GARDEROBSSORTERING

sorterade ut bland Novas och Tildas bebissaker. förutom tvätthögen på golvet var detta vad som känns dugligt att använda... Kan ni gissa lillebror eller lillasyster nu?? :) ...om man ska vara lite fyrkantig och stereotypig...

 

 


LITE SVAMMEL

Nova på dagis för att hämtas momo och offa. jag försöker läsa ifatt skola, packa och ska snart till läkaren - igen. ikväll blir det syskonträff hos svåger Danne och Rossa.


FUNDERINGAR & KONSTATERINGAR

har bara gått och mått mentalt sämre och sämre.
tappat lusten till mycket, motivationen och orken tryter.
jag kom till kuratorn, efter fem veckors uppehåll, i torsdags eftermiddag.
jag hann knappt komma in innan tårarna bara rann och rann.
jag kunde nog inte besvara varför eller vad som utlöste,
men kom nog underfund med att det gått får lång tid sedan Tilda fick vara i fokus.
jag behöver sörja, jag har mycket kvar att vara ledsen för. att bearbeta.
 
den senaste tiden har jag fått prioritera och prioritera bort rätt så rejält.
där är mycket som växer och tynger, känner inte att jag behöver förklara mig nu.
men nej, jag mår inte bra. tiden läker inte såren. den tvingar mig att kämpa.
Nova tvingar mig att orka.
jag behöver min tid hos kuratorn, jag behöver få lov att bara hata.
och vi kommer återgå till i alla fall varannan vecka nu en tid till framöver.
 
ULTRALJUD:
i fredags var det dags för RutinUltraLjudet
enligt journalerna var detta vecka 18+0 och beräknad förlossning 27/12.
efter lite mätningar från läkaren fick vi veta att jag "bara" var i vecka 16+3.
ingen större överraskning då jag flyttades 10 dagar med Nova och 9 med Tilda.
...och med båda barnen har jag vetat exakt när de blivit gjorda.
...och med båda barnen har de förundrats över hur starka de varit för sin vecka de födds.
läkaren i alla fall kunde göra hela kontrollen ändå och vår bebis mådde bara finfint ♥
men för säkerhetsskull lade han in ett extra TillväxtUltraLjud vecka 18+3, 
bekräfta att bebis växer som den ska, vilket jag vet den gör :)
 
han kikade även min livmodertapp, som var sina fulla 4cm och såg intakt ut.
så givetvis ingen garanti, men än så länge ser allt fint ut!
dock visade det sig att moderkakan ligger knappt 1cm från tappen,
så antagligen kommer den flytta sig uppåt, men den måste ändå kontrolleras.
(läget måste ändras för att jag ska kunna föda normalt så att säga...)
 
en liten lättnad givetvis att se att vår liten mår bra, man är ju bara förälder!
men jag tror på mig själv som bebisskapare, och denna gång ska jag gå längre.
vi är beräknade till den 7 januari 2013 så kommer det bli en decemberbebis är vi nöjda!! ♥

FINA TILDA


ULTRALJUD

vi vet vad liten är - vad tror du :) och liten mådde som kalaspinglan och liksom regler säger flyttades vi 9dagar!


GOD NATT

imorgon ska vi på ultraljud och få se liten!


SOLSTING

råkade sola i kjol hos mina kära föräldrar...visst


PEDAGOGIK

idag har Nova klätt på sig själv...


HON VAR SÅ FIN


HUVUDVÄRK

jag har gått 17 veckor nu och jag tror att 7 av dessa har bestått av huvudvärk.
jag har så brutalt ont i huvudet vissa dagar att inte ens två Alvedon hjälper.
jag dricker, jag sover, jag vilar, jag äter...
det sägs att järnbrist kan orsaka huvudvärk. men skulle börja med tillskott vecka 20.
det bara strålar ut från huvudet, trycker på ögon och bara gör så ont.
finns det någon här med bra tips eller vet vad det kan vara? (mer än graviditet)
 
