adbro

min lilla plutt börjar närma sig åtta månader.

korrigerat är han drygt fem månader...

med det mesta ligger han någonstans mitt emellan och med maten lika så.

han helammar i princip fortfarande, med en portion gröt om dagen och någon liten smakis här och där.

hade jag kunnat hade jag nog bara ammat honom, men trots bra viktuppgång så blir han nog inte helt mätt på mjölken så det gör stor och bra skillnad med gröt. han får bli riktigt mätt :) så det funkar, frukt fungerar, hemmagjord mat går bra - men all sorts burkmat ratas just nu. och ja, det är väl på gott och ont när man inte alltid pallar vara supermorsa när jag gör lunch till kidsen, lunch till mig och så ska jag mixa till honom också. så idag stod storkok på schemat och frysen är nu fylld men små portioner :)

Olle tog både flaska och napp kanon när vi kom hem från neo. det höll ett litet tag sen kläckte han ju att det substituerade ju tutten så nu är han nappfri och vägrar flaska, oavsett mjölk eller välling...

natten fungerar ju sådär. jag har prioriterat sömnen länge nu och låtit honom docka till vid tutten, bara han sovit. så även om han somnar och sover bra själv på dagarna nu (peppar peppar) så kämpar vi på nu om nätterna att sova utan tutten. well, sömnen just nu är inte på topp - men det går åt rätt håll.

så det är min lilla bebis nu och hans tuttars vardag :)

kan inte riktigt samla ihop dom...

van vid kontroll och ha dom i schack.

rädd för mötet med de känslor som finns.

samvetskval i att ha gått vidare,

smärtan i att Olle passerade både Lund och 75 dagar i livet.

lyckan av att ha honom kvar, ha Nova och Milo.

sover fortfarande dåligt på nätterna med Olle.

men faktiskt överraskande pigg ändå :)

i lördags blev han 4 månader (fyra!!)

han är väl i utveckling enligt sin korrigerade ålder. (2mån)

i samband med sin 3 månaders vaccination,

då han blev riktigt kass stackaren, feber och kräk i flera dagar...

då hade han även en utvecklingsfas som hette duga.

något hände med blicken och han hade ett helt nytt sätt att interagera.

han fann saker, fann oss, kunde lokalisera.

idag skrattar han, är han stark i nacke och rygg.

han arbetar på öga-hand och det går väl, ja, framåt... :)

han börjar få något liknande rutin under dygnet.

sover givetvis mycket fortfarande men börjar klara vagnen 

så ibland sover han en hel timme utan att sitta fast i oss...

men trots sömn hela natten så sover hav oroligt.

trots timmar av försök funkar det bara fastklistrad 

- så min största önskan nu är att få vända mig utan att vakna.

läkarbesök idag och förra veckan var vi på uppföljning på Neo.

då vägde han 4380g och var 56cm - stora duktiga killen!!

så han är stolt ägare av både dubbelhaka och lårveck.

blev långt nu - blir så när man glömmer bloggen...

toodeloo

blir fler och mer spontana uppdateringar på Instagram

@eadbro finns jag på - följ gärna om du tröttnat på glesa bloggen :)

den sträcktes upp och letade efter trygghet längs min kind.

liten, varm och så mjuk stannade den på min haka.

tryggheten var funnen och liten bebis suttade nöjt i sömnen.

Olle låg på min arm intill mig, hud mot hud.

så liten, så oskyldig. 

ett litet fint oskrivet blad.

jag brukar inte lägga mig i politik.

det jag kan om det mesta är genom media,

och den har ju en förmåga att vinkla och lyft specifika bitar.

men detta med flyktingkatastrofen 

- jag har något att säg, det påverkar mig!

därför måste jag bara säga något,

från en mammas hjärta.

jag tror, att alla människor föds goda,

jag tror att barn är oskyldiga och bara söker kärlek.

kärlek, trygghet och bekräftelse.

