KALV PÅ GRÖNBETE
så mycket spritter det i kroppen.
förra veckan blev det bara ett pass och denna vecka,
ja, ni förstår själva hur dåligt det blev med det än så länge...
det kanske blir långsökt för en del varför jag tjatar om fysik här,
i min blogg om mina barn, min sorg, min Tilda och vår Neo-tid.
men för mig är träning mitt liv, en drog, en medicin, ett sätt att skapa kontroll.
givetvis gör jag det också för självkänslan,
men främst för att komma i form efter graviditeter och amning.
jag, liksom alla, alla, behöver jag träna och hålla igång.
men det fungerar bara som något positivt om det är en inre motivation.
det får inte vara ett tvång, en press eller på annat sätt stressa mig.
min tid, för mig själv. för att orka, för att bygga psykiskt och fysiskt.
och jag började träna i augusti efter ett totalt mörker i tre år drygt.
jag gick från 6 dagar i veckan till inget och nu tillbaka.
hade väl storhetsvansinne och hade en förhoppning om resultat,
både i att ha tiden, orken och kunna se fysiskt resultat.
nope....
tiden ges två gånger i veckan, ibland fler om jag har tur.
styrkan är som bortblåst och min kropp totalrenoverades efter barnafödande.
det tog ett par månader att knata iväg utan att det var mitt egna tvång.
jag la av i två veckors tid för att inse att jag saknade det.
och där någonstans hade ändå ett ytte pytte resultat börjat skådas och kännas.
detta resulterade i nya krafter och bättre motivation.
så nu kör vi - bättre en dålig gång än ingen får bli nytt motto.
man ska inte gömma sig bakom barn och graviditeter,
men jag måste ha i åtanke att åren gått och livet vänds upp och ner.
låta processen vara vägen och inte målet.
fitness 24 seven - nu kör vi!
Kommentarer
Trackback
