adbro

...händer det grejer här med små fröknarna Adbro.

NOVA
hon har länge gått stabilt med någon i handen, och oj som hon vill gå.
har tagit ett par steg för att sedan sätta sig.
hon har kunnat, inte velat och framför allt inte vågat.
i morse knallade hon utan problem fem steg.
sen gick hon mellan sjuksköterskorna och pappa, fler steg om och om igen.
hon kan :) hon både vill och kan, och börjar så smått våga - fegis!

Nova är så rolig. hon ska alltid busa med nya folk på avstånd. detta gäller även här.
hon börjar känna sig varm i kläderna här dock.
en riktig liten skitunge är hon. med charmen på topp och rävarna bakom öronen.
gillar syster Kent (!?) så mycket att hon blir ledsen var gång han lämnar tillbaka henne.
hon har nog satt ett litet spår i allas hjärta här har jag hybris nog att tro.

TILDA
liten kan man nog säga definitivt blir stor. & duktig.
ska ju kanske inte har storhetsvansinne helt och bli för entusiastisk, men det går bra.
som över en natt KMC-ammar hon två mål på ett dygn.
hon börjar vid tutten på de flesta målen och får bara lite komplettering genom sondning.
hon håller värmen och värmebädden lär se sin sista natt med Tilda.
syrgasen har hon inte varit i närheten av nu på ett par dygn, koffeincitratet dras till måndag.
...med andra ord kommer hon kopplas av elektroder och dylikt. hej apnélarm!

givetvis styrks vi av framstegen, men är realistiska och tar fortfarande en dag i sänder.
men skulle inget brutalt störa utvecklingen för Tilda, kan vi nog se hemåt om dryga veckan.
kanske tidigare. kanske senare. men det är snart.
känner att jag får nog mentalt börja förbereda mig på att åka hem om en vecka.
vara inställd på en månad... det är ett par dagar som spenderats här i trygghet.
nu ska jag helt plötsligt komma att få ta med mig mina barn hem. tillsammans.
...ska bli fantastiskt skoj att se Novas min när vi packar in alla i bilen.
dock har det gott bra inatt, första natten som alla var samlade.
tror att Nova inte riktigt är införstådd med att det ens är en människa. mest en rörlig docka kanske...
vad vet jag?

ska vi låta Nova sova middag, Tilda äta lunch. sen ska vi bege oss till svärisarna ("svärisar")
både farmor och mormor (till barnen) var här igår.
kan säga att de vandrade ut ungefär en meter längre båda två. de fick båda hålla Tilda. kärlek?

ett stort TACK till allas ihållighet att följa bloggen, peppa och stötta samt all fin feedback.
de må ha varit en resa som heter duga, men nu börjar vi se destination: hemgång.
puh, jag kanske inte rekommenderar en prematur födsel, men jag går ur det med en stark familj.
kan vi detta kan vi allt ♥