adbro

lilla Nova ska ha den största cred som det går
- inte kunde jag ana att hon skulle klara tidsomställningen
men det gör hon. galant.
visst att hon är trött, men tar små naps och sov till kl6 i morse.
så klockan 7 när Publix öppnade stod vi och hängde på låset.

ännu en fantasifull bild tog vi sedan vid tio i morse.
vi skulle unna oss en liten drick - så gick det.
en liter margarita senare knallade vi ner på stranden.
pedanten Nova fick panik på sanden, men mysigt var det.
härligt dessutom att vi smörjer henne med solskyddsfaktor 50
och ändå kommer hon hem efter en timme - megabrun!
en liten lill brunis :)

André nattar henne nu efter en tur till Hooters för kycklingvingar,
och jag sitter på balkongen och chit chattar med pensionärerna.

vi insuper varje stråle som träffar oss från solen.
tankar energi och ork för att så småningom åka hem igen.
hem till vardagen och tillbaka till verkligheten.
Tilda är med oss ändå. hela tiden.
men här kan vi le och minnas så fin hon var.
hon var liten och hos oss på tok för kort tid,
men hon gav oss så otroligt mycket!
hon var ju vår lilla, lilla bebis. hennes kärlek har etsat sig fast.
även om hon lever kvar i mitt hjärta och i min själ,
saknar jag att ha henne som en liten människa i min famn.
en bit av mig är borta och jag måste lära mig det.
lära mig att leva med att hon alltid kommer att saknas mig.
ser hur folk passerar min väg, lyckligt ovetandes och levande.
jag avundas och vill ibland bara skrika åt dom - se vad som hände.
men livet går vidare - till och med för oss. för Nova.

ett glas vin och kvalitetstid med min käre fästman väntas.
prata och bara få lov att vara. utan klocka och utan måsten.