JAG SATT BREDVID

jag minns hur det slog mig.
tänk om vi får åka hem utan vårt barn.
försökte föreställa mig hur det var att komma hem.
föreställer mig att jag går in genom ytterdörren.
svart. 
jag fick inte ihop ekvationen.
hur ska jag kunna komma hem utan mitt barn?
 
jag minns att jag slog bort tanken,
jag kan ju inte komma hem utan mitt barn, tröstade jag mig,
hon må vara sjuk med hon ligger ju där.
så tänkte jag medan jag tittade på den kämpande lilla kroppen.
tänk om jag visste då vad jag vet idag.
då hade jag inte överlevt. 
det är så stort att jag vägrade ta det till mig.
man KAN bara inte leva sitt liv utan sitt barn.
eller hur?
 
hon ligger där. 
hon är fruktansvärt sjuk och det kommer ta tid,
men hon lever och hon ligger i sängen framför mig.
jag såg inte att hon bara var maskiner och sladdar.
jag såg bara mitt lilla barn.
det gjorde så ont i min kropp.
jag ville bara plocka upp henne i min famn,
vyssja henne, hålla henne, pussa på henne, lova henne livet.
istället fick jag dra mitt finger längs hennes kind
"vi kommer klara detta, älskade Tilda, allt kommer bli bra"
jag viskar till henne. älskar henne. 
för hon finns.
 
idag bara minns jag, ser tillbaka. dimma och kaos.
jag kan inte reda ut svart från vitt, upp från ner.
jag satt bredvid min dotter i tio dagar.
hon var sjuk med hon levde. hon är mitt barn, min bebis.
hon var liten. men hon är min lilla människa.
jag har skapat dig Tilda! mamma har gjort dig.
världens finaste lilla Tilda.
jag satt bredvid henne och kunde bara se på.
jag kunde bara hålla mitt barn i fingert.
från rosa till grå, från puls till tystnad, från liv till död.
för alltid.

Kommentarer
Postat av: Emma

2013-06-11 @ 23:35:31
Postat av: Linn

Hemskt är d o att se hur dåligt du mår. Klart man inte kan leva utan sitt barn. Ingen borde förlora sitt barn.. om hon ändå inte blev så dålig som hon va. Orättvist att hon skulle få RS

2013-06-12 @ 08:32:45
Postat av: Sara

Kram.

2013-06-12 @ 21:03:44
Postat av: GBS?

Jag kan inte med ord beskriva hur ont det gör mig att läsa din blogg, har följt den sen strax innan Tilda föddes. Jag har gläds åt alla framsteg, jag har sörjt bakslagen, jag har gråtit så må ha tårar i sorg och i vanmakt.
Jag har tyvärr själv inga barn, vilket är en stor sorg hos mig. Jag hoppas fortfarande att ett under ska ske och jag ska välsignas med ett barn, men inser samtidigt att det nog aldrig kommer ATG ske.

I alla fall så har jag läst väldigt mycket om graviditeter, förlossningar, sjukdomar och komplikationer som kan uppstå.
Det har säker du också gjort.
Det jag funderar på efter att ha läst att du fått tre barn för tidigt av tre möjligt, varav två stycken mycket för tidigt - har du någon gå g testats för GBS?
Det är en rätt vanlig infektion, men som konstigt nog är rätt okänd. I flera länder utomlands så testas alla kvinnor minst två gånger per graviditet, men inte här i Sverige.
Bland annat prematur födsel anses vara ett tecken på GBS. Förvisso brukar fostret/barnet påverkas - men alla är ju inte enligt "skolboken". Om det inte är kollat så kan det kanske vara något att kolla upp inför en eventuell framtida graviditet.

Jag önskar dig och din familj all lycka framöver - med två barn i handen och tre i hjärtat!

2013-06-14 @ 17:30:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0