adbro

min bästa vän...
ledsen att säga det men det här med BFF känns lite förlegat.
jag har nog vuxit upp lite väl mkt för det begreppet.

vad jag menar är följande;
jag är en människa och individ som inte är en konstant varelse.
jag har inte heller konstanta behov eller krav.
därav, jag har inte en bästa vän, jag har bästa vänner.

de jag räknar till mina bästa/närmsta vänner,
är väl de som följt mig genom livet.
de som det kan gå månader mellan det att vi ses och ändå finnas kvar.
de som vet vem jag är, ger mig energi, jag känner ett utbyte med.

jag tänker inte flippa nu och använda namn,
ni som är mina nära och kära vänner vet mycket väl vem ni är.
en vän kan jag flumma loss med, en vän kan jag umgås med tills jag kräks,
en vän kan jag prata om all världens problem och lyckor,
en annan vän träffar jag knappt men ligger mig varmast om hjärtat...
ni finns i en oändlighet och tillsammans blir ni min bästa vän.
ni kompletterar mig, lyfter mig till en stark och meningsfull människa.

jag må flumma iväg och fastna i min egen bubbla,
men äkta vänskap finns där ändå. och det gör ni!
jag älskar er alla av hela mitt hjärta, vad vore mitt liv utan er?
alla minnen som finns och alla de minnen vi kommer få!

kärlek!

...jag väljer även att inte lägga till kort, så det blir missförstånd eller motsvarande!