ändå finns det människor som för mig är fruktansvärda.

det finns människor som klarar av att kränka andra,

att plåga, att skada, att döda, att intetgöra existens.

de torterar och de gör livet till misär för andra människor.

de driver tusentals människor på flykt,

flykt från trauma och minnen som aldrig kan blekna.

det påverkar mig här hemma i trygga Sverige.

de plågar mig att se dessa fruktansvärda människoöden,

och att det är människans kraft som står bakom misären.

ser soldater våldta barn, tortera mammor,

döda pappor, driva människor på flykt i panik.

och alla dom människor har varit nyfödda.

små, oskyldiga, oskrivna blad.

vad hjärntvättas de med för att vara kapabla till detta?

de är människor, precis som du och jag.

jag plockar upp min lilla bebis hand och håller hårt.

liten varm och kärlekssökande hand i min.

jag ska ge dig alla förutsättningar jag kan,

för att göra dig till en vacker själ, en god människa.

jag önskar jag kan isolera dig från allt ont som händer runt oss.

jag har gått på mjölkfri kost sedan två veckor,

och det har gett fantastiska resultat.

ingen smärta, ingen diarré, piggare bebis...

plus lite blod i fredags gjorde susen!

han har varit sondfri en vecka imorgon.

amning går sådär...

det här med att skrivas ut nu känns lite framskjutet.

han visar hunger och letar bröst.

vissa mål äter han bra, andra inte.

han kommer aldrig i fas med varken hunger eller mättnad.

så nu ska vi testa att fylla upp med flaska också.

detta för att han ska bli mätt och orka vila till nästa mål.

3380g väger han nu så han känns stor.

men ökar inte i den takt som önskas...

sen sedan diarréerna slutat, slutade systemet helt.

så idag har vi börjat testa laktulos...var tredje timme...

två steg fram och ett steg bak...

Olle han sover som en stock till det dova, monotona ljudet.

annars är han inte så värst intresserad av att vara själv.

vissa dagar inte ens i vagnen på en promenad,

kelgris och ska helst vara nära typ alltid...

18 augusti och idag skulle han födas

- GRATTIS på din beräknade födelsedag lillfisen.

tittar på honom och funderar på var i magen han skulle varit.

han är ju liksom min bebis sen två månader nu,

hur hade du kunnat ligga i magen liksom!?

och då är ändå inte 3190g en jättestor fullgången.

Olle börjar ta sig lite igen,

aldrig varit pytte någon gång kanske,

men var på väg att glida ner från sin andra kurva.

men just nu håller han sig precis på sin kurva.

vägde in på 3190g igår och har snart dubblat födelsevikten.

fram till förra veckan har han haft stora problem med magen,

smärta, diarré, slöhet... 

tycker det börjar bli en förbättring.

men har ändå gått på mjölkfri kost för hans mage

- får vi se vad som är vad med tiden...

lämnat de stora barnen på förskolan idag...

känns hemskt! 

jag skaffar inte barn och är hemma för att lämna bort dom.

jag vill vara med mina kids!

men det är i samråd med läkare för Olles skull 

så det får vara så ett par månader för lugnets skull.

och jag får utnyttja återhämtningstid och kvalitet med Olle.

i två månader lille Olle.

i två månader har jag fått ha dig nära,

fått vara mamma till dig.

älska dig, finnas med dig, sett dig växa dig stor.

för två månader sedan kom du lille mirakel-Olle.

1630g stor kärlek.

för en månad sedan skrämde du livet ur oss.

men denna månadsdag myser vi :) 

3030g stor bebis är du idag, 61 dagar gammal. 

ska snart skriva om förlossningen slog det mig...

alla kan inte, alla vill inte - men jag!

jag respekterar att man väljer att inte ammar sitt barn,

jag känner med er som av någon anledning inte kan men vill. 

men att smutskasta det och göra det fult

- ursäkta?

ligga, göra avkomma, föda, göda och överleva,

sen när är det onaturlig?

när blev det inte det mest basala här i livet?

sitta och ha åsikter och göra det fult, trams!

jag kastar inte ut häng och släng hur som helst,

med respekt för de runt omkring.

men jag ber verkligen inte om ursäkt för att jag ammar mitt barn,

ni vet det mest naturliga och det bästa du kan ge ditt barn.

