DAGENS SANNING I SKUGGAN
stränder, solbrända fötter, hav och lekande barn.
fick ta till tunga artillerier och ta hit stor mugg till kaffe.
Facebook och instagram kryllar av semesterfirare.
och tänk - mössa förra veckan och nu kom sommaren.
kul för er - här är jag
fick ta till tunga artillerier och ta hit stor mugg till kaffe.
åkte igår efter lunch och hämtade hit de stora barnen.
så på våra 20kvm sov vi ännu en natt alla fem.
dundermysigt på alla sätt och vis, men dåligt med sömn.
åka buss med dessa godingar
- hej kvalitet!
de var hos Emma häromdagen och klippte luggen.
milo fick ta lite mer eftersom det var första frisörbesöket :)
snyggingar
Olle fick precis tagit blodprov.
även om tempen är tillbaka ner på 37 utan värmebädd,
så har han stunder när han är slö och dippar...
fas eller något som krånglar får vi se.
över 2kg landade han på idag - 2035g stor kille!!
det är inte min historia att berätta,
så ber om utsäkt om jag låter kryptisk...
men att föda ett barn och inget blir som man tänkt sig,
utan en framtid av kaos, ovisshet och oro väntas
- jag önskar ingen det!
vi finns här, på alla sätt och vis.
och på något sätt så kommer det bli bra! ❤️
SMÄRTAN ATT BLI FÖRÄLDER
livet blev livsfarligt i samma stund jag blev mamma.
allt blev farligt.
aldrig förr har jag levt med så mycket känslor.
oro, rädsla, ångest, stress...
för där låg hon ju - helt hjälplös.
fullkomligt inkompetent att klara sig själv.
går jag nu kommer du att dö.
men där låg hon ju - mitt barn.
livs levande på mitt bröst.
nu är jag mamma!
och hand i hand med all obeskrivlig lycka och kärlek,
så kom andra spektrat av känslor och tankar också.
Nova 2750g stor och nykläckt
liten novafis med sin snutte och sond
för varje tår som fälls längs mina barns kinder,
gråter mitt hjärta det dubbla,
för varje skrapsår som gör ont på deras knä,
smärtar det i djupet av min själ.
ett ständigt tänk plågar mig alltid
"mår mina barn bra?"
och tusen följdfrågor på det...
har dom varit trygga? har de fått känna sig speciella?
har de varit involverade? har dom vänner?
är dom omtyckta? fick dom tröst idag?
har de fått äta sig mätta? har de ont? sover de gott?
man är inte mer än människa,
jag är bara mamma.
jag har ångest för igår och oroar mig för imorgon.
men måste aktivt stanna upp och andas.
här, nu och inget annat ögonblick är vad jag har.
jag kan bara njuta av nuet och göra något av det.
det som komma skall imorgon kan jag inte styra idag.
det som hände igår har redan hänt.
en dag i taget. en stund åt gången.
jag vill inte ångra något imorgon som jag gjorde idag.
tänk vad kärlek till ett litet liv kan göra frågor stora.
jag älskar ju bara mina barn,
och hade jag kunnat hade jag skyddat de mot världen.
men verkligheten är närmre än så.
jag måste rusta dom att klara livet och världen.
lära dom hantera hinder, lösa problem,
och framför allt - njuta av kärlek och lycka här och nu.
ÅLDERSPERSPEKTIV
något hände efter jag fick barn.
jag tittar på Nova ibland och tänker
"är du inte äldre tös?"
jag var 23 år när Nova föddes.
ung, men inte barnet själv.
tänkte rätt så annorlunda då, jämfört med idag.
hade ibland lite svårt att se nuet och var tre steg före.
stressande ibland, men var bara oerfaren av föräldrarollen,
ville ge mitt barn det bästa och planerade framåt.
jag var definitivt redo för livsomväxlingen,
fast jag stod i baren om nätterna och restaurangen övrig tid.
fast jag fram till plusset festa torsdag, fredag, lördag.
jag gjorde det för att jag kunde.
jag hade levt snabbt sen studenten och gjort allt,
allt jag behövde testa på som "ung och dum"
ibland kanske lite mer.
jag förstår folk tvivlade, och resten tycker jag är tråkig idag.
man förändras med föräldrarollen,
annars har man nog större problem...
och fem år senare är ju fem år till av erfarenhet.
men största delen som funderar på om Nova verkligen bara är fyra,
den grundar sig i sorgen.
förlust och sorg föråldrar oss.
att förlora sitt liv, sitt eget barn åldrar en med en livslängd.
perspektivet må ändras när man får barn,
prioriteringar blir nya och man ser på livet annorlunda.
men att förlora det liv, det barn man burit och fött fram,
gör perspektivet förbannat snävt och från nya vinklar,
gör prioriteringarna få men livsnödvändiga.
därför kan jag ibland titta på Nova och tänka
"fyller du verkligen bara fem? var är de andra åren?"
min själ är tung som en hundraårings.
jag har upplevt tankar och känslor fler än många gör efter ett helt liv.
men jag är faktiskt bara på mitt 28e år.
jag är inte äldre.
