FÖR BARNEN
jag vet att nästintill alla föräldrar säger det.
dom lever för sina barn. och så är det.
man lever för sina barn och vrider om hela sitt perspektiv.
men tro mig när jag lägger orden i min mun.
jag lever. för mina barn. mina barn, är, mitt liv.
inte för att vara en bättre förälder, tro mer om mig.
men jag har perspektiven, fått det bevisat från djupet skådat;
jag lever. tack vare mina barn.
dom får aldrig veta, aldrig känna.
de har en tillräcklig tyngd av ansvar redan att växa.
de ska inte ha tyngden av sin mamma också.
Milo är Milo och Nova är Nova. inget mer, inget mindre.
men jag andas in mina barn, för att andas ut,
för att på nytt kunna ta ett andetag för mina barn,
med mina barn. i livet.
jag ger upp allt, en efter en. sak efter annan.
måste skala av för att lägga energin på det som ger,
villkorslöst.
jag är deras mamma. jag har skapat dessa människor.
de hade kunnat få månen om jag kunnat plocka ner den.
jag krälar, jag flämtar, jag hatar och jag smärtar.
allt är svart.
men där i mitt mörker, där finns två barn.
de lyser upp skarpare än solen och ger livet färg.
ger mig livet, gör det värt att leva.
gör smärtan onåbar och mig en anledning att le.
jag älskar er, mina goa barn!
jag håller er i min famn och vi ger varandra livet.
med och för mina barn. tillsammans bär vi Tilda med oss.
Kommentarer
Trackback
