TÄNK EFTER
ni som fått barn nyligen i vevan, eller ni som kommer få barn.
känn efter hur mycket kärlek ni bygger på 2,5 månad.
sätt en ner bredvid er 2,5 månad gamla bebis och titta.
titta på det lilla livet, pussa det på kinden, klappa på pannan.
sitt i tio minuter och bara pussa, smek och känn er kärlek.
berätta för din bebis hur mycket du älskar den, att du är där.
efter tio minuter är det sista gången detta sker.
du får inte plocka upp ditt barn, inte ta tillbaka det.
du tittar på ditt barns skal och inser att det finns inget du kan göra.
känner du ångesten väller upp när du tänker tanken?
känner du hur de beskyddande hökvingarna fälls ut?
känner du känslan att du bara vill hålla ditt barn nära,
bara krama, pussa, klappa, älska och se din bebis växa?
jag var där.
jag var där och såg på när mitt hjärta brast, själen slogs i spillror.
så kom inte till mig och säg att det är skönt hon inte var äldre,
säg inte att det kunde varit värre.
fråga mig inte hur det känns,
ifrågasätt inte heller hur man gör nu när hon är så liten.
för hon må vara liten i sin kropp,
men i sitt avtryck och den tomhet hon lämnade efter sig,
den kärlek hon fyllde upp när hon fanns i min famn
- den går inte att ord beskriva!
Det är varken storleken på en människa eller tiden den funnits i ens liv som avgör hur mycket kärlek man känner för den eller hur stor saknaden blir efter den när den lämnat en.
Tilda är inte mindre saknad eller älskad för att hon "bara" blev 2,5 månad! De som säger sådant har förmodligen aldrig älskat någon så underbar som Tilda. <3
<3
Kärlek i massor!
Har någon människa helt utan hjärta utryckt detta!!?? Ingenting slutar att förvåna en! :(
För det första bildar man ett band till sitt barn redan den tiden man känner knytet i magen!
Och för det andra så är ens lilla bebis så mycket mer än bara "en bebis"!!
Jag minns hur förvånad jag var över hur "med" Vilja var bara en vecka gammal! Dem har en egen personlighet redan från födseln och man märker snabbt att det faktiskt är en liten, liten människa!
Personen som sagt och utryckt det du säger kan aldrig själv ha upplevt ett eget barn och skulle det ändå vara så.. Så måste det vara en människa som helt saknar känslor och empati! Åå vad arg jag blir!! :(
Kram på dig!
Tänk att denna underbara lilla flicka kunde fylla så många med så mycket kärlek.. Hon fick en bit av alla våra hjärtan, en del hon alltid kommer att ha.. <3
Jag fick också höra att "det var ju ändå tur att hon inte blev äldre" när vår flcika fick bort två dagar gammal. Vadå tur? Smärtan, sorgen och saknaden är väl lika verklig ändå. Är sorgen mindre värd om man inte haft barnet hos sig länge?
