PSYKET
vi var iväg på resa och jag har bara gott att prata om den.
om våra vänner, om barnen, om stället, vädret, värmen, maten...
men bortsett ifrån resan i sig och med fokus på mig,
så är det så skönt att vara hemma igen.
man ska prata, man ska vara glad, man ska orka, skratta, vara trevlig.
det är inget fel och inget onaturligt i det. men det tar på krafterna.
jag har legat på mitt arsle i en hel vecka och ändå behöver jag komma hem.
komma hem och vila upp mig, ladda om och få ny energi.
hur logiskt låter det?
jag vill le, vill skratta och jag vill orka vara glad.
men jag är inte det. och att låtsas tar.
men jag har en familj. Nova behöver en mamma och André sin fru.
de ha behov, vill och kräver. och jag måste.
jag orkar knappt men jag måste, det är min skyldighet.
allt jag gör, allt jag försöker. allt som jag inte gör.
min vardag präglas av konstant dåligt samvete. från det ena till det andra.
vem är jag? vem lever jag för? ...mer än Nova och André.
jag menar inte att klaga, det är inte rätt.
men jag kan inte hjälpa att jag är så tom. jag saknar var dag.
energin var körd i botten gång på annan, vad ska jag nu leva på?
jag försöker att inte oroa mig, att inte stressa, att inte ha dåligt samvete.
men jag är människa och här är jag, hur mycket jag vill eller inte.
en god natts sömn är vad som krävs vart dygn för att orka de vakna timmarna.
jag vacklar fram genom dagen och minsta energi måste värderas,
all gnutta energi måste prioriteras så att den läggs på verkligen rätt saker var dag.
varför?
det har redan gått två veckor, kanske bara, vad vet jag.
men idag ska jag tillbaka till kuratorn och jag hade inte behövt det mer.
måste bara få ur alla tankar och demoner.
...sen kan jag berätta vad som faktiskt försiggår med mig och bebis.
Kommentarer
Trackback
