FÖRVIRRAD KAOS

jag har gått från att vara labil till allmänt schizofren
(vilket kanske är en hårfin gräns, vad vet jag...!?)
det enda jag gjort den senaste tiden är att vilja vara klar med neo-tiden.
helt plötsligt är vi i ett tidsintervall där vi pratar veckor, tre kanske, innan vi är hemma.
kände nästan hur det knöt sig i magen när André tog upp "tiden när vi kommer hem"
åka hem? vi? jag och Tilda är ju hemma...?!
sen att jag har ett hem i form av vårt hus; med det är ju mitt, André och Novas hem.
hur ska jag kunna få ihop dessa två världar? vi är ju så trygga och isolerade här.

jag tror man kan likna denna form av instutitionalisering vid Stockholms Syndromet.
eller en princip av den i alla fall...
jag kräker på tanken i att spendera en sekund till här.
jag får nästintill ångest på att vi en dag ska lämna.
ja, labil, schizo,  bara dum i huvudet eller bara fullkomligt normal - fan vet jag!

har haft Nova-busen här i natt hos mig och tankat kärlek och energi.
igår var vi på Olivers 1årskalas och imorse hade vi efterlängtad mamma-frukost.
att mina gamla hederliga vänner finns där och ger mig styrka,
det är ju rätt självskrivet då jag råkar ha planetens härligaste vänner.
men i en relativt nyfunnen vänskapskrets, finns så mycket att hämta.
dessa tjejer är mina vänner, och jag pratar rätt från mitt hjärta.
våra barn går fint ihop och är väl första anledningen till umgängets start.
det är en så varm och fin relation vi byggt upp. inga krav, bara en samling fina själar.
ni ska veta att jag är otroligt glad för att ha hittar er och alla våra stunder och påhitt!

...sen att alla (i stort sett) är gravida med andra barnet gör ju inget.
tänk vilken go samling ungar i samma åldrar vi kommer ha som kutar runt!!

nu var det inte bara gnäll och tandagnissel från mig i bloggen.
fy, måste göra sken av att mitt liv är fullkomligt förödande.
...ja jo, det kanske inte är något man önskar någon,
men det finns otroligt många fina och positiva stunder i hela kaoset.
men åter, för att hitta styrkan i vad som faktiskt går bra,
då måste jag få kräkas av mig all negativ energi och orka klättra vidare.
tack för att ni pallar med mina gall-spyor här i bloggen - det kommer komma solsken.
när det är lättare att ta olika bilder med mer variation,
då kommer kamera och upplägg gå på högvarv.
...framför allt nu när Tilda kör nercabbat i kuvösen, då den är för varm nu.
stora tjejen, 1800g lite drygt är hon uppe i nu :) ska iofs vägas snart!

min fina lilla familj!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0