annars är där inte mycket nytt just nu.
orkade med att gå fram och tillbaka till stan igår i en väldans långsam takt.
känns i höftparti och magen idag, men inte så att det gör ont eller är jobbigt.
och egentligen väntar jag bara på att få komma till kuratorn och rutinultraljud.
varit ifrån kuratorn nu en månad, och jag känner att jag behöver komma tillbaka.
det fungerar, men att inte få ventilera river upp mycket och tar onödig energi.
kräver tillräckligt att fysiskt orka vara gravid, vara mamma till Nova, en medmänniska.
sen ska det även kännas skönt att få komma till RUL och få bekräftat att allt är bra.
jag känner sparkar och rörelse, men det är ju ingen garanti och jag behöver lite trygghet.
 
att enbart ha haft min mens en gång sedan februari 2010 är jag så klart tacksam för.
jag är otroligt glad att tre gånger i rad blivit gravid utan att ens knappt försöka.
men jag tar det inte för givet utan bara njuter av att än en gång skapa ett liv.
jag är ingen orolig människa, utan har tillit till mig själv och de i min närhet.
men när jag väntade Tilda hade jag en oro och ångest som kom över mig.
kunde jag veta att det skulle gå fel? var det en tillfällighet? inte vet jag.
denna gång känner jag som med Nova, i situationen känner jag mig trygg. tror på detta.
men vetskapen om vad som kan hända, hur det känns, att det har hänt.
så nu vill jag bara komma till läkaren på fredag, se liten och att det är bra.
att jag känner min kropp, att jag kan ta hand om oss, att liten kan få växa sig stark.
efter fredag vet jag också mer i hur framtiden skrider,
vilka kontroller som kommer, hur jag påverkats, om mer vila behövs, sjukskrivning...
ä
 

FAMILJEDAG

brunch hos Lina, lek i trädgården, middag hos C&D. goda nyheter, resa att planera, plask i fontänen och fix på huset. en dag i familjens tecken och inte mycket tid till denna websida :)


DIFFERENT SIZES

Nova vecka 21+6
Tilda vecka 17+4
nu vecka 16+6
 
med Nova startade jag några kilo tyngre, muskulös och vältränad.
första barnet och en välsvarvad mage gjorde att bulan kom sent.
med Tilda var det en vanlig andra barnet mage,
den växte snabbt tidigt men runt vecka 20 taggade det ner och kom i fas.
NU! nu tycker jag att jag vart svullen knappt innan simmarna kommit fram,
och när det lade sig så var bulan redan på plats. och växer gör den!
 
fast som sagt är det mysigt att få känna sig gravid, vet ju inte hur länge det blir :)
och om och när det blir fler kids, så har jag ett mål.
jag ska ha hunnit träna upp mig så mycket att jag kan ha mammabyxorna från Nova.
nu är de på tok för stora så de är utlånade, med betoning på lånade.
för om och när det blir dags nästa gång ska jag ha hunnit svarva till kroppen! :)
(nu pratar vi flertalet år mellan i så fall, faktiskt)
 

VECKA 16+6 och lite funderingar

vaknade i morse med väldens största graviditetsmage.
ni vet, vissa dagar kan magen vara mer eller mindre bulig.
och idag är en sådan dag när jag inte känner mig tjock, bara väldans gravid.
 
och var står jag med mina två fötter idag då? ja, inte vet då jag.
efter jag blev inlagd med Tilda så har allt bara rullat på.
den ena upplevelsen efter den andra fick vi uppleva.
och där stod vi, som i ett vakuum och liksom bara följde med på resan.
så att bli gravid igen, allt det innebär med tankar, oro, utmattning...
det är också en del av färden som jag känner att jag gett mig ut på.
 
jag säger inte att jag inte är glad, att detta inte är rätt. för så är det!
glad, men har svårt att känna glädje. lycklig, men svårt att känna lyckan.
du blir inte klok på mina ord, tro mig, jag är ännu mer förvirrad i mina känslor.
det är fortfarande mycket, jag är fortfarande inte tömt och återuppladdad.
 