 

den 1-7 augusti är det world breastfeeding week.

heja oss, ammande mammor :) 

men jag har inte haft detta att fundera över.

våra barn har fötts tidigt och allt vad det innebär,

även om lilla Tilda inte lyckades kämpa emot RS,

så var hon i prematurfighterna stark som tusan,

hon kallades inte vilda Tilda för inget :)

Milo var också en kämpe,

han slog sig ur CPAPen när han föddes, av med den,

han klättrade ur kuvösen, ut i säng,

han har alltid haft det där prematurtempramentet

- glad och nöjd, men exploderar när det går emot honom.

hade ju till och med affektanfall...

Nova var en rackare att äta och gå upp i vikt hon med.

men Olle är en annan. 

jag tycker väl att de flesta överstimulerar sina bebisar,

nyfödda är känsligare än man kan tro,

till och med små barn har svårare att sortera,

än det som man utsätter de för med tv, framåt i vagnen, osv...

men Olle är extremt känslig.

de andra barnen reagerade så klart om det varit rörigt,

om man gjort något nytt eller haft folk hemma.

men Olle blir trött bara av att ligga i vagnen på promenad.

stackaren har dessutom två syskon med fullt ös hemma.

han dippar fast han är lite för stor för det,

hade en natt med övervakning och vak i fredags.

han vill fortfarande inte ammas ordentligt,

vikten går saaaakta sakta uppåt,

hoppar tillbaka ner en kurva efter turen i Lund.

så nu håller vi oss hemma,

sondar på i lugn och ro för att kicka igång honom.

liten tanig fis vägde 2890g i morse,

några hekton mindre än Milo i samma ålder...

och lång är han dessutom också för sin ålder.

hoppas på en bra viktökning nästa gång!

och inatt ska vi sova vår sista natt på Neo.

vemodigt och underbart!

skulle begett oss hem idag men Olle har ROP-undersökning idag,

så med eventuellt påverkan har han övervakning tills imorgon.

spenderade natten till idag utan någon som helst övervakning.

gick ju bra och även jag lyckades sova gott.

men när slutar man någonsin oroa sig för sina bebisar?

som senare går över i nästa fas av oro...

ROP är en undersökning som görs på barn födda innan v31.

de kollar påverkan på kärlen i ögat.

påverkas framför allt av syrgas, vilket Olle knappt haft.

så han godkändes idag, lite omoget så klart,

till nästa undersökning om 14 dagar.

jag är trött och dom är trötta

- vi behöver komma ifrån sjukhuset och bara få vara nu.

Nova sov här en natt själv med mig och Olle.

mysigt med lite egentid med Nova.

häromdagen var Olle ute för första gången.

att få promenera med honom i vagnen

- frihet! 

han njöt, sov gott hela rundan och var så nöjd.

idag hänger vi med apnelarmet

- ett litet steg var dag.

skulle premiäråkt vagnen men sen öppnade himlen sig.

Nova hon ringde idag och grät,

hon saknade sin mamma.

hjärtat krossat...

men imorgon ska loppan och jag ha tjejkväll,

hon ska få sova här själv och mysa med oss.

sen, snart, är vi samlade hemma ❤️

aldrig förr har jag känt mig så hemma och på rätt plats.

och så uppskattad som Kent var när han kom in på rummet i Lund,

så uppskattad kommer han nog aldrig att bli igen.

där kom ambulanspersonal och han som räddande änglar.

vi packade ihop och vinkade av Olle i ambulansen.

sen packade vi ihop det sista på Ronald McDonald.

nu har Andre och barnen åkt hem igen.

jag och Olle ligger känguru i sjalen på vårt rum.

