DEN VÄRSTA KÄNSLAN
idag fick jag och la mig för två år sedan med det mest fruktansvärda känsla.
mitt barn. liten, ensam och helt hjälplös.
hela kroppen gjorde ont. själen skrek i smärtor.
jag visste. jag visste så innerligt att vi förlorat vårt barn.
men hon var mitt barn. hon levde.
där och då levde hon.
jag kunde inte ge upp, fast jag visste, bara var jag tvungen att hoppas.
hon får en hjärnskada, kommer leva med funktionshinder,
psykiska som fysiska. men hon kommer leva. kan bara leva.
men jag visste. och hela mitt hjärta vred sig i plågor.
och jag somnade.
jag sov min sista natt med mitt barn i livet.
EN SISTA KRAFTANSTRÄNGNING
idag för två år sedan gick jag och la mig i god tro.
jag trodde min Tilda skulle bli frisk nu...
jag hade till och med filmat henne.
hon rörde sig, reagerade på min röst och kramade mitt finger.
det visade sig vara sista gången......
SPÅRAR IVÄG
det har gått en timme av föreläsningen och jag har redan tappat fokus.
jag kom bland annat fram till att jag skriver bokstaven T med taket först.
min föreläsare är en salig skåning men refererar till bantningsmetoder
under föreläsningen om hur man analyserar sin metod och sitt resultat.
för första gången under min lärarutbildning känns inte min futtig.
idag är det "bara" grundskollärare som får ta den skiten...
14 veckor och 4 dagar kvar!
HEJ VAB
i fredags började ju som bekant Milos feber att ta fart...
Nova vart pigg till lördagkväll då hennes känga kom.
influensan...
Nova hon feberkrampade inatt och är fullkomligt slut idag.
ont i huvudet, ont i magen, ont i bröstkorgen, jobbig i kroppen.
till skillnad från Milo matvägrar hon med minsta bakterie i kroppen.
så nu ligger fokus på inaktivitet och återfå vätskebalansen.
Milo vet nog inte om att han är sjuk.
har feber, slemhosta och sover oroligt.
annars är det fullt ös medvetslös på lilleman...
det som skiljer sig är att han har bleka och blå tendenser i huden.
får en bra flash back till Neonatalen...
FÖRKYLNING AV DEN MANLIGA SORTEN
MILO SJUKIS
nova kom med mig på min "sista dag" på praktiken idag.
sista kortet på barn i Helsingborg.
snacka om att liten loppa fullkomligt förgyllde min dag.
andre kom och hämtade oss.
med en varm liten Milo med röda ögon. tänderna! fick en ny senast igår.
men nu har vi gett han alvedon för att sova med 39 grader feber.
stackaren hostar och vrider sig i bingen.
ett tag var han helt blåflammig och svettig...
äh jag är ingen nojig mamma och både vet och förstår att barnen är sjuka.
givetvis vill jag inte se mina barn annat är i tipp topp och strålande,
men jag är lite mer realistisk än så...
men nu är det jobbigt!
det är rörigt men vet att för två år sedan var sista dagen i Helsingborg.
sista dagen jag gick dum och korkad och fattade inte hur jävla illa det var.
kunde inte ta in i min trånga skalle att mitt barn var sjukt,
att hon skulle komma till att bli livlös under natten,
hamna på IVA, intuberas, skickas i ilfart till BIVA.
att detta var sista dagen jag höll henne levandes i min famn
levandes nära mig för sista gången någonsin...
jag kan inte låta bli att krama Milo.
hålla honom hårt och få panik.
fast han är över året, fast han är som fullgången idag,
fast han nog bara har tänderna på gång,
fast han kanske bara är förkyld med lite feber...
för Tilda var bara förkyld. idag för två år sedan.
och nu idag, två år senare, har jag snart varit utan henne i två år.
åh som jag saknar dig.
som jag önskar att jag fick vara din mamma här, nu.
sett dig vara två. fått ha dig nära, krama min älskade tvååring.
men det har jag inte, jag har ingen tvååring. för hon är död...
sista dagen jag höll dig i livet.
