att laga mat - både laga och äta nylagat.

♥