HÄNDELSEFÖRLOPPET

LÖRDAG - hemma

Tilda ammas på morgonen och sätter i sin dagliga ordning i halsen.
hon brukar hosta, flämta och bli lite andfått. nu, inget.
hon blir livlös och skiftar färg i ansiktet.
hämtar sig efter att jag bokstavligen fick skaka liv i henne.
tolv timmar framåt är hon fortfarande tagen och bara sover.
efter två timmars vaken tid på kvällen inleder hon natten med andningsuppehåll.


SÖNDAG - åker in

efter en natt spenderat hos mig, på mitt bröst, verkar hon stabil.
förmiddagen nalkas och likaså hennes andningssvårigheter.
efter en rejäl dipp till och ett kaskadkräk ringer vi Neo.

vi kommer in och Tilda får undersökas.
bortsett från ytterligare en brutal dipp verkar det lovande.
prover tas och vi läggs in på isoleringsrum på barn.
alla prover kommer tillbaka negativa.


MÅNDAG - på Barn HBG

nya prover tas och RS-provet kommer tillbaka positivt.
lilla Tilda har RS konstaterat.
vi får veta att dygn fem är det dygn som drabbar hårdast.
nedräkning.
Tilda börjar snora och hosta. hon ges syrgas och hjälp med olivsug.
natten sover vi nästan genom, hon är för trött för att känna hunger och vakna.


TISDAG - andra dagen på Barn HBG

nedräkningen fortsätter. gissar att vi är runt dag tre.
Tilda blir tröttare och är i större behov av syrgas.
läkarna förbereder oss på att hon kommer antagligen bli sämre.
kan få större syrgasbehov och CPAP kan i värsta fall behövas.
tolkar vi det som.
de menar att det är ingen fara med RS. bara det att hon är liten prematur.
men det är ju därför det är bra att hon är här, så hon kan få hjälp om det blir jobbigt.

under eftermiddagen hamnar hon i en befuktare.
den ska hjälpa henne att lösa lite slem och pumpa i syrgas.
hon inhaleras med adrenalin utspätt med koksalt.
det bestäms att hon ska ha övervakare under natten.
jag pussar min tös god natt och lägger mig för att sova.
Tilda ligger upprätt i stora sängen och jag i extrasängen bredvid.


ONSDAG - ambulans och BIVA

jag väcks halv3 för att de ska röntga hennes lungor.
maskinen rullas in och jag hinner pumpa innan jag somnar om.

4.20 läkaren skakar liv i mig. "Tilda mår inte bra"
helt plötsligt står jag nere på IVA och ser hur de intuberar Tilda.
syresättningen är nere på 22% stundtals. larmen går av.
läkarna ringer och drar igång maskiner efter annan.
ambulansen är på väg och vi ska åka till Barn IVA i Lund.
tydligen.
vad hände med att CPAP var "i värsta fall"?
jag ringer André 5.18.

vi möter upp en liten sövd Tilda som ligger i respirator på BIVA i Lund.
bröstkorgen rör sig mekaniskt till respiratorns konstgjorda andning.
lungorna konstateras ha börjat kollapsa och antibiotika sätts in.
det slår en nu att hon är sjuk. jätte, jätte sjuk.

under dagen frågar vi vad som händer om hon, Gud nåde, blir sämre.
vi orkar inte med att både hantera vad som händer, och att det kunde hända.
även om risken är liten, vill vi veta vad som kan ske i absolut värsta fall.
till svar får vi "ja, skulle det bli värre så höjer man syrgasen"
tydligen.


TORSDAG - BIVA i Lund

efter en relativt god natts sömn ringer telefonen. Dolt Nummer.
det är läkaren. Tilda har blivit sämre under natten.
hon kan inte syresätta sig fast resperatorn har 100% syre.
en vibrator ska kopplas på som vidgar lungorna, syresättningen ska öka.
med andan i halsen kommer vi till rummet där hon ligger.
hela lilla, lilla Tilda ligger utslagen och vibrerar hela hon.
inget hjälper.
operation är nästa steg. och det går undan.
plötsligt sitter vi i fyra timmar och väntar på att det ska bli klart.

i Tildas hals har man nu en kanyl till artären och en från venen.
nu är blodomloppet förbikopplat lungorna och blodet syresätts i en maskin.
men korten, äntligen, på bordet är det konstaterat.
nu är detta det absolut sista som kan göras för att hjälpa vår Tilda.

det hette "CPAP i värsta fall" och "höja syrgas i värsta fall"
tydligen! tydligen var det nog liiiite i underkant...
tydligen sitter vi här nu med en nyopererad Tilda.
tydligen hade hon en blodförgiftning som gör att hon inte kan syresättas själv.

under kvällens gång skenar blodtrycket.
bra värde är runt 50 säg. nu ligger det på 140...
ultraljud på hjärnan visar att det i alla fall inte finns blödningar. för nu.
största risken med maskinen är att blodet klumpar och fastnar.
balansgång. denna jävla balansgång för att undvika blödning och proppar.
hon ska sövas och relaxeras. men inte för mycket. balansgång.


FREDAG - BIVA i Lund

vi får veta att natten varit pendlande när vi kommer på morgonen.
men är nu stabiliserat. för nu. i denna minut.

hon börjar andas själv när jag står och klappar henne.
det går från "busar du med oss" till ett nödsamtal "kom hit alla. NU!"
hinner uppfatta att slangen till lungmaskinen täppts till.
alla värden dimper i bottnen och det blir akut.
rummet fylls av specialister, läkare och systrar.

livet är så skört. så fruktansvärt skört.
läget är aldrig stabilt, alltid kritiskt.
läkarna pratar varken dagar eller överlevnad.
de pratar timmar. minuter.
tittar. kollar. tar prover. diskuterar. funderar.

vi. vi sitter utan ork, utan något.
vi ser vår lilla bleka, livlösa tös.
hon har nu över 15 mediciner och preparat ipumpat i kroppen.
elektroder och motsvarande i mängder för att mäta allt.
vi kan inte göra något. bara se henne överleva och kämpa.
tid. allt som krävs är tid och en magisk mängd tur.
det enda som får mig att le och känna mening idag är Nova.
lilla fina Nova. vi ska snart komma hem med lillasyster.
vi ska bli en familj igen. detta är inte okej. aldrig någonsin.
...och vi pratar ett förkylningsvirus. en fet mängd otur, tydligen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0