SUPERBRA!
jag brukar inte göra reklam, 
men jag är kär i ett nytt bokstavspussel på ipaden...
eller nytt vet jag inte, men för oss.
man väljer kort, säger namn och bokstaverar.
så man kan ha vilket eller vem man vill.
och när man lägger det hör man sin egen bokstavering och ord.
hur gulligt och kul som helst!
meningsskapande och lärande på samma gång :)
BARNSLIG KÄRLEK
var barnvakt till Emilia i lördags.
här kan man snacka om överösning av kärlek från två rivaliserade syskon 😍
DET HÄR MED FOKUS
börjar mitt möte med psykologen "det var idag va?"
detta efter att ha missat två samtal i rad innan...
hurra...
fokus...
kanske. men inte på att få saker gjorda.
helt överraskad att jag både satte planeringen,
hade ett bra samtal med handledare från förskolan,
och fick in mitt PM 1 till det kommande examensarbetet idag...
visserligen med många dagars förberedelse och ändå i sista sekund.
men gjort!
en liten sten lossnade från mina axlar.
är så förbannad jävla stressad och slut.
mycket? egentligen inte.
men är så upptagen av att inte just nu att jag "inte" klarar något alls.
nu idag för ett år sedan blev vi inskriva på Barn i Helsingborg.
imorgon skulle domen komma att Tilda fått RS.
än hade vi inga som helst känningar av vad som komma skulle...
NYA HÖJDER
medan Nova vägrade testa någon som kaaanske kunde göra ont, 
ungen kan inte ens gå...
tänker Milo tvärtom
- tänk om det inte gör ont sjätte gången!?
ungen kan inte ens gå...
KAN INTE
minnet är inte med mig.
full fokus nu.
vill inte minnas.
vill inte glömma.
vill inte. kan inte. orkar inte.
stress press stress press...
nära till tårar och ständig ångest.
men är tom på tankar.
idag för två (TVÅ!!) år sedan...
då låg du i min famn, i vår säng.
sista natten.
imorgon åkte vi in, för att aldrig komma hem.
någonsin.
AVSKY
jag blir så arg, så himla ledsen.
alla år jag är utan dig på dagen då du dog.
jag hatar hatar hatar februari.
jag vill bara att det ska ta slut, inte vara här längre...
"idag för två år sedan..."
på onsdag om en vecka lämnade vi hemmet sista gången.
jag trodde du satt i halsen... det visade sig att du var förkyld...
nu är du död.
jag vill inte behöva gå genom alla dom dagarna, tankarna, minnen...
men jag kan inte heller gå genom det och låtsas som inget.
för du var mitt lilla allt.
aj...
jag orkar inte. jag bara vill inte...
alla år jag är utan dig på dagen då du dog.
alla åren jag har kvar utan dig.
LILLEBROR
nu har femte barnet i mammagruppen blivit storasyskon.
grattis Sanne, Magnus och Oliver till lillebror!!
bebissnus snart... 😍
SÅ VAR DET HELGEN
nu har helgen gått, vilket innebär jobb.
var länge sedan jag jobbade nu så på så sätt så var det briljant.
har dock haft sådan fruktansvärd ångest för att komma tillbaka...
sist jag jobbade var det inbrott.
det hände inget med mig - förutom ren och skär panik.
den skräcken när jag inser att det har brutit sig in någon,
springer ut och allt som omger mig är mörker, hav, skog...
fullkomlig panik!
det kanske inte hände något egentligen,
men den fullkomliga skräcken jag kände gav mig ångest och panik.
men idag på jobbet släppte känslorna som rörde det huset.
så nu kan jag slappna av och gilla mitt arbete igen.
imorgon är det praktik igen.
ligger back en vecka eftersom barnen varit sjuk.
känner lite stress och panik över det,
men jag kan inte ändra faktum och får försöka ta en dag i taget.
när jag väl är klar så är jag klar, med hela utbildningen.
PANIKÅNGESTATTACK
och jag tror fan jag ska dö varje gång.
skjut mig...
