adbro

jag ska försöka att illustrera upp hur min dag kan se ut.
absolut inte för att tycka synd om mig, men att faktiskt lyfta fram vad prematur vattenavgång innebär.

jag ligger i min säng, mitt i rummet med en härlig, gammal steril sjukhuskänsla.
jag får halvsitta, helst med stöd under benen. inte stå, inte gå, möjligen sitta upp korta stunder.
tre gånger om dagen kommer de in och ger mig antibiotika genom kanylen i armen.
tre gånger om dagen får jag tabletter mot SD.
med jämna mellanrum kommer någon med en temp och dopplermaskin (kika bebis hjärtljud).
alla märkliga tider på dygnet kommer undersköterskor, sköterskor, BM, läkare och läkarkandidater och säger hej.

jag ska försöka få fatt i min kamera och fota rummet, home sweet home :)

DAGENS LÄGE
kan ha fått min sista dos av antibiotika i armen nu och kanske kan övergå till piller; blodprov will tell.
fick även en första spruta bricanyl igår - hej och hå vad hjärtat slog, bebis vurpa och jag flimmra.
dock lugnade det inte magen så för att fastställa att bebis stannar kommer läkaren snart.
minut för minut, moment för moment...

NEONATAL
...de var och hälsade på i onsdags, glömde jag berätta.
här i Lund behandlar de barn från cirka vecka23.
otroligt lugn och professionell personal, som med lugna röster berättar vad som komma kan.
vi fick information vad en prematur födsel betyder, både förlossningsmässigt och direkt efter.
de berättar om risker och den fysiska och emotionella kampen.
vägen blir inte rak, snarare som en berg-o-dalbana. men hoppet finns alltid som en trogen följeslagare.
de lyfter fram barnets behov och hur ett så litet barn kommunicerar.
vi visas hur vi ska göra, bör göra och hur man kan ge barnet en trygg och kärleksfull start.

jag ser verkligen inte fram emot detta, lilla älskade knyte - stanna hos mig.
jag är din bästa kuvös, låt mig skapa dig hel och stark innan du ser världen, den väntar på dig ändå!
♥