2009
för sex år sedan inföll 1 juni också en måndag.
den 21 juni är i år en söndag igen.
fick notis om sådana återblicksminnen på Facebook idag.
jag hade skrivit om min morfar som somnat in under natten.
jag hade också en kommentar från Juan.
som jag saknar dig!
vi träffades på gymet under några år.
januari 2009 flyttade jag hem från Saddle River, NJ
- och hade så klart vikten därefter, plus size Emma.
återupptog gymet hemma och massa dötid att spendera.
jag fastnade, på allvar!
fem-sex dagar i veckar, successivt utvecklande.
där fanns Juan - han tog sig an mig av goodwill först,
men det slutade med att vi umgicks 6 dagar i veckan,
vi träna ihop, motionerade ihop, la kostschema ihop,
motiverade varandra och pushade till nya nivåer.
han var så sur på mig för att jag aldrig gav honom cred i bloggen.
det blev en kul grej och jag nämnde honom vid J bara.
till en dag i juni.
då la jag in en bild, och jag hyllade honom för vårt senaste halvår.
min fina vän! han jag kunde prata om allt med.
alla råd var goda, och jag trodde det var ömsesidigt.
så det gjorde så ont, några dagar efter blogginlägget.
söndagen den 21 juni - och jag får aldrig mer krama dig.
hur kan man ha så ont? må så dåligt?
och ändå låta människan bredvid stå i blindo?
jag såg inget! chock.
jag saknar dina jobbiga sms,
saknar din brist av social förmåga,
saknar ditt okontrollerade temperament,
saknar dina tjuretier och vredesutbrott
- jag saknar dig!
Kommentarer
Trackback