min själ är så trött och hjärtat så skört.
jag har en liten motor här hemma som får mig att nå min drivkraft.
så länge att lägga sig ner och dö inte är det bästa alternativet för Nova,
kommer jag att slita med blod, svett och tårar för att få detta att fungera.
missförstå mig inte igen, jag älskar min familj; min man och mina barn.
men stressen och pressen det innebär att inte känna sig tillräcklig tär på mig.
jag menar inte att klaga, men jag ligger på noll.
vissa dagar hör jag mig själv bara skrika ut all min ilska och frustration.
andra dagar hittar jag mig själv sittandes mitt på golvet och vaggar min Nova i min famn.
ångesten och kärlek väller över, hur gör jag om något händer min Nova?
utan min Nova hade jag spenderat mitt liv i fosterställningen i en hörna av soffan.
det finns inte mycket som motiverar och ger kraft, men jag har min familj.
och så länge min familj behöver mig är var kamp värd att ta sig genom.
kosta vad det kosta vill.
 
 

JULKLAPP

fick ett infall och kom precis på Novas julklapp.
hon har fått mycket tid med oss men alltid på grund av något.
nu hoppas jag att ungen trycks ut i tid och verkligen allt går bra.
för hur häftigt hade det inte varit att ta med lilla N på Disney on Ice?!
åka upp till GBG och gå vi tre, för Novas skull med henne i fokus. mysigt!
(tur att hon inte kan läsa...)
 
annars har vi en mamma-dotterdag idag och bara myser.
fick dock lägga henne för ett tag sedan - en trött liten skita!
men vad gör det? för vi ska hem till momo och offa ikväll. grilla och spela spel.
så Nova ska ju orka med det och dessutom palla trycket av att sova kvar ;)
 
ska leta upp ett kort jag tog på henne i morse förresten,
helt brutalt rolig när hon leker Borat i mina trosor HAHA
 
puss&kram

DEREK PERCY

thank you for all the great memories and for taking good care of me out in NJ may you rest in peace my friend


NEDRÄKNING

ultraljud (se så allt är bra)
22 veckor graviditet (fostret räknas som livsdugligt)
varje dag som går (alla dagar räknas)
27+2 veckor gravid (dagen då Tilda föddes)
28+0 veckor gravid (förutsätter att jag hamnar nu i HBG och inte Lund+TUL)
32+0 veckor gravid (gyllene gräns för många prover+TUL)
35+0 veckor gravid (förutsätter att vi inte hamnar på Neo)
varje dag som går, var timme vi tjänar...

STATEN SITT I EN BÅT

jag överväger helt seriöst att lägga ner denna blogg
och starta upp en ny med enbart inriktning på statliga organisationer.
 
jag vet att min energi är knapp och den borde ha lite andra prioriteringar.
men stundtals är de andra prioriteringarna rätt beroende av just försäkringskassan.
har sagt det förr, säger det igen, var i helskotta hittar man alla inkompetenta jävlar?
 
jag ska göra samma saker om och om igen, för att de man pratar med
"ska höra med dom andra, tror, skickar vidare, förstår mig..."
no offence, men jag ger fan i att ni förstår mig - gör något åt det!
jag kommer slita av mig mitt gråhåriga hår av alla denna tid som bara går,
de brutalt korkade svaren de hittar på, och deras "jag skickar ditt ärende vidare"
se bara till att kanske fungera kanske ju precis så som ni kanske ska.
HUR svårt kan det vara?
 
...och jag ska vara sjukskriven igen, detta kan ju bli trevligt!
 
dessutom paragrafryttaren på polisen när vi skulle göra passen.
André bytte pass pga namnbyte och hade utdrag från Skatteverket för detta.
men "egentligen" så skulle André "egentligen" gjort något annat för att "egentligen"...
ni vet, men trots allt så gjordes ett nytt pass och det gamla makulerades.
Novas tur med ett nytt pass då hon lagt till Tilda som mellannamn.
som förälder ska man identifiera sig, hon hade mitt pass och bad André om körkortet.
med motivationen "jag måste ju kunna identifiera dig med en giltig ID-handling,
och ditt pass är inte giltigt eftersom jag precis makulerade det"
WHAT!! skämtar kärringen med oss? åh nej, André fick fiska upp sitt körkort som ID.
...vilket "egentligen" inte gällde eftersom det inte stod rätt efternamn.
varför i hela fridens namn tror du att vi gör ett nytt pass till André!?? 
 
woosah, och nu släpper vi detta moment 22.
och går in med positiva tankar på att Fkassan kanske kan briljera för en gångs skull.
 