"välkommen tillbaka" fick en ny mening.

som han enligt Lund behövde men jag vägrade.

han får sin gamla mängd mat och ingen protein.

hans sista kur antibiotika är tagen och droppet också.

han har bara saturationsmätare och inga elektroder.

vi fick helvetet för en vecka sedan,

men i veckan var det vår tur att ha turen med oss,

idag var det vår tur att åka hem från Lund - med bebis.

nu ska vi njuta av sista tiden här!

möjligen på organisationen och situationen.

men jag har alltid varit tacksam gentemot alla människor vi mött.

alla professioner som tagit sig an oss och våra barn.

men inatt var första gången jag vantrivdes...

allt på grund av vården, upplägget och människorna.

jag säger inte att det är så, men min upplevelse är sådan.

just nu så tycker jag att Neos samvård här är fruktansvärd.

hemskt! 

jag låg hela natten och mådde fysiskt dåligt.

dåligt av att vara där, på det stället, med personalen.

Olle mådde bra, jag mådde bra.

ett trångt rum med en annan familj.

kände mig bortglömd och i vägen.

blev behandlad som om jag var dum i huvudet.

Olle var bara något som tillhörde deras tråkiga arbete.

och den känslan som detta dygn gett mig,

den har jag aldrig förr upplevt under våra tider på sjukhus.

fick panik idag...

läkaren var lika vimsig och visste inget.

ingen verkade bry sig.

vill bara härifrån! bort från den hemska samvården.

och siktet är inställt på 13.00 imorgon.

jag fick dom till att ta en sond och hjälpa honom bajsa

- det var det enda som stod i vägen för här och Helsingborg.

och ut kom världens mest efterlängtade bajs!

lika klistrigt som en nyfödd, men hans tarmar fungerar!

vi ska hem! tillbaka till vårt neo. all personal

- åh som jag saknat er!!!

skulle varit i måndags men höll på att tro milo fått vattkoppor

- falskt alarm och igår fick jag i alla fall hämtat dom.

år av tomma löften och ångest för tid ifrån barnen,

gjorde att jag fjäskade med lite nya utklädningskläder

 

med lite barn på avdelningen och uttråkad personal,

showade barnen (läs Nova) runt i alla utstyrslar.

älskar att barnen tycker om att klä ut sig och leka.

nu har jag precis lämnat kidsen på förskolan igen.

med bra planering i Skånetrafikens tider (läs inte)

så blev jag fast i Ängelholm en timme...

tänkte vara effektiv och leta kläder till Olle i rätt storlek

- med andra ord hittade jag inget.

50 funkar om det bara ska vara funktionellt,

men det ser ut som om han campar...

vill inte handla för mkt 44 för det går fort nu att bli stor.

men som tur är har vi ju de snälla ideella som syr,

och bistått med några heldressar som passar perfekt! 

så innan de skulle hem kom hon och Henrik och sa hej.

en liten glimt av Olle fick de med.

Olle ska ta ur koffeinet idag, eller sista dosen idag.

sen ska han ha några dagar kvar med elektroder.

tanken är sen att få apnelarm till v35+0.

känner hur tiden är knapp för allt detta...

många steg nu att ta under en veckas tid,

vet inte riktigt om jag är redo...

kommer jag ens kunna slappna av?

kan jag lita på dig Olle att vi fixar detta nu?

Tilda och Milo började båda två denna process tidigare,

så nedtrappningen av övervakning skedde mer successivt.

och de doppade inte lika mycket så här nära inpå.

usch ja... :) mammanerver!

och på högra ögat :)

en månad har jag varit ifrån min egen säng,

varit isolerad på sjukhus, spenderat 2 timmar i sommarvärmen,

träffat min barn 5 dygn, knappt träffat en enda vän,

endast ätit mat som värmts i micron eller från restaurang.

men jag har också blivit fyrbarnsmamma,

gett Nova Tilda och Milo världens finaste lillebror,

och framför allt så har jag fått påtvingad kvalitetstid.

tror inte många har sån intensiv tid med endast sitt barn,

och får möjligheten att lära känna sin bebis så djupt.

jag kan allt om vart andetag, varje liten rörelse han gör.

det är han och jag!

fast jag saknar Nova och Milo galet mycket,

och att få vara hemma och ha familjen samlad,

så njuter jag nu.

tänker tillbaka på tiden med Milo på Neo,

hur futtig den känns idag och vad jag saknar den.

