BARA LEV
ju piggare, bättre och starkare som Milo blir
desto svårare är det att ta in och slappna av.
inte bara minnen utan framför allt känslan av Tilda blir så påtaglig.
hur glada vi var, så skönt det kändes.
hur mycket vi älskade henne, så glatt vi såg på framtiden.
tilltron och hoppet vi hade när vi såg ljust på vår framtid tillsammans.
det skulle bli bra.
nu är vi här igen och bockar av framsteg efter annat och får bara positiv feedback.
ingen ser några problem. Milo är stark och klarar sig så fint så.
många av valen är idag våra när och hur vi ska fortsätta.
men jag vill inte fortsätta.
jag vill stanna tiden. jag vill hålla min Milo i min famn, levandes och varm.
jag vill ha min Milo kvar.
vill inte vara glad och ha tilltro för att sen braka ner i bottnen och förlora allt.
det gör för ont.
jag klarar inte av det igen.
jag vill bara ha min Milo.
Kramar i massor
Skulle bara vilja önskar er lycka och välgång. Jag har precis börjat läsa din blogg och tycker att du skriver väldigt äkta. Vissa dagar är det svårare att läsa än andra. Jag och min sambo fick två tvilling gossar i v. 27+1 den 6april. Vi låg också på neo i Helsingborg. När jag läser din blogg är det så mycket man känner igen och alla känslor väcks till liv. Ibland känns det bra och ibland är det vemodigt. Våra gossar är snart 8mån och mår fint. Jag vill bara önska er all lycka och ge lite styrkekramar. Ni är verkligen otroliga! kramar ifrån mig
♥
♥
♥
