VECKA 16+6 och lite funderingar
vaknade i morse med väldens största graviditetsmage.
ni vet, vissa dagar kan magen vara mer eller mindre bulig.
och idag är en sådan dag när jag inte känner mig tjock, bara väldans gravid.
och var står jag med mina två fötter idag då? ja, inte vet då jag.
efter jag blev inlagd med Tilda så har allt bara rullat på.
den ena upplevelsen efter den andra fick vi uppleva.
och där stod vi, som i ett vakuum och liksom bara följde med på resan.
så att bli gravid igen, allt det innebär med tankar, oro, utmattning...
det är också en del av färden som jag känner att jag gett mig ut på.
jag säger inte att jag inte är glad, att detta inte är rätt. för så är det!
glad, men har svårt att känna glädje. lycklig, men svårt att känna lyckan.
du blir inte klok på mina ord, tro mig, jag är ännu mer förvirrad i mina känslor.
det är fortfarande mycket, jag är fortfarande inte tömt och återuppladdad.
min själ är så trött och hjärtat så skört.
jag har en liten motor här hemma som får mig att nå min drivkraft.
så länge att lägga sig ner och dö inte är det bästa alternativet för Nova,
kommer jag att slita med blod, svett och tårar för att få detta att fungera.
missförstå mig inte igen, jag älskar min familj; min man och mina barn.
men stressen och pressen det innebär att inte känna sig tillräcklig tär på mig.
jag menar inte att klaga, men jag ligger på noll.
vissa dagar hör jag mig själv bara skrika ut all min ilska och frustration.
andra dagar hittar jag mig själv sittandes mitt på golvet och vaggar min Nova i min famn.
ångesten och kärlek väller över, hur gör jag om något händer min Nova?
utan min Nova hade jag spenderat mitt liv i fosterställningen i en hörna av soffan.
det finns inte mycket som motiverar och ger kraft, men jag har min familj.
och så länge min familj behöver mig är var kamp värd att ta sig genom.
kosta vad det kosta vill.
Kommentarer
Postat av: Emma
<3
Trackback
