IDAG...
skulle det vara en dag som jag skulle vara pirrig inför,
en dag som planerats i detalj och detta fram emot med förväntan.
istället vaknar jag in i ångesten.
vill inte.
allt gör så ont, vill inte ens känna efter hur det egentligen känns.
trycker bort.
men jag vill inte trycka bort mitt barn, inte en sekund av henne.
men jag orkar inte...
en evig kamp mellan hjärta och sinne bygger upp för ångest.
hela dagen.
när allt jag skulle göra var att ge min stora tvååring frukost på sängen,
en hög med efterlängtade paket och bara få minnas natten för två år sen.
men jag minns den än idag, i detalj.
det var magiskt att få föda en skrikandes 1125g bebis.
hon var så liten, och hon rörde på sig och hon grät.
tyst tyst lät det där inifrån kuvösen.
jag fick klappa på henne med ett finger och ta ett kort.
sen rullades hon iväg inplastad till Neo IVA och vi åt förlossningsmackor.
min lilla, lilla bebis. helt ofattbart när vi kom in till henne på Neo timme senare.
men hon var så fin och alldeles perfekt, min lilla bebis.
min bebis som skulle fylla två år idag ❤️
Kommentarer
Trackback