 

VILOPULS PÅ 175

föds detta ungen förtidigt med den minsta komplikation, kommer jag stämma skiten ur den här jävla försäkringskassan. och sätta var enda jävel jag pratat med där personligt ansvariga.


fötterna är högt, Nova är på äventyr med Lina och jobb inväntas. tittar på magen som rör sig i alla möjliga konstruktioner och dricker lite cola. vädret är ju inte kalas men vad gör det när vi åker om två veckor - en vecka i Spanien i goda vänners sällskap är inte fy skam :)


SNOPP ELLER SNIPPA?

nu får ni gissa, för om tio dagar vet i alla fall vi :)
 
är bebis en "POCKE" eller en "FICKA"?
 
gissa hej vild och det vore kul med en liten kommentar varför ni tror vilket :)

BIG FAMILIES

vi tittade på en dokumentär från England igår,
bland annat en familj som var inne på sitt femtonde barn.
jag tycker jag har för många täta graviditeter och klagar på att min kropp är trött.
eller hur.
 
men en uppdatering i kortaste form efter gårdagens besök.
för det första fick jag en toppenläkare, samma som tog emot mig med Tilda.
hur som helst så var hon mycket förstående och efter ett givande samtal
så slutade det med att hon sjukskrev mig - i alla fall till RUL nästa vecka.
jag "får lov" att röra på mig, jag behöver inte ligga pall hemma med vilopuls.
det viktiga är att jag lyssnar på min kropp, och tillåter att vila upp mig.
så jag får promenera, jag kan jobba ett par timmar i veckan, kan leva.
men den största fokus ligger nu på att undvika utmattning av livmodern.
så allt som orsakar sammandragningar är fullkomligt struket från listan.
jag ska inte ha ont, ska inte vara fysiskt trött, men må bra mentalt och kroppsligt.
 
dock är tröttheten och yrseln förklarad, lågt blodtryck och dåligt järnvärde.
men det är ju myntets baksida av täta graviditeter och ett relativt inaktivt liv.
fast allt för att liten ska bakas klart och vara hel och frisk när h*n kommer ut.
sen ska vi ha ett par år och bara njuta av vår familj och ta hand om varandra.
 

FUNDERINGAR

gick upp för trappan för, vad jag hoppas, sista gången och natta om Nova.
hon behöver sin lilla lur innan vi ska iväg till förskolan.
jag ska jobba kväll ikväll men ska också trycka in ett besök hos läkaren.
 
får väl min så kallade dom idag i huruvida kroppen faktiskt mår och orkar med.
det sätter ändå en del griller i huvudet - vilket kanske inte är så konstigt.
känner jag efter och känner mer för att oron tar ut sin rätt?
eller är det så att oron är befogad för även denna graviditeten?
 
jag kan inte mer än att relatera till mig själv och mina tidigare erfarenheter.
med båda barnen kände jag som jag gör nu, och mår därefter.
med båda barnen åkte jag in till förlossningen någon vecka senare.
båda gångerna fick jag en klapp i ryggen och sagt till mig att
"det är normalt, du är precis som alla andra, alla kommer in för detta"
och lik fullt tog det någon vecka till med båda och vattnet gick...
med Nova gick det bra. med Tilda också. men konsekvenserna inte lika bra.
 
att orka en gång gör man med allt. man har kraft och ork att ta sig genom det värsta.
jag vet, för jag har gjort det. 
men jag vet också vilken kraftansträngning det innebär och hur mycket det tär.
och idag fungerar jag på sparlåga och har noll energi att förlita mig på.
jag kan inte riskera att behöva utsätta mig själv, min familj och våra familjer igen.
vi har inte råd att gå genom detta en gång till.
 
