ATT GÅ PÅ DET IGEN
orkar vi? är vi naiva? är vi otacksamma? är vi bra föräldrar?
är vi dumdristiga? tar vi saker förgivet? glömmer vi?
frågorna var många när det begav sig - ska lillebror bli storebror?
vi tittade på varandra och insåg, det är nu eller aldrig.
tid har gått, jag har tränat, barnen är äldre än Nova var...
vi vill framför allt. allt annat klaffar ju... kärleken finns här.
vi kör!
jag hade hunnit bygga upp mig själv fysiskt igen,
var stabil i det jag byggt upp psykiskt.
men jag ljuger om jag säger att det inte varit en emotionell bergodalbana.
börjar kunna andas igen,
men det slår mig ändå - livet är aldrig en garanti. någonsin.
kontroller, kontroller och stöd både hemifrån och på jobb,
det har varit min räddning!
är jag egoistisk? jag är förbannat otacksam för det jag redan har?
tror jag att jag kan gottgöra Tilda? klarar jag en runda till?
min kärlek är så stor, så sårad och så ömtålig.
men den är där - och med barnen i handen och i famnen,
då är allt utanför min värld oväsentlig.
det kommer bli bra!
Kommentarer
Postat av: Pernilla.R
Ni är modiga och följer era hjärtan!
Jag hoppas att vi vågar igen i framtiden.
Trackback