och jag har ett helt långt liv kvar framför mig,
ett långt liv att få se mina tre barn här och nu få växa upp.
jag ska vara med i varje steg de tar för att erövra livet,
utforska världen och andas vart andetag älskade och lyckliga.
ni är helt underbara ❤️
DIY BABY NEST
finns sjukt många fina baby nest att både köpa och sy. 
simple as that!
här på Neo byter man sängkläder var dag för hygienen.
här snurrar man dina egna baby nest.
detta tog jag med hem och hade i sängen, vagnen, vaggan...
nu har jag sjukhusets saker här,
men hemma använde jag filtar, babylakarn och handdukar.
simple as that!
nu har Olle värmesäng och har sitt nest där i.
när han ska samsova med oss bäddar vi upp ett nest mellan oss också.
ett nest har man, framför allt till premarurer,
för att bona om dom och ge dom trygghet.
mororeflexen (fallreflexen) slår till konstant på premarurer.
dom är väldigt flaxiga och spretar med ben och armar.
de ska ju ligga inbäddade i livmoderns trygghet.
så därför är det viktigt att de har något som tar emot fötterna.
det är viktigt att armarna inte kan vifta okontrollerat.
de behöver något att kunna greppa och hitta trygghet i.
det är med andra ord jätte skrämmande upplevelse för dom att flaxa.
detta är behov som även en fullgången bebis har.
tänk dig själv att kastas ut i denna oändligt stora, livsfarliga värld!
men givetvis är en fullgången mer mogen för nya världen.
men det är inte fel att anamma lite av Neos kunskap...
så när Olle bäddas ner får han en tunn filt först,
den ger värme, närhet och något att hålla i (och bläckfisken).
sen får han något som spänner åt honom, räcker med tygremsa.
överst får han ett lite större tjockare täcke som behåller värme.
så de få stunder han inte ligger KMC hos mig,
så ligger han nerbäddad tryggt i sin värmebädd.
(även om han inte är speciellt förtjust i den, ska vara mamma...)
dageb tips och trix :) en uttråkad midsommardag.
nu ska jag dusch och vänta in mormor och morfar.
VÅRT FREDAGSMYS
mina finingar 🌸
alla andra gjorde sin fina,
stressade iväg någonstans, handla det sista innan kvällen.
jag tänkte att jag är inte sämre...
så jag duschade, tog på nåt som inte luktade varken svett eller mjölk.
knatade bort till Hemköp och införskaffade helgens kit.
sill, potatis, jordgubbar, fläder...
det blev iaf en påse godis också :)
nu hämta jag in min Olle igen.
tycker det är så kul att vi får deja vu och kallar honom för milo,
och det får personalen här också - 2,5 år senare :)
då känner man sig hemma!
knöt sjalen idag - snälla Sara fick med den hemifrån.
van vid lite större barn så den blev lite slapp,
men premiäråket uppskattades kan jag säg.
tar vi närheten ett steg längre :)
sondning och Kangaroo Mother Care (KMC)
enligt läkaren en stor anledning till Olles framsteg
HELA SVERIGE REGNAR
- så klart!
det är ju midsommar.
Novas första midsommar firande hon hos mormor och morfar.
men vi band kransar och hade midsommarmys ändå.
andra året firade vi hos Emelie lite grann och även dagen efter.
de två kommande åren hade vi midsommarfest hemma,
ett gäng goa människor och alla barn var med.
vi har plockat blommor varje år och bundit.
förra året plockade vi i regn tillsammans med vänner från London.
sen band vi.
jag gillar midsommar - det är härligt firande och för barnen med.
men i år sitter jag här bakom persienner i tysthet.
jag njuter av att ha Olle på rummet och få mysa med honom.
men jag hade verkligen ställt in mig på att åka hem en sväng.
träffa lite vänner på middag och framför allt
- få träffa barnen! och Andre.
men med magsjuka som lurat av jävulskap i veckan,
så vågar jag inte ta mig hem och träffa någon.
det faktiskt suger...
men söndag - tack gode någon om jag kan träffa barnen då.
åh, jag har sån abstinens efter dom 💔
på söndag tar vi sikte och laddar upp med godis och mys.
ska bara krama krama krama alla mina barn.
och jag ska få sova nära min man igen.
nu har jag ätit lite och ska hämta tillbaka Olle igen.
hoppas han sovit gott nu efter bad och mat.
över 1600g igen :)
HORMONÖVERFLÖD
snacka om labil...
god natt alla trogna, tappra läsare.
nu har hormonerna tagit över min kropp.
allt (allt!) som går att relatera till ett barn hör mig svag.
tror jag samtidigt lider av abstinens efter Nova och Milo.
gått mer än fyra dagar nu sedan jag hade dom nära...
tankar kärlek av en pigg Olle så länge
NEJ MEN DÅ...