en fis på tvären tjatar jag gärna om och tycker synd om mig själv.
ju ondare det gör och ju större det tynger, desto mer kapabel är jag att bita ihop.
jag är stolt över mig själv att erkänna min smärta och arbeta med sorgen.
men jag kommer på mig själv att bita ihop och vara stark i denna graviditet.
och ja, är detta vad som är det värsta som händer med att bita ihop - so be it.
men som sagt, det är nog det lindrigaste som kan hända.
jag måste tänka på bebis, måste ha min familj i åtanke och ge efter.
det värsta som händer är att jag får sitta på ändan sommaren ut. sen är det plugg.
 
så vi får se vad läkaren säger, jag är ju bara jag själv :)

DIET

...nej det har jag inte satt mitt barn på. men två rörda ägg i micron och ett glas vatten är Novas favvisrätt - och sen råkar det ju vara nyttigt :)


BOLA


BILD-STRUL

skulle lägga upp både bildermagen och min nya Bola.
ni vet sådana graviditetssmycken.
jag har köpt ett nytt till vart barn, i hopp om att kunna ge barnen dom sen.
Nova kanske inte vill ha sitt själv när hon, om hon, blir gravid.
men ändå en mysig känsla att bära/ha det smycke som funnits med sen innan födseln.
TIldas har jag som sagt satt bredvid min ängel i ett halsband som jag alltid bär.
så just nu går jag med två Bolas, fast jag inte kommit in i vecka 20 än...
men dels för att det visar graviditet och jag tycker det är ett fint smycke,
dels för att hörseln kan inte komma som ett brev på posten vecka 20 för bebis.
 
...så med andra ord är magen och Bolan på väg upp på bloggen.
makapären ska bara lära sig att låta mig ladda upp bilder.
 
annars väntar jag på sömntutan att hon ska vakna så vi kan leka vidare.
play date hos Oliver eller moster-bus det återstår att se :)
men nu är det lunch och vakning som är prio ett!
 
OCH personbeviset har nu kommer - jag är registrerad som gift!!
...och min man heter Adbro, liksom vi, i efternamn. vackert!
 

MORGON

men god morgon vetitusan.
jobbade nog lite väl länge igår, med lite väl mycket att göra.
kom hem men fick köra till Statoil efter att ha testat somna.
fick sån spränga de huvudvärk, som byggts på från dagen,
att jag nästan fick panik när jag kände att den eskalerade.
så tack gode gud för mitt paket panodil som ligger på sängbordet!

ledig idag och har min lilla mysa hemma hos mig.
idag ska vi bara ta det lugnt! och vi ska bara mysa.
sådde gräsmatta i tisdagskväll så jag ser ju bara regnet som positivt.
väx, väx, väx! :)
plus att vi har en anledning att inte vara hyperaktiva idag.
återkommer nog senare idag med lite mindre svammel :)
...om inte kära lillasyster kommer och stör oordningen.
får då ska all tid läggas på att umgås med min kära familj!!

hursom tursom, lev bra i det fantastiska julivädret idag!!
kram.


GULLIGA NOVA

"pocke" utbrister Nova vid matbordet och tittar på mig
"vad har mamma i magen, Nova?" -jag
"bäbi" -Nova
"tror du det blir en pojke Nova?" - André
Nova tittar undrande på honom och brister i skratt
"nae, bäbi"
"men tror du att det blir en pojke eller flicka Nova?" -envisas André
Nova blir allvarlig och tittar på André och säger
"pappa, bäbi"

...gick inte hem det där med att bebis kommer ha ett kön, haha.

