BIG FAMILIES

vi tittade på en dokumentär från England igår,
bland annat en familj som var inne på sitt femtonde barn.
jag tycker jag har för många täta graviditeter och klagar på att min kropp är trött.
eller hur.
 
men en uppdatering i kortaste form efter gårdagens besök.
för det första fick jag en toppenläkare, samma som tog emot mig med Tilda.
hur som helst så var hon mycket förstående och efter ett givande samtal
så slutade det med att hon sjukskrev mig - i alla fall till RUL nästa vecka.
jag "får lov" att röra på mig, jag behöver inte ligga pall hemma med vilopuls.
det viktiga är att jag lyssnar på min kropp, och tillåter att vila upp mig.
så jag får promenera, jag kan jobba ett par timmar i veckan, kan leva.
men den största fokus ligger nu på att undvika utmattning av livmodern.
så allt som orsakar sammandragningar är fullkomligt struket från listan.
jag ska inte ha ont, ska inte vara fysiskt trött, men må bra mentalt och kroppsligt.
 
dock är tröttheten och yrseln förklarad, lågt blodtryck och dåligt järnvärde.
men det är ju myntets baksida av täta graviditeter och ett relativt inaktivt liv.
fast allt för att liten ska bakas klart och vara hel och frisk när h*n kommer ut.
sen ska vi ha ett par år och bara njuta av vår familj och ta hand om varandra.
 

Kommentarer
Postat av: Malin

Va skönt med en läkare som lyssnar! Jag tror överlag att den där känslan som man som gravid kan bära runt på måste tas på större allvar. Jag hade en första graviditet uta några frågetecken, allt va hur bra som helst och gick hur bra som helst. Andra graviditeten va raka motsatsen, och känslan av att det skulle gå bra infann sig inte. I vecka 31+5 gick vattnet och i vecka 32 föds hon. Allt har visserligen gått bra, men hon va 22 % mindre och ville ut tidigare, vad hade hänt om inte hon och vattenavgången hade annonserat att det va dags? Det är frågor utan svar och det är fruktansvärt jobbigt att inte veta vad, och att utav läkare och proffs inte tas på allvar när man känner att något inte är som det ska! Gud va bra att du står på dig! Och alla lyck önskningar!

Jag har läst din blogg ett bra tag, du skriver så fint! Tack för att du delar med dig! Kram!

Svar: tack för fin feedback! dock är jag "häftig" nu och står på mig enbart för att jag hade två prematura förlossningar och den andra slutade i tragedi (inte pga prematur förlossning men ändå i förlängningen...).... jag började med att stå på mig när jag väntade Tilda men tyckte att en gång är ingen gång och nu kanske jag bara nojar. fast nu känner jag att två gånger är två gånger för mycket och det ska f*n inte upprepas!! :) någonstnas kan jag känna - det är vi som är gravida, lyssna på oss god damn it!
Emma Adbro

2012-07-17 @ 19:38:16
URL: http://Mother-sinner-saint.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0