en vacker dag blir barnen helt plötsligt inte bebisar längre...

så jag och Olle njuter av vår tid.

halverar saltet nu och har nya prover på torsdag.

förhoppningen är att kunna ta ur koffeinet nästa vecka.

då önskas bra blodvärde och inga pulsdippar.

en dag i taget - med sikte på att komma hem, snart.

från 1635g 10/6 till 2030g idag den 4/7 :)

till och med så att hans prematurblöjor

inte behöver överlappa flikarna längre

- än mindre vika ner blöjan för den är för stor.

hans rynkor börjar fyllas ut,

så det är nästan lite veck nu istället för skynkel.

han är fortfarande omogen och behöver tid.

plocka elektroderna om mindre än en vecka känns avlägset.

att åka hem om 10 dagar känns ännu längre bort.

vi stannar hellre än vecka längre här på neo,

än åker hem med larm eller inte kommit igång med amning.

jag kan ju bara jämföra med mina andra barn,

och både Tilda och Milo var det krut i.

Olle är stark och duktig han med,

men får vara ödmjuk till att han är omogen och trött.

egentligen det som är normalt när man är 10v tidig...

han har fortfarande natrium och koffeincitrat.

natrium för syra/bas-balansen

och koffein för de dippar pulsen har lite för ofta.

han ligger runt 150-160 i puls normalt,

men vid omogen, ytlig andning sjunker den under 70-80.

med det sjunker syresättningen och han blir blek och livlös.

trots att det larmar så brukar han klara av att hämta sig galant,

ibland är han seg och man får hjälpa honom komma igång.

men vi mår bra här - en dag i taget.

han går upp i vikt och får tid, en dag är han ikapp :) 

lindex, hm, newbie och även åhléns har ner till stl 44.

problemet med det?

det är bara en proportionerligt krympt storlek.

den är gjord i proportioner till en fullgången knubbis bebis.

fast bara lite mindre.

så i Olles fall idag som är 45cm lång och  väger 1870g,

så passar den perfekt på längden, kanon.

men hade på brädden kunnat få i ett par Olle till...

prematurkläder är snordyrt.

och i mina barns fall har de behövts några veckor,

sen har det provisoriskt fungerat bra med vanliga kläder.

med andra ord - dåligt investerade pengar.

men så finns det ju vänliga människor som bryr sig.

som ideellt fixar och donar till andra med behov.

här på Neo fick Olle en pyjamas och mössa.

så med sykunskaper och en tygbit över

- just saying,

det finns goda anledningar att investera lite tid om du har :)

finns alltid någon som du kan göra överlycklig på Neo.

liten fis är hängig idag.

dippar mycket i både syresättning och puls.

dessutom tappar han färg och behöver stimulans.

så om det är ett väntat "två steg fram och ett steg bak"

som man får räkna med så här små barn,

om det är något skit han dragit på sig,

om det är extra proteinet som stör magen så mycket,

eller vad fasen det är som spökar vet vi inte.

får hålla koll helt enkelt!

tog HB i morse bland annat och det var fint.

så tröttheten är inte relaterat till det.

odlingar tas var vecka men inte crp...

ja, vi får se...

andre sover som en stock här bredvid i alla fall.

Olle sover han också. på mig medan jag sonsar.

klockan är ställd så jag kan pumpa inna var mål.

älskar nätterna med pump och sond...

men har tagit blodprov och annat idag,

så innan helgen bör jag veta om jag godkänns som donator.

då gör jag detta gladeligen för Olle och alla andra små.

god natt...

trots att vi inte gör något så rullar tiden på i galet tempo.

gäller att njuta här och nu av liten bebis.

Olle har kommit upp i över 1800g - hela 1805g!!

och en dos koffein för han dimper fortfarande i hjärtpuls.

de kommer från ytlig andning för apneer har han inte.

syresättningen håller han också på bra nivå mestadels.

Olle är nu officiellt förbi Milos lägstavikt på 1715g

Olle är nu ståtliga 1735g stor :)

imorgon blir det bad igen.

nu ska Olle få äta och fortsätta KMC-amma...