KURIOSA

jag satt och kikade genom min blogg för dryga året sedan,
då jag skrev bloggen med 15 läsare om dagen för att bara känna mig vettig.
började på en 30 dagars presentation av mig själv och mitt liv.
funderade på om jag skulle fortsätta med den, eller snarare ta upp den från början.
kanske fokusera på det som berör dagens läge lite mer, 
men ändå belysa lite - vem är jag?
 
i samband med vigseln gjorde ju André ett namnbyte till Adbro.
någonstans trodde vi att om vi skickade in de blanketterna i maj,
så skulle det gå genom lagom till vigselbeviset kom in till Skatteverket.
(tillåt mig skratta högt åt denna fantasi; vi pratar om statliga organisationer)
resan vi ska på den 2 augusti bokade vi givetvis Andrés biljett i Adbro.
...nu till problemet. hans personbevis stöder inte detta -> svårt med nytt pass då.
så här står vi med ett pass med Henrysson i och en biljett med Adbro på - tjusigt!
jag förstår varför Försäkringskassan och Skatteverket delar lokal i Ängelholm :)
 
annan kul kuriosa om mig idag, jag och mina påhitt.
att jag är renligare än någon annan kan må vara en överdrift,
men att säga att jag inte har mina maniska påhitt är verkligen en underdrift.
dessa tics gick rätt bra att hålla i styr när fest och jag stod på dagens scheman.
men idag, men samboende och familj - då gäller det att prioritera om lite...
det är inte bara jag, min skit och mina saker som ska på rätt ställe vid rätt tidpunkt.
nu är det våra saker, vår vardag och allas tycke och tänk som ska fungera.
...vet att jag till en början höll på att stressa ihjäl över felplacerade saker och skitiga ytor.
men någonstans fick jag prioritera om min energi och manier.
jo, dom är alla fortfarande kvar och en smärre ångestattack får jag nog dagligen.
men jag har lärt mig att hantera utbrott, hantera att det är rörigt för mitt sinne och vi är två.
vi har så klart haft våra tvister, framför allt när jag väntade Nova och inte förstod hormonerna.
för en hög med hormoner, brist på sömn och hunger är INTE bra faktorer i detta beteende.
men problemlösningen lyder följande (och för mer än detta problem):
prata!
 prata, prata, prata MED varandra och inte till varandra är vi grymma på.
omvärdering!
 vem lider av det, vad är det jag vill uppnå, löser det problem, vad är värt min energi?
vänd på saker!
 se vad som faktiskt görs, vad är faktiskt bra, fungerar...
älska!
 ...varandra, det är vi bäst på. och det är viktigast!
 
...sen råkar jag ha världens bästa make som råkar älska mig ändå och ger mig tid och utrymme.
dessutom trubbar vi av varandra ojämnheter och formas tillsammans ♥

NYYYY DAG

...och den startade Nova runt klockan sex i morse. du ska till förskolan klockan 10, give me a break? stationerad framför datorn idag och en sväng om med dammsugaren. sen ska det Nova-mysas. och ikväll blir det kvalitetstid. ...för Nova & André och för mig & Cissi :) tänkte i allra kortaste drag, vidareutvecklar mer sedan när tid och motivation ges. ha en härlig lill-lördag!


VECKA 9+?

har bara en bild på magen på mobilen. den är från tionde veckan något...
blandning mellan svullen och kula.
så vem vet var det kommer sluta ;)


NY VECKA

ny vecka och vad som känns (utan större hybris) laddad energi. mitten av förra veckan var katastrof, alla muskler tappade styrka :) idag ska det jobbas "panna". hoppas på lugn lunch - fast kom gärna och ät. kycklingschnitzel eller lax idag :) kan bli en "lång" dag (i en gravids ögon är mer än 4h långt) men vad gör man inte för att öka på inkomsten och kunna gotta sig sen!! men lugnt och fint tar vi det, här ska inga bebisar komma för tidigt :) kommer bättre sen... KRAM!


PREGGO UPPDATERING I DET KORTASTE

länken på inlägg nedan fungerar inte alltid,
om jag förstod fotografen rätt måste det vara när hon är uppkopplad.
vilket vill säga måndag till fredag skulle jag tro.

igår tog vi bilder på min "feta" mage.
nej, jag är inte fet. MEN magen är definitivt på plats.
(nu jämför jag endast med mig själv och tidigare graviditeter)
jämförde med Nova och Tilda. är 15+0 idag (gått 15 veckor och 0 dagar)
med Nova hade jag samma mage vecka 24 och med Tilda vecka 17.
så ja, magen ger upp att hållas spänstig desto fler gravidteter man går genom.
men som sagt, utöver illamående och trötthet hade det varit skönt att se gravid ut.
 
