MORGON
om det är väder, fullmåne, andar eller sjukdom som spökar, vet jag inte,
oavsett har jag och Nova turats om att vända och vrida på oss natten genom.
Nova virrar ur sängen så man hittar henne helt snurrig lite varstans här,
och jag bara ändrar läge i sängen och försöker somna om...
att bara ligga ner, trött som tröttast, ger upphov till tankar.
jag kommer på mig själv i dumma tankar som bara gör mig bitter...
snart har jag varit gravid i tre graviditeter och vad har jag?
än så länge har jag bara ett barn.
missförstå inte, är det vad som krävs för en fantastisk liten Nova,
jag gör gladeligen om det gång på gång.
men alla andra jävla mammor som sitter där med lika många ungar som graviditeter.
det jag fick var en hjärtesorg som inte är av denna värld.
en bit av mig dog och försvann för att bara lämna tomhet - för vadå?
det kan stundtals göra mig så arg, så ledsen, besviken och frustrerad.
jag träffade en vän förra veckan,
vi kanske inte delar upplevelser, men vi har gemensamma nämnare i kampen.
barn och sorg.
det var så skönt att prata med henne, höra hennes ord.
att inte vara personligt arg på någon eller missunnsam för den delen heller.
men att få lov att vara människa och tillåta sig ha alla känslor som hör till.
få lov att bli flyförbannad, känna sig sviken, ifrågasätta livet och morgondagen.
att känna att det är okej. jag behöver inte be om ursäkt.
det är inte DIG jag attackerar, det är min situation och du kan hamna i kläm.
god morgon!
