adbro

när jag inte har mitt barn så som jag ska,
tänker jag ha mitt barn så som jag kan - hela tiden!

de tjatar på mig att lämna in Tilda några timmar under natten för att få sova.
de tycker jag ska unna mig några timmar per dag att ta mig ut.
och tack för tanke och omtanke - men nej tack!
jag skulle de senaste sju och kommande sex veckorna bära mitt barn med mig.
men de första sex veckorna av Tildas liv har jag fått stå utanför och se på.
jag vandrade dagarna med en tomhet, en saknad. det var något som fattades mig.
för en vecka sedan slapp hon kuvös, hon var i en säng - med mig på rummet. mitt barn.
så förstå mig när jag säger att först nu saknas inte bara något när hon inte är hos mig,
först nu saknar jag Tilda, mitt barn, min lilla, lilla bebis när hon inte är med mig.
bara nu när hon sover gott i sängen tätt intill mig så saknar jag henne.
jag vill ha henne nära, så nära det går, hela tiden. tack någon för sjalbarn!

ingen går genom och känner samma saker bara för att man rest samma resa.
men de som vandrat samma stig förstår alla etapper och känslor det bär med sig.

tänk dig, och jag riktar mig framför allt till dig som mamma när jag säger,
tänk dig den morgonen du slår upp dina ögon, tittar på din bebis och du tänker
"tänk att jag haft dig hos mig varje minut i 50 dagars tid, snart två hela månader"
tänk dig alla stunder ni delat, alla tårar, vart leende, all utveckling ni genomgått.
alla stunder ni lärt känna varandra, känt kärlek till detta knyte, sett ditt barn växa.
tänk dig denna morgon att du inte fått denna tiden, att den aldrig existerat.

på fredag är jag där, då har jag varit mamma till Tilda i 50 dagar och 50 nätter.
inte förrän DÅ kan jag titta på mitt lilla knyte och känna att vi är hemma i vårt hem.
att vår egen lilla resa som familj börjar. ingen som kommer och berättar vad mitt barn ska ha.
jag bestämmer rutiner, vi hittar rytmen och tillsammans formas vi till en fungerande familj.

först idag, och framför allt nästa vecka när även apnélarmet tas,
först då kan jag slappna av och reagera på Tildas behov genom vår kontakt.
där är ingen eller inget annat som piper eller berättar för mig vad som ska göras.

...trots en känslomässig berg-och-dalbana med många fallgropar och tunga dagar,
så är det en resa som är värt sitt pris. mitt barn.
personalen på Neonatal i Helsingborg ska ha all eloge och heder. TACK!
utan er hade denna resa inte varit genomlidbar.
ert stöd och fantastiska omtanke har gjort denna vistelse till guldvärd att minnas.
med de förutsättningar som Tilda fick när hon kom till världen,
har inte starten kunnat bli bättre. hon fick vara där det är som bäst för henne.
så det är med stor glädje men också stort vemod att packa ihop våra tillhörigheter.
detta har varit mitt och Tildas hem, där vi haft vår vardag i snart 50 dagar.
nu ska helt plötsligt våra rutiner ändras och vår vardag möbleras om,
vi ska hem och tillsammans med André och Nova leva det liv vi är menade.
det förtjänar vi. och tack alla!