annars vet jag inte vad jag kan säga.
kroppen tar ju stryk med tre barn på två år, energin är slut.
oron tar sin beskörda del och sammandragningar och värk lika så.
jag försöker inte klaga och tycka det är jobbigt, men jag är vertikal.
för ja, vi må ha haft lätt att bli med barn men jag tar verkligen inget för givet.
jag är så tacksam för Nova. jag är lika tacksam för att bli med Tilda.
så otroligt glad för tiden vi fick tillsammans med Tilda, som tvåbarnsföräldrar.
och att än en gång kunna skapa ett liv tillsammans, det är en välsignelse.
allt för att få ett friskt och levande barn i min famn gör var gäsp,
var foglossning, alla sammandragningar, hela tristessen; allt är det värt.
 
för att finna ljusglimtar i vad vi gått genom tillsammans jag och André,
så ser vi att från dag ett i denna graviditet har vi varit här tillsammans.
André har fått möjligheten att förstå att babyprocessen börjar för mig från första början.
han glädjes, han ställer upp, finns här, hjälper mig och vi är gravida båda två.
jag är så glad för min man, jag älskar dig André! tack.
 
...tänkte även försöka uppdatera min kategori "Förlossning Nova" också.
det är ju trots allt en blogg om föräldraskap och allt där till.
 

SLIDESHOW

http://195.216.42.226:8086/photos2/ui/rnp2?a=35

klicka på länken så finns en slideshow på några av vigselbilderna

EN SKARA MAMMOR

nu har vi precis stängt dörren bakom den sista att lämna frukosten.
vi har haft huset fullt av nyfikna näsor och klåfingriga små nävar.
men gott är det att fylla huset med liv och rörelse, med att från tvååringar till nyfödda.
när kidsen dessutom har världens bästa mammor är det ännu härligare.
 
jag har sagt det förr och kommer säga det igen, 
jag är så brutalt tacksam och glad för att jag är en del av denna fina umgängeskrets.
från alla möjliga håll har barnen fört oss samman och nu är vi enade.
vi umgås som mammor, som vänner, för glädje och genom sorg. stöttepelare.
mycket bajsblöjor och matvanor bearbetas, men det finns så mycket mer än så.
och jag är så otroligt glad att ha denna lilla skara som mina vänner ♥
 
och tack för fin bröllopsgåva :)
 

AGGRESSIONSPROBLEM

 
jag har väl kunnat säga att jag alltid stressat.
alltid haft fullt upp och i princip alltid haft bråttom.
men jag tror aldrig jag varit stressad...
 
NU å andra sidan. nu stressar jag nästintill aldrig.
men jag känner mig konstant stressad. tål ingenting.
 
att vara gravid kan vara kämpigt nog att försöka bita ihop från.
man är trött, osocial, rätt nöjd med att bara vara, grinig, i sin bubbla...
den energin jag har över efter att ha gått ur sängen,
den går till att vara mamma till Nova. orka jobba. och fungera liksom.
 
jag är slut  fullkomligt körd i botten på energin.
all min styrka, min kraft och kämpaglad försvann med Tilda.
jag är så trött och jag orkar inte mer. 
jag vill. åh jag vill så mycket.
vara den fru André förtjänar, vara den roliga mamman, skratta, orka...
men där finns inget att ta av.
och jag blir så arg och frustrerad på mig själv när jag bara sitter,
sitter här på ändan, tycker det är jobbigt, gnäller och är så jävla tråkig. 
 
det är rätt, så rätt talat från mitt modershjärta. 
från en av två föräldrars perspektiv efter allt skit vi gått genom.
det är så rätt att skaffa ett barn till, för det helar och klistrar ihop
både ett brustet hjärta och en familj i sorg.
men en tredje graviditet på två år och efter fullkomligt urtappning av kraft,
det sätter sina spår - både i kropp och själ för oss alla. på olika vis.
 
och här sitter jag efter ett smärre raseriubrott på Jysk,
muttrar, klagar och tycker jag själv är världens minst värda människa...
 

