LÄNGTAR OCH NJUTER

en vecka kvar.
enligt planerna.
hoppas på det bästa och är beredda på det värsta. realistiska men oroliga.
kan man klandras och tyckas vara annat?

jag ser på Milo och jag känner på honom. han lever.
och varför skulle han göra annat?
men Tilda levde också, hon fanns hos mig.
inte längre.

man jämför och resonerar kring tidigare erfarenheten, så är det.
men vi ler var dag vi hör honom knorra och snarka så gott.
så liten och så överröst av kärlek.
och han blir större. 2380g stor är liten pojke.
han har en sån vilja att leva, växa och bli stark. tack lilla du!

och nu har det gått tre dagar sedan jag pussade Nova hej då.
min lilla stora bustjeja - det är så tomt och tråkigt utan dig.
längtar så efter hennes energi och små kärleksfulla kramar.
imorgon kommer hon äntligen hit till oss, min lilla Nova.
sista helgen på sjukhuset, nästa helg är vi hemma.
alla fyra under samma tak. vårt tak, i vårt hus.
åh, som jag längtar efter min fina familj!



Kommentarer
Postat av: Christina.

Blev väldigt rörd av artikeln och tycker ni verkar vara fantastiska! Säkert därför ni blev välsignade med en liten pojke redan 10 månader efter er hemska förlust. Ni är födda att vara goda föräldrar.
Mvh Christina

2012-12-30 @ 22:21:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0