KALV PÅ GRÖNBETE
så mycket spritter det i kroppen.
förra veckan blev det bara ett pass och denna vecka,
ja, ni förstår själva hur dåligt det blev med det än så länge...
det kanske blir långsökt för en del varför jag tjatar om fysik här,
i min blogg om mina barn, min sorg, min Tilda och vår Neo-tid.
men för mig är träning mitt liv, en drog, en medicin, ett sätt att skapa kontroll.
givetvis gör jag det också för självkänslan,
men främst för att komma i form efter graviditeter och amning.
jag, liksom alla, alla, behöver jag träna och hålla igång.
men det fungerar bara som något positivt om det är en inre motivation.
det får inte vara ett tvång, en press eller på annat sätt stressa mig.
min tid, för mig själv. för att orka, för att bygga psykiskt och fysiskt.
och jag började träna i augusti efter ett totalt mörker i tre år drygt.
jag gick från 6 dagar i veckan till inget och nu tillbaka.
hade väl storhetsvansinne och hade en förhoppning om resultat,
både i att ha tiden, orken och kunna se fysiskt resultat.
nope....
tiden ges två gånger i veckan, ibland fler om jag har tur.
styrkan är som bortblåst och min kropp totalrenoverades efter barnafödande.
det tog ett par månader att knata iväg utan att det var mitt egna tvång.
jag la av i två veckors tid för att inse att jag saknade det.
och där någonstans hade ändå ett ytte pytte resultat börjat skådas och kännas.
detta resulterade i nya krafter och bättre motivation.
så nu kör vi - bättre en dålig gång än ingen får bli nytt motto.
man ska inte gömma sig bakom barn och graviditeter,
men jag måste ha i åtanke att åren gått och livet vänds upp och ner.
låta processen vara vägen och inte målet.
fitness 24 seven - nu kör vi!
TIDSFÖRDRIV
Nova börjar blir rastlös i allt stillasittande och vertikala läge... 
Nova i flätor och sin fina "wompiss" (one piece)
så efter att Milo fick bada fem i morse
(hur vi hittade honom badandes i vad för något i sängen utelämnar vi)
fick Nova också morgonbada och tvätta håret.
vad passar bättre på en prinsessa än att fläta det blöta håret?
nu hoppas vi på fint krull imorgon bitti :).
Nova i flätor och sin fina "wompiss" (one piece)
PRAKTIK!?
tror att jag snart har en vecka tillgodo att ta igen på praktiken.
även om vår magsjuka går kanske åt rätt håll,
går den för barnen, och framför allt Milo, extremt långsamt fram.
liten är inne på femte dagen nu och Nova äter inte sedan tre dagar...
vi mår i alla fall bättre vi vuxna.
ja, vi har kanske andra erfarenheter med sjukor,
dels för hela svängen med Tildas RS, dels för att vi har prematurer.
men oavsett, för tidiga, känsliga, nyfödda eller stora barn,
vem vill ha sjuka barn??
jag kan bli så trött på alla föräldrar som pressar ihop återhämtningen,
"ja men nu har det gått 48 timmar om jag lämnar fem över halv 7"
seriöst!? du hatar att VAB och ha sjuka barn,
riskera då att någon annan får er skit och cirkulera gärna runt det.
sen blir barn sjuka och man smittar innan man vet det.
men tyvärr är mentaliteten så att många hellre lämnar en dag för tidigt.
förståeligt, för vår vardag är byggd på att vi arbetar.
det kanske vore så att Sverige som land kunnat skapa en förmån?
en förmån så att vi kanske på sikt kan få mer antalet sjukdagar?
så att barnen kan få återhämta sig i lugn och ro?
att föräldrar kan med hjärta och känsla känna av hur barnen egentligen mår.
ja, jag är trött på att barn har gult snor och är utmattade i förskolan.
men nu går vi sakta mot varmare tider och får sparka ut ungarna.
idag får vi se det positiva att vi har fem dagar med bara familjen.
kan man kalla det kvalitet eller vad!!
HEL FAMILJ
idag för två år sedan gick vi för första gången in genom ytterdörren,
stolta som få med våra två små flickor för att börja livet.
vi blev flyttade till hemvård och lämnade neos fyra väggar.
med glädje och hoppfullhet. och med två döttrar........
idag ligger vi efter fem minuters sömn inatt med maginfluensa 😵🔫
Milo började i lördags morse och nu rullar vi på med Nova.
heja heja........
MINIATELJÉ
har alltid brytt mig om hur saker och ting är tillgängligt,
det blir inte bättre av att läsa Reggio Emilia...
så även här hemma är miljön en tredje pedagog ;)
ett staffli och lite mer behållare till pysslet ska tillkomma,
annars är vårt "avlastnings-, tvätt-, kontors- och gästrum" utröjt.
sorterat lite och kastat en hel del...
dock var måla inget att avbryta leken med,
varken för Nova eller för vår lilla sjukling...