NU ÄR VI HÄR

egentligen är jag inte ett fan av så kallat graviditetsbloggar.
men ur ett perspektiv som belyser en änglamammas tankar att vänta änglasyskon,
kommer jag att från och med nu att även  skriva under kategorin "Änglasyskon".
för ja, vi väntar Novas och Tildas lillebror/lillasyster.
 
jag kommer inte lägga ut en generell beskrivning om hur stort fostret ska vara,
hur mamman ska må, känna, se ut och vilken frukt livmodern är stor som.
ja, en och en annan bild kan komma att läggas ut - för att stilla nyfikenheten.
men annars kommer jag att vräka ur mig alla känslor och tankar som jag bär.
 
att vänta, vad man kallar ett änglasyskon, är inte bara en dans på rosor.
likväl som det underlättar smärtan och saknaden efter Tilda, givetvis,
lika så tär oron, samvetet, sorgen, frågorna hjärtat åt vars ett håll.
 
idag ser det ut att vara beräknat en liten tredje bebis i vår familj kring årsskiftet.
det första ultraljudet kommer att göras om tre veckor, den 27 juli. då får vi se.
fram till dess får jag låta magen fortsätta växa galet mycket och njuta av att ha mage.
med Nova fick jag mage kring 20 veckor och med Tilda hann jag knappt vara gravid.
 

DATORBEGÄR

nu är datorn hämtad och det första jag gör är att logga in här.
...det efter en lång, brutalt onödig process för att få igång den.
ska försöka få Nova lilla att somna, sen återkommer jag!

GOD MORGON

en dag som innehåll väckning (!) av barn (snart...)
plugg, tandläkare, utomhuslek efter dagis, datorhämning...

har något att delge och berätta, men tar det senare.
insuper värme och solljuset idag!

BEARBETA

kommer på mig själv att stundtals bearbeta Neo-tiden.
att befinna sig på Neo i veckovis är surrealistiskt.
att leva instutionaliserat och under dessa omständigheter,
det är liksom bara inte av denna värld. var det verkligen jag?
men det är ju inte konstigt jag bearbetar det, om och om igen.
för jag saknar Tilda. jag saknar henne så oerhört mycket.
men vem var hon?
 
jo, hon var min lilla, lilla bebis som hade på tok för snabbt ut.
min lilla kämpe som växte sig stor och stark - på Neo.
förutom två veckor hemma var min tid med min dotter på Neo.
det var absurt och surrealistiskt - självklart måste det bearbetas.
jag vill förstå, vill känna - det var jag och Tilda. mamma dotter.
och jag älskar henne precis lika mycket nu som jag gjorde då.

SMÅ BEBISBILDR

 
 
när på vägen blev vår tjej inte såhär liten längre?
pratade om det senast idag, jag och Anneli.
hennes lilla är tre månader och bara det har gått fort.
och hon ska bli lika stor som Nova
och Nova har varit i denna storlek :)
 

NÅGOT SEN UPPDATERING

min kära dator är klar, men inte hämtad.
blogg.se har en app som inte fungerar på mobilen...
därav min lysande frånvaro i att skriva.
jag ber tusen gånger om ursäkt men lägger skulden på appen.
 
hur som tur som, en gift kvinna kan jag nu säga att jag identifieras under.
om det känns annorlunda? nej.
men att det förgyller vardagen med romantik; ja, det gör det verkligen.
man bli som på nytt förälskad.
visst att vi bara har 2,5 år tillsammans och mycket har hänt.
men det har gjort att vi vuxit samman och funnit varandra.
kanske fått bevisat mer än nödvändigt vilka kamper vi klarar tillsammans.
så i nöd och i lust, det var givet. att vi båda skulle säga ja var en självklarhet.
 
igår hade vi en så kallad bröllopsmiddag för närmsta familjen.
 
lite av vår familj
fina vi
vår barometer som gick i topp :)
en av de roliga lekarna vi utsattes för...
vår stora lilla kärlek
första hembaket på bröllopstårta
...vi skär i tårtan...
...och smakar
 

RSS 2.0