...kör vi kanske igen? vem vet om Salsa-Conny behagar?
ses snart min make och lillasyster ✌🏽️
VATTENAVGÅNG 29+3
hann förbi Tilda, hann förbi v28, men sen hann vi inte till v30.
men ingen stress, ingen panik hjälper mig.
får bara köpa läget, ligga som sängslav,
och hoppas dagarna blir till veckor och bebis mår bra.
i fredags så fick jag universums huvudvärk, igen.
en förkylning från en man och somnade överallt.
hade tydligen sovit 10 timmar medan jag hyoerventilerade,
hade hög puls och mitt sjukdomsröda kinder...
mådde bra nästa morgon.
var med på Novas fotboll, handlade, planterade lite blommor hemma.
sen sipprade det.
ingen fors, det bara droppade.
kunde inte stimulera mer men det droppade.
så med ett samtal med FL och ett förflutet som vi har,
så packade vi in oss som familjens annorlunda och åkte in.
klockan var strax efter ett på dagen.
något var det ju - men kunde inte bekräfta vattenavgång.
så jag skrevs in för observation men utan medicinering.
mitt i natten fick jag bli kikade av jouren som bekräftade.
det blev blodprov, odling, crp, kortison och antibiotika.
sov fyra timmar natten mellan lördag och söndag.
sedan dess har vattnet ökat och nu är det en forsande vattenavgång.
dock inga utmärkande SD, bebis värden är bra, jag mår bra.
så med kortison som påskyndat bebis lungor,
med antibiotika i 14 dagar för att förebygga infektion,
är jag sängliggandes så när som på toalettbesök,
ctg tre gånger om dagen,
bebis hjärta sjönk lite under en SD så vill ha koll,
eftersom Milo fick togs ut akut pga av det...
blir läget inte förändrat fortsätter vi såhär ett tag till,
just nu når bebis bäst i magen för att få mogna.
så trots uttråkad mamma och högvarv på telefon och jobbdatorn,
så samarbetar vi just nu :)
http://adbro.blogg.se/category/forklaringarforkortningar.html
för förkortningar och förklaring
CRP
även om jag till synes har världens högsta vilopuls,
så samarbetar vi iaf i dagsläget :)
HORMONSTRÄNG
jag har inte haft så extremt mycket till hormonrand, 
liten rand och en klösmärke från milo,
men visst har där funnits antydan till ett streck över magen.
läste när jag väntade Nova att barnet kan få det under amning.
sagt och gjort, Nova fick en liten rand från naveln och ner.
det roliga är att 4,5 år senare är den fortfarande kvar.
och ingen är så stolt som lilla loppan över detta.
men hur vanligt är det tänker jag :)
hans grej är att tuta på bebis i naveln varje morgon,
och så råkade han riva mig när han klappade den sparkade liten.
VARFÖR ÄNDRA KONCEPT? V29+4
SNYGGVE
"Åh mamma, du ser precis ut som Jasmine i Aladdin, saknas bara det blåa."
smickrande - känner mig verkligen spot on 😂🐷
ATT GÅ PÅ DET IGEN
orkar vi? är vi naiva? är vi otacksamma? är vi bra föräldrar?
är vi dumdristiga? tar vi saker förgivet? glömmer vi?
frågorna var många när det begav sig - ska lillebror bli storebror?
vi tittade på varandra och insåg, det är nu eller aldrig.
tid har gått, jag har tränat, barnen är äldre än Nova var...
vi vill framför allt. allt annat klaffar ju... kärleken finns här.
vi kör!
jag hade hunnit bygga upp mig själv fysiskt igen,
var stabil i det jag byggt upp psykiskt.
men jag ljuger om jag säger att det inte varit en emotionell bergodalbana.
börjar kunna andas igen,
men det slår mig ändå - livet är aldrig en garanti. någonsin.
kontroller, kontroller och stöd både hemifrån och på jobb,
det har varit min räddning!
är jag egoistisk? jag är förbannat otacksam för det jag redan har?
tror jag att jag kan gottgöra Tilda? klarar jag en runda till?
min kärlek är så stor, så sårad och så ömtålig.
men den är där - och med barnen i handen och i famnen,
då är allt utanför min värld oväsentlig.
det kommer bli bra!
STILL KICKING
denna eviga app som dyker upp dagligen på Facebook.
snart klarat av 200 dagar och en tredjedel kvar.
många mår bra nu, börjar kanske bli tungt nu,
bör kanske fundera på att fixa saker nu men det är ändå 3 månader kvar.
tre, långa, månader...
så tänker väl de flesta.
men i neovärlden svarar man varandra med
"oj, nu har du ju kommit långt! nu går det bra ju,
nu slipper du ju ändå iva och bebis är ju stor nu, över kilot"
hjärntvättad? lite :)
tiden från 20 veckor till 25 är ett helvete.
en relation har skapats, det är för långt gånget för att inte beröras,
det är på tok förtidigt för att överleva, eller stora risker för komplikationer.
men nu har 28 veckor gått.
28 långa, fina veckor och nu är bebis en bebis på dryga 1300g,
mår fint, jag mår fint! jag kan slappna av och njuta.
det ser bra ut, två veckor kvar till semestern och jag arbetar än.
12 veckor får gärna gå förbi dom också,
men alla dagar, alla veckor är bra tid.
älskade lilla plyre, vem är du?
