adbro

var på, antagligen, mitt sista cervix-ultraljud idag. känns logiskt.
läkaren sa att påvisas inget innan v20 är det inte mycket mätningarna hjälper.
men sen är det ju inte en förkortad livmodertapp som varit mitt problem,
det är ju att jag bara haft två vattenavgångar helt utan förvarning.
om det var slumpen med Nova, infektion med Tilda
och inte alls behöver betyda något nu, ja, då har jag tur.

men det känns inte så. och det är befogat.
alla läkare har sagt åt mig att deras mätningar inte är till hjälp just nu.
att allt i princip ligger hos mig att känna efter och vara uppmärksam.
känns skönt och en trygghet i att bli trodd och bekräftad.
och mycket av krämporna är väl relaterat direkt till att detta är
tredje, tighta graviditeten med psykisk avspänning och stress.
men visst finns där indikationer som jag bara kan jämföra med erfarenheter.
och mina tidigare erfarenheter säger att något sker, sakta men säkert.
har dock lärt mig att ta det lugnt och lyssna till 110% denna gång.
det är inte jag som kan bita ihop, det är för hela mina familjs skull.
en dag full av sammandragningar och ont,
och allt jag gjort är att sitta i en skolbänk hela dagen i princip.
på arslet har jag spenderat min dag, och ska så fortsätta.

dock var ju UL bra idag, tappen 3,5cm och intakt.
moderkakan har förflyttat sig från mynningen,
och hade bra och jämn blodtillförsel.
liten såg pigg och hel ut, det lilla vi fick kikat på honom.
en liten kopia av Nova är han i magen, toklika drag!!

lite roligt var när läkaren säger "ni vet könet va?"
"ja" svarar vi och han säger "en flicka va?"
jag bara ler och tänkte, är han så stolt över paketet.
André lyckas svara att det inte är en tjej utan en pojke.
"jaha" säger läkaren och två sekunders förvirrad tystnad uppstår.
sen säger han "ah, nu ser jag - snoppen där och pungen där"
hehe... litet nervöst fnitter hann komma ut :)