adbro

när jag ändå är igång så måste jag ju göra uppföljning.
från en smärre infektion till ett brutalt svart blåmärke,
är detta nu vad som återstår av mitt lilla snitt.
lika märkligt var gång jag tänker på att min lilla Milo kom ut där.
ja, jag vet att det inte är mycket större den naturliga vägen
- men den är ju just det, naturlig. där ska bebisar ut.
mitt snitt är en decimeter långt och där plockade man ut Milo.
det blir bara så häftigt på något vänster!
jadu, krävs inte mycket för att få mig imponerad...

...men desto mer för att göra mig generad,
men det blev jag nästan när jag träffade läkaren som gjorde snittet.
första mötet i korridoren några dagar efter ingreppet
och jag börjar fundera helt plötsligt på denna människa,
han har liksom varit inne i min livmoder och rotat.
ja, som sagt, inte mycket som krävs som tidsfördriv för mig...